Mina läsupplevelser hösten 2016

Trots många svackor då jag inte läst alls under flera veckor så har det blivit många fina läsupplevelser hösten 2016. Särskilt mot slutet av åren! Under sommaren inledde jag nästan varje dag med att ta med en kopp te till sängen och läsa dagens första vakna timme innan jag klev upp på riktigt. Så gör jag även på julledigheten.

För att det är kul att minnas tillbaka så kommer här listan med vilka böcker jag läste från augusti 2016 – december 2016 (i den ordningen jag läste dom). Favoriter är märkta med ett hjärta men alla de här böckerna var bra 🙂  Det är en blandning av romaner, tecknade serier, barnböcker och bilderböcker.

  1. Det opålitliga hjärtat ❤
  2. Ödesgudinnan på salong de amour
  3. Amulett bok 1 (tecknad serie)
  4. Dränkta
  5. Hej hej vardag (tecknad serie)
  6. Tantbalans
  7. Alternativet (tecknad serie)
  8. Smulklubbens skamlösa systrar ❤
  9. Fiolen från Auscwitz
  10. Bitterfittan
  11. Du kanske inte vet om det men döden spelar inte handboll (ungdomsbok)
  12. Och bingo är bara för de förlorade (ungdomsbok)
  13. Lustans tivoli
  14. Sekten som återuppstod ❤
  15. Hon som älskade honom
  16. Bakomvärlden (bilderbok)
  17. Jippi jag har adhd (bilderbok)
  18. Mina två filtar (bilderbok)
  19. Lyckan i det lilla ❤
  20. Vid ögonblickets slut ❤
  21. George ❤ (ungdomsbok)
  22. Jag tar samma som hon
  23. Tillbaka till henne ❤
  24. En vintersaga (tecknad serie)
  25. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske
  26. Flickan, mamman och demonerna (barnbok)
  27. Själv. Kraften i egentid
  28. Hela Kakan
  29. Störst av allt ❤
  30. Den befriade familjen ❤
  31. Listigt (bilderbok)
  32. Ett bipolärt hjärta
  33. Till min dotter
  34. När mörkret viker undan för livet ❤
  35. Det magiska hjärtat ❤ (barnbok)
  36. Veronica bestämmer sig för att dö ❤
  37. Blodet isar (tecknad serie)
  38. Jetlag
  39. Jag är en sån som bara vill ligga med dig (dikter)
  40. Only väg is up (ungdomsbok)
  41. Brida  ❤
  42. Dålig karma ❤
  43. Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
  44. Bortom portalen (noveller)

 

Har du någon bästa läsupplevelse från 2016? 

Man ska ju inte glömma att fira!

Det är så viktigt att fira. Jag kan vara rätt dålig på det. Jag har ett jante-spöke som är fruktansvärt tråkigt och jag känner att jag inte vill släppa in det där jäkla spöket genom dörren igen för mitt liv och mitt skrivande  blir inte bättre av det – tvärtom.

Jag känner en sådan frid i att manuset flyger fritt och att jag gjort det jag kan för stunden. Efter jul ska jag fortsätta på mitt andra pågående manus samt börja med ett nytt men nu njuter jag av dessa veckor emellan projekten då jag läser, njuter och firar.

På julafton blev det skål för boken. För att fira!  Jag dricker inte alkohol (aldrig gjort det heller, damn proud of it! Och så tror jag på att julen ska vara vit) så jag skålade med alkoholfri äppelmust i champagneglas. Sedan drack jag vatten till maten ur det fina glaset resten av dagen för det kändes så glammigt!

God fortsättning kära följare! Jag kommer blogga lite om läsupplevelser så här i mellandagarna nu när jag vilar från skrivandet. 🙂

Och så var det gjort

Det här är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.

Jag blev klar. ❤

Jag bestämde mig för att vara nöjd.

Jag bestämde mig för att lita på berättelsen.

Seriöst, idag låg jag faktiskt i fosterställning ett tag och tänkte JAG ORKAR INTE SKRIVA MER PÅ DEN HÄR BOKEN, NU FÅR DEN VARA KLAR!

Sedan såg jag på mitt manus med varma ögon och kärlek.

Läste allt en sista gång.

Tryckte på skicka.

Jag känner en frid i denna väntan, för det spelar ingen roll vad som händer sen, om något förlag vill ha berättelsen, eller jo det spelar massa roll 😉 Annars hade jag ju inte skickat in. Jag vill ju verkligen. Från hjärtat. Se en tryckt bok.

Men det viktigaste är att jag

  1. skrev klart
  2. och skickade in

Pappa, hur stolt är du nu över din dotter som la ett pussel över ditt liv? Så jäkla stolt hoppas jag! För det här är en hyllning till dig och din stund på jorden.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR kära skrivande människor för nu tar den här författaren ledighet och kommer tillbaka 2017 (fast det blir lite läsupplevelse-relaterad-blogg under julen, för nu går jag in i min läsbubbla.)

Att kräkas på sin text / att älska sin text

Redigera, redigera, redigera.

Att vissa dagar kräkas på texten.

Att vissa dagar få så fantastisk respons så att jag känner mig som världens rikaste människa. (Tack Anna!)

Att vissa dagar sjunga i huvudet av att det är så härligt, finns ju en anledning till att jag skriver från första början, jag ÄLSKAR det.

Att känna förväntan, oro, och pepp.

Att växa genom att se texten växa.

Idag har jag en välsignad dag då jag tycker min text är fantastisk och då jag äter choklad när jag redigerar med känslan: denna dag, ett liv.

Det magiska hjärtat

Det magiska hjärtat det-magiska-hjartat
av Kristina Ohlsson

Jag vill aldrig lämna slukaråldern. När jag var tio-elva-tolv och läste som mest. Ibland hittar jag böcker som tar mig tillbaka till känslan av att ge sig hän helhjärtat åt en berättelse. De senaste åren har jag med stort intresse och klappande hjärta läst de flesta av Kristina Ohlssons böcker med skräcktema för målgruppen 9-12, för mig är det allålderslitteratur! Särskilt denna.

Det magiska hjärtat är inte en skräckbok om varelser, väsen, spöken eller zombies. Det här handlar om skräcken för att dö. Robertas bästa vän Charlotte är sjuk på grund av ett medfött hjärtfel och om hon inte får ett nytt hjärta så kanske hon inte överlever, blir vuxen, får bli nittio år gammal. De två vännerna skriver listor på vad de är mest rädda för  och sedan en gemensam lista vad de läskigaste med att dö är.

Men om vi backar lite så börjar boken på en auktion där Robertas morfar Horatio tycker att Roberta ska buda på en jordglob. Den är speciell, till och med magisk.

  1. Släck alla lampor.
  2. Tänd stearinljuset.
  3. Snurra jordgloben.
  4. Vänta..

Jag får rysningar!!
Jordgloben ger möjligheten att önska något, men det är inte lätt. För att få önska så måste Roberta samla in jord eller vatten från olika platser i världen, det ska läggas i glasburkar och om uppdraget lyckas så kan Roberta önska ett friskt hjärta till Charlotte.

Den här boken gav mig julkalenderkänsla!  Jag vill läsa fler böcker som ger mig den här magiska känslan i jul.

Bokbild: Lilla Piratförlaget.

Papper överallt!

redigera_papper_papper
Så här kan det ser ut när jag redigerar. PAPPER! ÖVERALLT! Tankar. Klotter. Kom i håg. Bland annat en tankekarta över köket då min testläsare Anna tycker jag behöver få mer med miljöer och jobba med rummen i berättelsen. 🙂

Ett mål är en dröm med deadline

Jag har bestämt mig för att jag ska klicka i väg och posta i väg mitt självbiografiska manus den 20:e december. Pröva nålsögat.

Varför just den 20:e ?

Jo.

Det är ett datum.
Det är innan jul, skönt.
Det är innan det här året är över.
Det är tillräckligt snart för att det ska bli av.
Det är tillräckligt långt fram för att jag inte ska bli stressad.

Det är ett väldigt konkret mål. Hela det här året egentligen har ju själva berättelsen, innehållet, varit klart. Men redigeringen har behövt ha mycket tid på sig. Dels för att kolla av med mig själv, hur mycket vill jag lämna ut? Dels för att låta berättelsen mogna. Efter många vilopauser börjar det nu bli något jag känner att jag kan stå för med hela min själ och hela mitt hjärta.

Jag jobbar ganska bra mot deadline märker jag. Igår redigerade jag fyrtio sidor för just nu är jag i kill your darlings mode och jag har dessutom börjat prata ett väldigt internt författarspråk när jag bollar redigering med min vän och vapendragare Anna.  Jag säger sådana saker som: ”är den här metaforen användbar? Vad tillför det här till berättelsen? Äh jag ska nog döda den där darlingen litegrann.”

Bara sedan i somras har mitt skrivande mognat enormt och jag känner att jag börjat hitta en trygghet i att jag kan uttrycka mig, att min berättelse är värd att berättas. Nu pirrar och brusar det i systemet, det här känns så bra! Jag längtar efter släppa taget om det här manuset och låta det flyga.

Björnstad

Björnstad bjornstad-inb-3d.png
av Fredrik Backman

En av mina favoritförfattare är Fredrik Backman. Jag tycker att han har ett inspirerande språk och han använder ord på sätt som förvånar och gör mig glad. När jag såg att han släppt ny bok så ställde jag mig genast i kö på bibblan. Började sedan läsa på vad boken handlade om. Ishockey. Backmans allvarligaste roman hittills. Jag kände blandade känslor inför temat.

Jag är ganska svalt intresserad av ishockey. Men jag är intresserad av det som berättas på ett intressant sätt. Jag är nyfiken och jag tror att en berättelse kan utvidga ens uppfattning om saker.

Björnstad är berättad på ett otroligt intressant sätt. Jag är inte så intresserad av fotboll heller men uppskattade ändå Britt-Mari var här då ett tema också, precis som i Björnstad,  var hur idrotten påverkar människor. Idrottskulturen. Samhället. Människorna. Hur idrotten kan föra samman och förgöra. Plocka fram det bästa och det sämsta. Vara en gemenskap och vara ensamhet.

”- Det enda idrotten ger oss är ögonblick. Men vad fan är livet, Peter, mer än ögonblick.”

I Björnstad lever man inte. Man överlever. ”Skogen äter ett övergivet hus eller två per säsong.”  Det finns stora planer för dem som har björnen i sig. Hockeykillarna som ska få samhället att blomstra igen. Om de vinner, kanske kan det då bli ett hockeygymnasium och ett konferenscenter, en shoppinggalleria! Allting hänger på björnen. Den som har björnen i sig. Hockeyn som är Björnstads syre, hjärta och själ. Laget före individer. Att aldrig svika. Att alltid stå enade. Oavsett vad.

I omklädningsrummet haglar de grova ”skämten”. Hur påverkas killarna av att de får hålla på som de gör? På en fest sker en våldtäkt. En tjej som för alltid förlorar en bit av sig själv och för alltid kommer vara rädd för mörkret. Han som våldtar är lagets hjälte, Kevin. Polisen hämtar honom från en buss på väg till lagets viktigaste match och ett hat fyller Björnstad, en farlig ilska, men vems sida ställer sig folket i Björnstad på när det verkligen gäller?

En fantastisk roman med stora känslor. Även om du inte känner att du är så intresserad av hockey så har den här romanen så många lager värda att upptäcka. Om föräldrar som gör allt för att skydda sina barn. Om föräldrar som lever ut sina sorger och besvikelser genom sina barn. Om människor i ett samhälle som kommunicerar med drycker istället för ord. Om människor som tar rygg på varandra och sluter sig samman, om människor som säger i från. Om våld, om oförlåtliga övergrepp, om smärta, om att vara den sämsta förloraren och om att vara den som vinner och är kung. Hur världen ser ut när en är på isen mitt i ögonblicket och när en kliver av.

Jag ser framemot att läsa mer om Björnstad.

Bokbild: Piratförlaget.