Självrannsakan och att brottas med mindre bra delar i ett manus

Jag har upptäckt nu när jag skriver mitt första längre manus att det är en väldigt svår konst som man inte ska underskatta att få det att hålla hela vägen. Jag tycker det är enklare att skriva en tajt novell, en skarp dikt men att skriva en längre text, det är en spännande utmaning som prövar en, och klarar man sig igenom det tror jag man växer som skrivande människa. Vissa kanske känner helt tvärtom, att det är de kortare texterna som är svåra. Det är säkert olika.

I min redigering har jag nu kommit till mitt manus svagare delar, det är skitjobbigt att redigera dem för jag måste lirka, pröva, rannsaka mig själv, gå ut ur mig själv och se med läsarögon på texten, vara hård men samtidigt inte för hård så att jag tappar lusten att skriva.

När man lyckas redigera upp en svagare del av ett manus till nya höjder är det en känsla av guld! Igår förvandlade jag ett kapitel från rabbligt och stolpigt till gestaltande och dramatiskt. ✎✎✎✎

Ni som skriver längre manus/texter, vilka delar upplever ni som svårast att redigera/skriva? Det är jag nyfiken på 🙂 Jag tycker att det som kommer strax innan slutet, någonstans efter klimax är det svåraste. Vad tycker ni är kämpigast? Början, mitten, första meningen, den stora finalen?

Annonser

2 thoughts on “Självrannsakan och att brottas med mindre bra delar i ett manus

  1. P.M. Wilson skriver:

    Det är ett enormt arbete att skriva ett manus och jag håller med om att man växer som människa. Även om det för mig, som precis skrivit klart mitt manus, nog kommer att ta en tid innan jag blir mig själv igen 🙂
    Det svåraste var mitten. Jag hade ganska klart för mig hur berättelsen började och slutade, men vägen mot slutet var inte alls lätt. Att inte tappa stringensen, att välja spännande scener som snyggt leder läsaren vidare mot slutet. Världens största utmaning, och det är inte ens säkert att jag fixade det…vi får se.

    Sen var redigeringen avskyvärd, okej, jag överdriver, men det är ett så petigt arbete med att stuva om bland orden och meningarna och kommatecknen att jag faktiskt var på väg att ge upp vid något tillfälle.

    Liked by 1 person

    • forsvinnerochstannarkvar skriver:

      Oh ja! Mitten är ett dilemma för mig med. Början älskar jag att skriva, då känns det som att alla möjligheter är öppna och slutet är också kul för det är fint att knyta ihop säcken. Men mitten, den är svår.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s