Tillbaka till henne av Sara Lövestam

”Stockholm var en kokande gryta, ett spöregn. En myrstack. Hästspann kom i en aldrig sinande ström från alla håll och försvann snabbt och målmedvetet i motsatt riktning medan nya dök upp bakom krönet. Springpojkar, tidningsförsäljare, skoputsare och på en timme fler bilar än Signe dittills sett i hela sitt liv, kom och försvann inför hennes åsyn. Om Uppsala var en vårbäck, så var Stockholm ett dånande vattenfall.” 

Jag har precis avslutat en magisk läsupplevelse. Tillbaka till henne är en roman där jag som läsare i nutiden får följa arbetsförmedlaren Hanna som inte verkar så där jättelycklig precis och Signe som i nittonhundratalets början är en folkskolelärarinna som kämpar för rösträtt.  Hanna börjar ledsna på sitt förhållande med Johan och Signe, nästan hundra år tidigare känner stor passion för Anna. Så man kan säga att till en början är det inte mycket med Signes och Hannas liv som hänger samman.

Men egentligen börjar berättelsen med fyra föremål: en linjal, ett par glasögon, ett par skor och en brosch. Efter en cykelolycka hamnar dessa föremål i Hannas händer och de rör upp något i henne. Föremålen kommer leda henne till brev och dagböcker och genom dessa hör hon det förflutna som ett eko genom henne själv, kanske vill Signe berätta något för henne?

En magisk läsupplevelse, suveränt språk som imponerar mig gång på gång. Verkligen inspirerande för mig som skrivande människa. Berättelsen är fiktiv men lyfter fram människor och kampen från de förflutna på ett vackert sätt och det berör mig som läsare hur Hanna växer i sökandet, att det väcks en glöd i henne utifrån fyra föremål.

Annonser

Produktiv – tro & tvivel

Jag trodde inte alls att jag skulle få så mycket skrivet idag. Passande nog har jag lyssnat på Tro & Tvivel med Håkan Hellström ganska många gånger om, det mesta i livet är ju både tro och tvivel tänker jag. Musiken sätter fart på mig och skrivandet.

Cirka 15 000 tecken har knappats in under dagens två skrivpass, ett på morgonen och ett nu när det skymmer, det känns toppenbra! Jag har snart första manusinlämningen i kreativt skrivande 3 (20% av manuset) och då tänkte jag lämna in cirka 45 sidor. Dessa har jag faktiskt i och med dagens skörd av ord kommit upp i så nu fattas det bara redigering innan jag överlämnar mina ord och med spänning väntar på respons från handledare och kurskamrater.

Research om filosofi och ödehus

research

Research är kul! Särskilt att använda biblioteket som research i skrivandet, jag gillar analogt. Att bläddra fysiskt. Så jag lånade en bok om ödehus. Googlade först bilder på ödehus för jag ska ha med ett ödehus i min unga-vuxna roman, men när jag sedan lånade Svenska ödehus och började läsa berättelser om ödehus så gav den researchen så mycket mer. Google = toppenbra och ovärderligt för snabb fråga snabbt svar men ibland är det också skönt med långsamheten, analogt bokbläddrande och filosoferande med en kopp te. Finns ju inget som egentligen säger att man inte kan ta långsamheten och tedrickande till det digitala förståss, det ena utesluter inte det andra, men min kärlek till dessa fysiska böcker är och kommer alltid vara något speciellt.

Idag fick jag för med mig att jag skulle göra mer research och landade på en häftig och interaktiv hemsida om filosofi på gymnasiet (min bok utspelar sig på gymnasiet och jag behövde göra research inför en filosofilektion). Och då var det rätt skönt att skriva in filosofi + gymnasiet på kära google och finna inspiration på mindre än en sekund! Så kära digitala värld, jag uppskattar och tycker väldigt mycket om dig också även om hårdpärmarna är min största kärlek när det kommer till kunskap, intryck och inspiration.

Kapitelplan, karaktärsplan och skrivarplan (!!!)

Oh yeah! Nu har jag verkligen utmanat mig själv och känner mig som en vinnare. De senaste veckorna har jag jobbat på min kapitalplan, att ha en grundidé för varje kapitels upplägg och det är ett helt nytt sätt för mig att tänka när jag skriver. Jag är ju generellt en planeringsmänniska inom andra områden i min vardag men i skrivandet har jag förut mer gått på flow, vilket är kul, men det blir inte så himla mycket gjort.

Nu vill jag kombinera planerandet med det spontana för det ena behöver inte utesluta det andra. Men det känns bra att ha mina dokument som stöd i processen och efter kapitalplanen gick det av bara farten en plan för karaktärerna och även planera dag för dag vilka kapitel jag bör redigera/skriva vilken dag för att hinna med inlämningarna i skrivarkursen jag pluggar.

I slutet av oktober ska vi lämna in 20% av vårt manus till våra handledare. Så nu har jag cirka 1-3 kapitel per dag att redigera (utom på helger, för då tänker jag renovera, se serier och äta glass, också viktiga saker i livet ❤).

En spotifylista med skrivarglöd

Jag älskar att skriva till musik. Ibland väljer jag ut en låt till ett visst kapitel och kör den på repeat tills kapitlet är färdigt. I min unga-vuxna bok som jag skriver på är musiken en viktig beståndsdel eftersom huvudkaraktärerna är människor som behöver musik mer än bara som något att lyssna på eller fylla tystnad med. Jag är som mina bokkaraktärer, behöver musik för att leva, kliva upp när det är motigt och varva ned när det är snurrigt. Livsviktigt.

Slängde ihop en liten spotifylista med musik som får min penna att glöda och som gör mig pepp på att skapa storverk (nåja, eller i alla fall bli klar med ett längre projekt). 🙂

Skrivarglöd på Spotify

Skriver du till musik? Har du olika musik till olika projekt? 

Vid ögonblickets slut

Recensionsexemplar  ordberoende

Vid ögonblickets slut
av Åsa Bonelli

Malin och Gustav fortsätter sin kärleksresa som de påbörjade i Stanna innan du går. Det är höst i Stockholm och kärleken är stark och vacker men åldersskillnaden sticker i trollens ögon som inte kan låta bli att hata på nätet. Gustav är stadig i relationen och känner inte att han tar åt sig av hatet, han vet ju att de är bra tillsammans, han och Malin. Men Malin, för henne svider det ju och någonstans börjar livet som är så bra kännas stressat och kanske inte helt rätt.

Trots att Malin är i full färd med att slutföra sin fantasy-triologi så tycker hennes förläggare att hon ska ta ett helt annat uppdrag. En man har hört av sig till förlaget, Olof heter han och han är jämngammal med Malin. Olof har en berättelse och den vill han att Malin och ingen annan ska berätta.

I skärgården, på Möja finns Carmencita och Herman kvar, Malins älskade vänner som är fantastiska människor. Men Carmencita som alltid bryr sig mer om andra än sig själv har en huvudvärk som inte slutar…

Någonstans mot mitten av berättelsen kommer kärleken, på alla sätt och vis, sättas på prov och tillvaron blir snurrig, såsom det ofta blir i livet, allting brister.

De första kapitlena är oerhört gripande då läsaren får hintar om vad det är Olof vill ha hjälp med att berätta. Jag tror att ungefär en tredjedel av boken var jag lite osäker vad jag skulle tycka den här gången eftersom jag tyckte mycket om första boken, jag var lite orolig att det inte skulle hända så mycket men efter ett tag märkte jag att händelserna och spänningen portioneras ut på ett fint sätt. Jag tycker att Bonelli är bra på att beskriva, gestalta och genom ett välskrivet och krusidullfritt språk få fram starka känslor för är det något som den här boken gör så är den att det KÄNNS. Det är mycket jag vill skriva om den, vad den fick mig att känna då olika saker hände….men då förstör jag ju för den som vill läsa. Boken bjuder nämligen på en del oväntade ögonblick. ❤

Bokbild: Ordberoende förlag.

 

Just nu läser jag

Skrivande och läsande är två saker som för mig ligger varmt om hjärtat, och dessutom nära varandra. I mitt skrivande känner jag att läsandet har en stor del, där samlar jag intryck, funderar över hur andra skrivande människor löser problem som dyker upp samt förstås så njuter jag också bara av berättelserna. Lär mig något nytt, eller verklighetsflykt. En upplevelse, och massa känslor.

Jag är allätare när det kommer till böcker men just nu läser jag mest feel-good och barn – och ungdomsböcker.

Alltid kommer jag bära tunga kassar hem från biblioteket, annars är ju jag inte jag. 

Just nu läser jag… Mycket. Mest kurslitteratur men jag vill verkligen få tid för skönlitteraturen också för då blir jag en gladare människa. Just nu läser jag Åsa Bonellis senaste bok som jag fått som recensionsexemplar, och så läser jag Sara Lövestams Tillbaka till henne. 

En fin vana, ibland så kliver jag upp vid 6, kokar te, kryper ner i sängen igen och läser. Så gjorde jag i morse, hur mysigt som helst. Vilket bra sätt att börja dagen på! Och jag tänkte avsluta dagen på samma sätt. ❤

 

Utmanar mig själv: kapitelplan

Just nu är mitt huvudfokus i skrivandet unga-vuxna boken. Härligt med variationen att gå från att skriva självbiografiskt till det fiktiva. Det ger ju en betydligt större frihet. Det är detta projekt jag jobbar med i Kreativt Skrivande 3.

Har tidigare lyckats gå över tröskeln och det motstånd jag kände för att göra en dramatisk kurva över boken. Nu är det dags för nästa tröskel. Kapitalplanen.

Nu radar jag upp, kapitel för kapitel av det jag skrivit hittills.  Vad händer i kapitlet? Vad får läsaren veta? Vilka karaktärer är med och vad fyller de för funktion i kapitlet?

Och när jag radar upp ser jag:
Luckorna
Frågetecknen.
Det som är awesome.
Och det som är skit.
Och att jag har så svårt för mitten! Vill ju gå direkt på klimax för att det är roligast att skriva!!! Detta är min stora övning jag har att jobba med. Inte underskatta mellanrummen.

Sedan ska jag försöka, verkligen utmana mig själv att utveckla kapitalplanen till något som sträcker sig över hela boken.

För jag älskar flow och när karaktärerna lever sitt eget liv och jag bara hänger på men jag förstår ju att just det här bokprojektet kommer aldrig bli färdigt om jag bara litar på flow. Jag behöver en plan.

Hur skriver ni? Med eller utan plan? Vad fungerar för er, flow eller struktur eller kombinationen och variationen? 

Fira framsteg

Jag glömmer ibland att fira när jag skriver.
Varje framsteg bör firas, stort som smått. Kanske är det så man håller lusten uppe.  Alltså fira för sin egen skull och inte för att leva upp till yttre eller inre krav. Att man väljer själv hur man firar.

En av mina testläsare har skrivit att boken (självbiografiska romanen) blivit mer personlig och mer jag efter ombearbetningen.

Succé! Det var exakt det jag ville, göra det ärligare, vässa, inte hålla mig på ytan utan våga dyka, våga dyka djupt ner i sjukdomshelvetet och anhörigskapet. Jag är så nöjd. Så nu ska jag fira. Fira från djupet av själen, typ gå omkring och sjunga, skåla i smoothie och vara glad. Jag är ju inte färdig men jag firar. Firar steget, steg för steg. Alltid babysteps, hela livet, hela skrivprocessen.  Jag skulle vilja fira med tårta men just nu befinner jag mig i en kaosig renovering där jag verkligen inte orkar baka. Men om jag en vacker dag känner för att baka en tårta för att fira så ska jag göra det. Ett bra firande är ett firande som man själv väljer, på sitt alldeles egna vis.

Vad gör man när man pluggar kreativt skrivande?

Den här hösten och våren som kommer pluggar jag kreativt skrivande 3 vid Luleå Tekniska Universitet. Under denna kurs ska jag skriva ett längre projekt och då har jag valt att ta tag i mitt gamla unga-vuxna projekt som jag kallar Freja-boken. (Den har en titel men den håller jag för mig själv 🙂 ) Förutom att skriva på boken så gör man ju lite annat när man pluggar kreativt skrivande. Det är responsarbete med andra kursdeltagares texter och så har vi en del kurslitteratur om att skriva som vi ska reflektera och diskutera kring. Just nu läser vi Maria Küchen, Bodil Malmsten och Elisabet Rynells skrivarböcker, se bokhögen på bild ett. Mazzarella också. Men hennes ”Att berätta sig själv” har jag ju redan plöjt igenom så nu gäller det bara att plöja resten av högen för att vara i fas.

Till våren kommer kursen gå in på skrivandets entreprenörskap med en del roliga uppgifter. Jag har ju faktiskt tjuvstartat med detta i och med den här bloggen, för det kommer faktiskt vara en uppgift till våren men jag kände, varför vänta och glad är jag för det. Det är faktiskt riktigt roligt att skriva små blogginlägg då och då om skrivandet, samt förstås att följa andra skrivande människors väg till sina böcker.

Nu fortsätter söndagen med kurslitteratur, och en liten söt fågel som tittar på. ❤