NaNoWriMo – jag är nöjd nu och vad jag lärde mig

I fredags ställde jag mig själv vid ett vägskäl, kötta på och skriva 10 000 ord under helgen för att nå målet i NaNoWriMo eller släppa taget? Jag kom in ganska sent i NaNoWriMo och tänkte först, äsch, det grejar jag ändå men vid det där vägskälet i fredags så kände jag – varför fortsätta, varför pressa när stressen kommer?  Jag är ju redan nöjd. Det är ganska skönt att ge upp. Vara nöjd. 40 000 ord fick jag till. Det hade jag ju inte fått till om jag inte provat NaNoWriMo.

Att skriva 50 000 ord på en månad är häftigt, det är en utmaning som pressar den där spärren, den där spärren när man sitter och skriver och börjar redigera innan det ens kommit ut vettig text. Jag kom till 40 000 extra ord i mitt projekt i Kreativt Skrivande kursen. Det är faktiskt riktigt jäkla bra. Nöjd, nöjd, nöjd, människan här bakom tangenterna är nöjd.

Det jag lärde mig av NaNoWriMo:

  • Att skriva disciplinerat
  • Att planera mitt skrivande (hur mycket ska jag skriva? När?)
  • Att hantera skrivarrelaterad stress
  • Att våga skriva skit för det är då guldet kommer

Jag har även för första gången dödat en karaktär.

(!)

(!!!)

(!!!!!!)

Satt och skrev som en raket när det kom till mig, den där karaktären måste tyvärr dö. Det bara är så. Det blev bra för texten men kändes också sorgligt. Jättemärklig känsla.

Vad gjorde jag istället för att kötta på med skrivandet i helgen? Gick ut i skogen. Ah. Det var så skönt. Som att bada själen. Sedan läste jag, pysslade och bakade. För hur mycket jag än älskar skrivandet så kommer alltid livet före. Jag måste leva för att kunna skriva.

Och jag ger ju inte upp förstås på själva projektet! Det vill jag vara tydlig med. Nu fortsätter jag skriva på ungdomsboken i en lugnare takt men ändå mer produktivt än innan NaNoWriMo.

Annonser

Kärlek ❤

Jag känner att jag har stort stöd i redigeringsprocessen av den självbiografiska romanen. Jag får kärlek, tillåter mig själv att ta emot den, inte putta bort utan omfamna. Anna, min vän och testläsare som jag brukar säga har förläggargener, hon ger den bästa konstruktiva responsen och hjälper mig att ta bort ointressanta och ologiska saker i texten samtidigt som hon öser kärlek över processen, vi har haft en bokträff i veckan då vi gått igenom det senaste utkastet. Det blir en till sån träff nästa vecka också.

Jag har också frågat ett par personer som finns i texten om de är okej att nämnas vid sina riktiga namn och även där har jag fått kärlek över de bitar ur texten som de fått tagit del av. Det motiverar mig som fan. Ja jag måste svära för känslan är så otroligt, otroligt stark. Nu händer det, nu får det hända. Jag ska bli klar. 20:e december ska jag posta/maila/släppa taget och låta texten flyga över till ett par förlag och se om jag tar mig genom nålsögat. Sedan blir det mer fokus på skrivarkursen och ungdomsboken.

Men nu är jag ruggigt taggad på sista spurten. Berättelsen som måste ut ur kroppen. Snart, snart där. Heja!

Brottningsmatchen: kramp och glöd

Jag har ganska ofta flyt, skriver då i racerfart, det är kul, fantastiskt till och med. Då glöder jag, känner mig levande och hoppas att jag då också skriver levande. Skrivkramp har jag också, det är som en brottningsmatch mellan glöd och kramp och lika häftigt är det varje gång, när den där tomheten, hopplösheten, svårigheten vänder. Jag samlar alltid på mig knep, vad fungerade just den här gången för att ta mig ur svackan?

Idag kände jag mig omotiverad som fan. Riktigt bottennapp. Hade ingen lust! Men skrivande är inte bara lust, jag pluggar skrivande, ser det som mitt arbete, det är bra, ständiga övningar i disciplin och att öva upp en tilltro till min förmåga, att det löser sig, sätter jag igång så kommer det att gå.

Det som hjälpte mig idag var att dels skriva lite skit. Det är en bra början. Skriva en riktigt skitdålig dialog som är platt, ful och fel och så helt plötsligt tittar en mening tillbaka på mig från skärmen och den är bra. Ett frö, ett frö kan man vattna och jag vattnade fröet med research. Använde eniro för att rita ut en promenadväg där karaktärerna går, googlade naturreservat i den aktuella staden där berättelsen just nu utspelar sig och så hittade jag också ett hus som passade berättelsen och så googlade jag kaffetermosar (!) för jag tänkte att min berättelse behövde en snygg sådan. Haha. Man kan ju också fastna i det där, bara rota runt berättelsen, hålla på med rekvisita så då kanske det snarare stjälper än hjälper, med skrivande är det ju som så att jag som skrivande människan kan ju min process bäst, precis som med allt annat i livet. Man vet nog oftast bäst vad man själv behöver.

Så även idag blev det ord ändå. 1-1 mellan glöden och krampen.

Störst av allt

Störst av alltstorst_av_allt_wahlstromwidstrand
av Malin Person Giolito

Nyss var alla levande. Nu är alla döda.
Förutom Maja. Maria Nordberg, 18 år, Djursholm. Mördare?

Vi får följa Maja i rättssalen där hon representeras av en känd försvarsadvokat som vet exakt hur han ska framställa saker för att bli lyssnad på och vad Maja bör säga och inte bör prata om, vi följer Maja på ett på ett ungdomshäkte, ett kvinnohäkte och hela tiden ur just hennes eget perspektiv.  Tillbaka till minnesbilderna, varför hon tyckte Sebastians pappa var så vidrig och värd att dö, om Dennis med drogerna, om Sebastian som blev argare och argare som hon inte kunde lämna, och om föräldrarna som sa att hon var mogen när hon tog hand om trasiga Sebastian fastän hon inte alls var mogen, hon ville ju bara bort från honom. Om de tunga väskorna som Sebastian tog med sig till  skolan den dagen och om vapnet som hon höll i handen. Allt som ledde fram till det som hände och det som under två veckor ska avgöras i en rättsal: mördade Maja sin bästa vän med avsikt?

Malin Persson Giolito skriver unikt och går på upptäcksfärd i Majas huvud, det är otroligt intressant, skrämmande och nyanserat. Det är en bok som är spännande och som jag blir ledsen av och samtidigt så får jag ju följa med Maja och se hela tidslinjen vilket gör att jag känner för henne.

Språkligt är boken inspirerande för en skrivande människa, hur karaktärerna beskrivs och Majas reflektioner över gymnasielivet och den ofattbara katastrofen.

Alla sorters smärtor och sorger. Alla dessa människor som påverkas av en skolmassaker, det är omöjligt att inte bli berörd. Föräldrarna som förlorade sina barn, lillasystern som undrar när Maja ska komma hem, Majas föräldrar som inte vet vad de ska säga till sitt barn, alla som gråter och alla som är arga och hatar.

Bokbild: Wahlström & Widstrand

NaNoWriMo – jag måste tacka min timer

times

Idag har jag skrivit 11 000 ord. Det är till stor del tack vare min timer och spellistan för ungdomsboken som får min skrivarhjärna att glöda och producera. Mitt bästa skrivtips just nu är timer. Tjugo minuter eller fyrtiofem minuter brukar vara lagom för mig. Sätter jag tjugo minuter brukar jag bli irriterad när timern ringer för då är jag ju on fire och vill fortsätta. I så fall är det bättre att ta en längre tid från början. Efter att timern ringt får jag kolla klipp, läsa spännande bok, slappa, springa, se Dr Phil, diska, måla om en stol, planera kommande veckan, svara på mess eller vad jag nu får mig att jag ska göra istället för att skriva. Efter. Inte före och under. Timertiden är helig. 

När timern ringer så blir jag förvånad, det kom ord ändå! Fastän jag trodde att det skulle stå still. Disciplin och en timer. Det kommer man långt med.

Statusrapport för NaNoWriMo. Jag har skrivit 19 000 av 50 000 ord. Det är 18 dagar kvar. Jag är i kapp!

Jag har ett bibliotek på köksbordet

biblioteksbordet

I brist på bokhylla (tillfälligt, jag väntar på en ny) så är mitt köksbord just nu min bokhylla, eller snarare mitt bibliotek för det är här låneböckerna bor. Ungefär fifty fifty mellan kurslitteratur och skönlitteratur. Jag har läst ut Hela kakan (awesome) och börjat med Störst av allt, som verkar mycket, mycket, mycket bra. Jag har än så länge bara läst fem sidor så jag kommer skriva mer om den när jag läst ut den men redan nu vill jag fira språket i den, grymt bra! Jag blir så inspirerad av Malin Persson Giolitos sätt att beskriva lärarna som karaktärer. Nä nu måste jag bara fortsätta läsa.

Love is in the air – karaktärer gör som karaktärer vill göra

NaNoWriMo gör mig gott som skrivande människa, hittills har jag skrivit strax över 5000 ord. Det är 45 000 ord kvar (herregud) men det grejar jag. Att skriva ett visst antal ord gör att jag tillåter mig själv att inte redigera på en gång och stanna upp alltför mycket utan istället bara köra på, låta berättelsen gå framåt, och då händer det magiska saker.

Texten förvånar mig! Karaktärerna vrider och vänder på sig och går åt egna håll, nu verkar två karaktärer bli kära, det är inget jag tänkt ut från början, karaktärerna gör som de vill och jag följer med spänning efter dem och är spänd på vart det ska leda. 🙂

Fuck mobbning!

Idus förlag har ett toppenbra projekt på gång, berättelser om mobbning. Du kan bidra, har du blivit utsatt för mobbning? Har du mobbat någon? Skriv! Se information på länken nedan. Jag har skickat in mitt bidrag, skrivit ett brev till mina mobbare om det jag utsattes för som barn och det som idag är en av drivkrafterna till varför jag skriver.

Läs mer här. 

NaNoWriMo 50 000 ord i november

Jag tänkte först att nej jag hinner inte vara med i NaNoWriMo för då måste jag ju börja med ett nytt projekt och tre projekt parallellt, nej, även jag har gränser när det kommer till flera bollar i luften. 😉

Så förstod jag att, ah, jag kan ju använda den här motivationen som i och med NaNoWriMo (skriv 50 000 ord under november månad) sprider sig över nätet till att få extra mycket skrivet på min ungdomsbok i kursen Kreativt Skrivande 3.

Så nu är jag på! Nu kör vi! Skriver så det glöder.