Skrivprocessen

Tankekarta för en scen, research och att skriva om sånt man inte vet något om

tankekarta

Nu när den självbiografiska romanen har lite ledighet för min del då den ska läsas av testläsare så växlar jag till mitt andra projekt. Det här med två parallella projekt fungerar toppen för mig. Så nu är det unga vuxna romanen som gäller, det är ju den jag skriver på i kursen Kreativt Skrivande 3 på LTU.  En bromskloss för mig nu är en scen som kretsar kring en fest och där går jag ju bet för min erfarenhet på den fronten är 0, nada, inte ett jota. Så hur sjutton gör man då?

Jo man frågar!

Idag pluggade jag med en vän och efter att ha varit duktig och läst kurslitteratur så började vi prata om boken och det ledde till en spontan stund med research. Det blev en välklottrad tankekarta om alla möjliga beståndsdelar, tankar, känslor, situationer kring festande i gymnasieåldern, som den scenen kan byggas upp utifrån. Känner definitivt att det här med research är något att ta vara på i skrivandet, fråga folk, göra tankekartor, ta in kunskap och andras erfarenheter där ens egna erfarenheter inte räcker för att skapa en trovärdig text.

 

Annonser
Skrivprocessen

Delmål uppnått i redigeringen: nöjd-manuset

192 sidor.

70 451 ord.

Sprängfullt med kärlek, ilska, anhörigskap frustration, lycka, elände.

Ett uppnått delmål, mitt nöjd-manus ombearbetat och redigerat med fokus på bättre gestaltning har nu landat i två testläsares händer och jag ska ta och vila och äta äpplen en stund innan jag styr om fokus till mer plugg och mer slipa, spackla väggar.

Och med spänning invänta, responsen…

Efter responsen så väntar: kan jag stå för det här kollen? och det grammatiska och språkliga då jag ska leta efter alla spännande, pinsamma, märkliga fel som kan infinna sig i en text.

Skrivprocessen

Självrannsakan och att brottas med mindre bra delar i ett manus

Jag har upptäckt nu när jag skriver mitt första längre manus att det är en väldigt svår konst som man inte ska underskatta att få det att hålla hela vägen. Jag tycker det är enklare att skriva en tajt novell, en skarp dikt men att skriva en längre text, det är en spännande utmaning som prövar en, och klarar man sig igenom det tror jag man växer som skrivande människa. Vissa kanske känner helt tvärtom, att det är de kortare texterna som är svåra. Det är säkert olika.

I min redigering har jag nu kommit till mitt manus svagare delar, det är skitjobbigt att redigera dem för jag måste lirka, pröva, rannsaka mig själv, gå ut ur mig själv och se med läsarögon på texten, vara hård men samtidigt inte för hård så att jag tappar lusten att skriva.

När man lyckas redigera upp en svagare del av ett manus till nya höjder är det en känsla av guld! Igår förvandlade jag ett kapitel från rabbligt och stolpigt till gestaltande och dramatiskt. ✎✎✎✎

Ni som skriver längre manus/texter, vilka delar upplever ni som svårast att redigera/skriva? Det är jag nyfiken på 🙂 Jag tycker att det som kommer strax innan slutet, någonstans efter klimax är det svåraste. Vad tycker ni är kämpigast? Början, mitten, första meningen, den stora finalen?

Skrivarliv

På skrivarkursen hittade jag en farmor

hittafarmor

Sommaren 2015 gick jag på en kortare skrivarkurs, fem dagar, på Västerbergs folkhögskola i natursköna Storvik utanför Sandviken. Innan dess hade jag skrotat omkring med ett halvtaskigt råmanus som mest kändes gnälligt och saknade riktning, jag hade bara skrivit av mig och visste inte hur jag skulle gestalta den historien jag ville berätta. Så fattade jag ett beslut våren 2015. Berättelsen ska ut ur kroppen. För jag vet att jag behöver det, och jag  har en stark övertygelse att berättelsen om anhörigskap är värd att berättas. Min självbiografiska roman handlar om vad som händer när hjärnan inte längre fungerar. Mer om det finns att läsa under fliken ”om Jenny Eriksson” längst upp här på bloggen.

På skrivarkursen blev jag modig. Gemenskapen, att jag satte av tid till att skriva, lärarna, upplägget. Precis det jag behövde! Jag plockade fram den berättarröst jag visste att jag hade gömt undan någonstans och jag tog mod till mig att göra research, att ta en kontakt, hitta en gravsten och skriva fram en farmor som jag aldrig har träffat men som ju ändå är mina rötter, utan henne, ingen pappa, utan pappa, så finns ju inte jag. Tog bussen till Storvik- hittade en farmor – i ett fotografi med tre lager.

Sedan sommaren 2015 har det hänt mycket. Jag har hittat en skatt av fotoalbum på den farmor jag bara hade en bild av. Med den skatten känner jag att hon kanske en dag är värd en egen berättelse, men det står på min lista med ”skrivarprojekt jag vill göra någon gång”.

Nu står farmor i silverram på köksbordet bland Katja-äpplen och tittar medan jag skriver. Hon har en viktig roll i berättelsen. Jag har redigerat 145 av 190 sidor. Snart min kära testläsande awesome vän Anna ska du få läsa mitt nöjd-manus! I am on fire! 

Skrivarliv, Skrivprocessen

Självbiografisk svacka

skarmavbild-2016-09-23-kl-11-59-25

Jag har haft en självbiografisk svacka. Har inte alls varit sams med min text i några veckor. Det är svårt att skriva om sig själv. Men den här boken måste ut ur kroppen. Svackorna som är oundvikliga under processen blir dock mer och mer konstruktiva, jag utvecklas i mitt skrivande och gestaltande och hittar vägar där jag kan skriva om det som gör mest ont i livet och ändå känna att jag inte förlorar mig själv, där jag är idag. Vilken resa det är att skriva.

Här är min bästa överlevnad för skrivarsvackor baserad på egna erfarenheter 😉

  1. Det går över. Usch vad det låter hårt men det behöver inte vara tough love, det kan vara självkärlek också. När jag i stunden avskyr min text så tänker jag, titta inte på den nurå, för nu är du trött/stressad/bitter/ofokuserad/självkritisk/sentimental osv, titta om en timme eller imorgon och gör något annat nu. Så här är det, ibland är man inte på humör för att skriva. Ibland behöver först man sova en stund, yoga, äta en macka, messa internhumor med en kompis eller lyssna på radio i sängläge och äta choklad. Sedan gör man comeback!
  2. Skriv annat. Jag läser #författarboken  av Kristina Svensson. I den står det som tips att skriva två parallella projekt samtidigt, kändes skönt att läsa. I skrivande ska man ju hitta det sätt som fungerar för en själv. För mig fungerar det bra att skriva på två parallella projekt samtidigt för att det blir mer effektivt, jag har provat skriva på tio saker samtidigt, rekommenderas inte. Jag har provat att satsa stenhårt på ETT projekt men då blir det lätt en lång paus för svacka då ingenting händer. Så när jag vill kräkas på mitt ena manus så byter jag snabbt till det andra och har flow (!) Inte alltid. Men ofta. Och orkar man för tillfället inte skriva på sitt projekt så kan man ju alltid gå på en skrivarcirkel och skriva lustfyllt och kravlöst, bara för att skriva något. Det tycker jag är bra för inspirationen och motivationen.
  3. Läs. Är jag i en period då jag läser mycket så skriver jag mycket och vice versa. För mig samverkar dessa två passioner och hjälper varandra. Jag läser allt möjligt. Bilderböcker och fackböcker. Feel-good och sci-fi. För mig är det både avkopplande och stimulerande. Sedan kan man ju alltid läsa något om skrivande också. Som till exempel idag läste jag #författarboken på min lunchpaus.

På andra sidan svackan är det mycket trevligt kan jag nu säga. Har redigerat vansinnigt bra idag i mitt självbiografiska manus där nästa mål är ett nöjd-manus som ska jag ska låta min vän Anna testläsa igen (hon har läst flera tidigare versioner). Efter det ska jag göra en koll så att jag känner att det är lagom utlämnande och sist några varv språk och grammatik och sedan.. Innan jul ska det ligga i en brevlåda. Så nu är det dags att sluta blogga och fortsätta redigera. Hejsvejs!

Skrivarliv

Platser att skriva på, var skriver du?

skriver

I torsdags hade jag ett riktigt bra skrivpass. Inte hemma. Visst kan jag skriva hemma men jag skriver bäst någon annanstans för då är det svårare att smita i väg och göra något annat, typ diska, tvätta, läsa en bok, se på serie…

Här är lite olika platser jag skriver på:

❤ Tåg  ❤ ”Jag skrev den här boken på ett snabbtåg” låter väl inte helt dumt. Jag älskar att ha skrivarflow på ett tåg och liksom ta en mikropaus, se ut på vackra naturen som svischar förbi i gröna, blå och gula streck, mindfulness. Sedan kör jag på igen och smatter, smatter, smatter. Nackdel med tågskrivande, svårt att ändra sittställning om man sitter bredvid främling, lite oergonomiskt.

Buss Utan datorn. Men massor på mobilen. Kravlöst och skönt.

Café Helt okej skrivarplats. Får dock inte samma fokus som på nästa plats på listan. Mysigt dock att kunna äta något gott och dricka något varmt samtidigt.

 ❤ Bibliotek  ❤ Bästa skrivarplatsen för mig! Det osar inspiration från hyllorna och dessutom blir alla böckerna runt om en härlig motivation till vad det jag ser på skärmen förhoppningsvis en dag ska bli.

Köket (hemma): Även om jag helst skriver någon annanstans än hemma så är mitt eget kök en plats som jag ändå trivs att skriva på och visst går det att producera något även här (det här blogginlägget skrivs från köket till exempel). Då kokar jag te och sätter mig och går det riktigt bra så lär jag gå och koka nytt vatten för att jag glömt bort det där med att dricka te 🙂 När jag skriver i köket sitter jag på en hård stol, det är bra för då måste man då och då röra på kroppen och då brukar jag faktiskt sätta mig på köksgolvet med ryggen mot elementet som variation. Insåg nyss att när jag väl skriver hemma så skriver jag som allra bäst på golvet. Spännande.

Fördel med att skriva hemma: det ergonomiska! Visst kan jag stretcha på offentligt plats, typ på ett bibliotek , lite småövningar så inte nacken krackelerar, men hemma är det en sådan lättnad att liksom kunna pausa, gå in i vardagsrummet och göra en serie yogaövningar. Någon dag ska jag skriva mer om det där med att skriva (sitta mycket) och att vara rädd om kroppen, för det tycker jag är viktigt (och jag behöver öva på det själv, MYCKET.)

Var skriver du? 

Redigera

Det lossnar!

Skriver/redigerar på självbiografiska romanen. Ägnade först en halvtimme åt att stirra ut texten med frågan varför? Varför blir det inte bra? Varför är början bra men sedan går det utför?

Varför. Varför. Varför.

Scrollade, försökte tänka okej vad är bra i det här kapitlet som jag brottas med, hittade några rader som var helt okej. Utgick i från dom och började tänja, skriva om, förvandla.

Ah! Det lossnade.

Jag älskar när det lossnar! Det kommer ord! Tacksamhet.

Övningar

”Hjärtklappningskaffe” och kärleken till att skriva nonsens (jag har hittat på en kul övning!)

Nu har jag läst ut Merete Mazzarellas bok Att berätta sig själv. Kändes som en bra ”kick-off” för höstens skrivande. Jag har hittat mängder av inspiration för mitt mazarellaskrivande/redigerande av min självbiografiska roman men också för skrivandet överhuvudtaget. Jag har skrattat mycket och boken har gjort mig glad! Igår läste jag om fransmannen Balzac som steg upp vid midnatt, kokade ”hjärtklappningskaffe” och skrev med fjäderpenna minst femton timmar. (!!!!!!)

Nej jag tänker inte göra en Balzac, nöjer mig med att skriva någon timme på morgonen, någon timme på kvällen, ibland några timmar på dagen (jag pluggar ju skrivande på halvtid så dessa timmar är min skoltid). Ibland en minut i mobilen. Ibland mycket, ibland inte alls. Det är viktigt för mig att skriva. Men det är viktigare för mig att leva. Att skriva är för en skrivande själ en del av livet men skulle jag bara skriva så kan inte jag känna att jag lever. Det finns ett väldigt fint avslut i Mazzarellas bok om att både skriva och leva. Att Muminpappan inte är helt ute och cyklar när han måste göra saker för att ha något att skriva om. Apropå Balzac och olika ritualer som författare använder för att skriva. Hjärtklappningskaffe! Det är ett ord jag sparar som ett väldigt bra ord. Det fastnade på något sätt. Fast jag dricker hellre te.

Vad mer tar jag med mig ur boken? I texten som är skriven löpande utan kapitalindelning och ger mig känslan ibland att jag läser en roman och inte en faktabok (boken kallas kanske just därför för inspirationsbok) innehåller en del övningar som kan vara kul att prova. T.ex att ägna en stund åt att skriva nonsens. Det är helt i min melodi! Jag älskar att skriva oproduktivt och fritt, texter som antagligen aldrig kommer ”bli något” men allting här i världen måste inte ”bli något”. Är det inte skönt att skapa något bara för sin egen skull? Sitt eget nöje?

För den som vill prova nöjesskriva har jag här spunnit vidare på det där med nonsensskrivande. Här är en övning som jag själv kommit på och som jag gjort någon gång bara för att jag älskar att hitta på vackra nonsensord:

  • Skriv en meny som sticker ut ur mängden, välj ett tema rymden, trädgården, snickerier och välj förrätt, huvudrätt och efterrätt. Spacklad sågpånstorsk med slipad sej? Stjärngratinerad Plutopaj med utomjordiskt god kolakratersås? Nej ingenting behöver bli vettigt eller logiskt. Det här gör du bara för att det är kul.

När man gör en sådan här övning så kan man ju också hitta guldkorn, så spara allt skrivande. Nonsens, allvar, dagbok, gör mappar på datorn och ibland kan man bläddra i dessa texter, sno en mening här och där och pussla ihop till något.
Bokbild: Forum.se
Reservera: Mazzarellas bok på Helgebiblioteken 🙂

Plugga skrivande, Skrivprocessen

Flow

Jag haft skrivarflow idag. Gjort en dramatisk kurva över handlingen fastän jag hade ett motstånd inför det först. Kändes för svårt och tröskeln var hög. Så struntade jag i det svåra och gjorde det som en lek, OM jag gjorde en dramatisk kurva över det här projektet, hur skulle det då bli?

Genast mindre krav och se där, det blev en dramatisk kurva! Nu vet jag ungefär vad jag ska fylla mitten av boken med också.

Dagens lärdom är alltså att det som känns som svåra/jobbiga saker i skrivandet, som att planera, eller göra en struktur, trösklarna helt enkelt , kan vara precis det man behöver. Man kan prova gör dem utan krav att det ska bli något och kanske lossnar det.

Tidigare har jag i många år varit av åsikten: NEJ jag vill inte skriva enligt plan, jag vill skriva på känsla men det bästa är kanske en mellanväg i alla fall när det gäller längre projekt.