Löste tematiska trasseltrådar på tåget när jag vilade, om mellanrummen

benutrymme

Mitt liv idag är väldigt annorlunda från förr.

Jag brukade jobba som en tok på varje ledig stund. Jag menar varje ledig stund. Resor, på toaletten, ALLTID. Efter en rejäl omställning är det otänkbart för den jag är idag att göra så. Tack och lov.

Idag har jag suttit många sköna timmar på tåg på väg till en föreläsning jag ska hålla om anhörigskapet (demens) i Skellefteå imorgon. Jag har låtit timmarna vara just sköna. För det skulle få vara en sådan dag utan någon form av prestation utan bara följa vad själen vill, behöver, samla energi inför något som är viktigt. Tanka. Själens bensin. Kraft. Genom serier, musik, lyssna på ljudbok, choklad, titta på naturen, höra egna andetag, yoga på en tågtoalett och lite sånt där som är livet.Också. Inte bara springa. Stilla också.

Nuet.
Mellanrummet.
Resan.
Från en plats till en annan men ändå kvar i sig själv.

Det händer magiska saker i hjärnan när jag sitter en stund, det ploppar upp tanketrådar ovettiga och vettiga. Och i vilan kan det ibland hända att saker löser sig. Som några trassliga teman till ungdomsboken, är de för många? Är de tydliga? Är de väsentliga? Det är ju tankar som snurrar i bakgrunden under skrivprocessen och jag behöver ibland låta processen vara i fred för att sedan lyssna på den.

Helt plötsligt kommer så smarta saker fram, just ja, åh jaha, kan jag skriva så? HERREGUD VAD BRA.  JAG VET HUR JAG SKA FÅ TILL SLUTET. Hur jag ska komma dit. JAG VET DET NU, WOW!!!! Så antecknar jag på mobilen och sparar det till torsdag då det är skrivdag. Bygger upp längtan igen. Tänker på resan, färden, mellanrum, att tid då jag inte skriver också är skrivtid, processen i bakhuvudet, den är lika viktig.

Idag var det vilans, chokladens, och lyssna till de egna andetagens dag. Kanske särskilt för att det är alla hjärtans dag, en dag som man kan tolkas på många sätt. Men kanske skulle vi kunna bli bättre på att göra till det en dag då vi ger och får kärlek till de som står oss nära men också oss själva?  Genom att inte pressa så jäkla hårt. Tro på sin förmåga men inte köra slut på den, för det har jag provat och det är aldrig värt det. Förmågan ska tas om hand med varsamhet och du, lite choklad hjälper faktiskt, just saying.

Annonser

11 thoughts on “Löste tematiska trasseltrådar på tåget när jag vilade, om mellanrummen

  1. anethebergendahl skriver:

    Så kan det gå när man vilar. Man behöver verkligen göra det lite då och då varje vecka. Om man blundar och försöker att inte tänka på något dröjer det inte många sekunder förrän någon tanke dyker upp, kanske om man har tur som du idag att man löser ett och annat i sitt manus.

    Visst är det härligt att längta till sin skrivdag. 🙂
    Mina skrivdagar denna vecka är fredag och lördag.

    Trevlig alla ❤ dag!

    Liked by 1 person

      • anethebergendahl skriver:

        Jag både vilade och skrev. Ikväll har jag redigerat ett låångt kapitel och som ökade med 342 ord. Jag förstår inte, jag tar bort småord, ändrar om i meningar som inte flyter på bra och försöker gestalta förstås. Ändå ökar orden vid min redigering. Är det så för dig också Jenny?

        Liked by 1 person

      • Jenny Eriksson skriver:

        Det låter som en bra kombination. 🙂 När jag redigerar om kapitel så kommer jag ofta på nya meningar så det blir ofta längre än vad det var innan, även om jag också tar bort småord, det är nog för att jag får feeling och kommer på något som gör det ännu bättre och vips blev det ett par meningar längre.

        För mig är det bara bra eftersom jag har en tendens att skriva för kort, när jag redigerar brukar jag alltså jobba med att försöka tänja ut och stanna längre i scener istället för att rusa förbi.

        Liked by 1 person

      • anethebergendahl skriver:

        Det är precis som jag känner vid redigeringen. Man tänjer och utökar scenerna, kollar så karaktärerna känns naturliga och bra, speciellt de karaktärer som är viktiga. Småord åker också bort men en del måste få finnas kvar. Det är roligt med redigering! 🙂

        Liked by 1 person

      • Jenny Eriksson skriver:

        Ja det är roligt! Och ibland svårt.. Men det är underbart när texten växer och man kan se förbättringarna. Eller när ett stycke som inte alls fungerat tidigare helt plötsligt är fantastiskt.

        Gilla

  2. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Att vila och tanka kraft är ett måste, vi verkar ha liknande erfarenhet av det där att det inte är värt att köra bromslöst, gasen i botten… in i en bergvägg.
    Skrivandet sker hela tiden, även utan fingrarna på tangentbordet, och du beskriver det så bra. Precis så är det 👍🏻
    Hoppas föreläsningen går/gått bra, viktigt ämne. Och i mina trakter dessutom!

    Liked by 1 person

  3. Skriviver skriver:

    Å vilket härligt inlägg! Du har så himla rätt i det där, att det är i mellanrummen och just när man tar en vilopaus som saker kommer till en. För mig blir det ofta på promenader, men några gånger har det nog också hänt att jag känt mig som ett geni helt plötsligt mitt på bussen eller pendeltåget. Det är verkligen underbart.

    Liked by 1 person

    • Jenny Eriksson skriver:

      Tack!! 🙂 Mellanrummen är viktiga i allt i livet tror jag. Ett vanligt skrivarråd är ju att man ska tvinga sig att skriva även när man inte känner för det, ibland behöver man den disciplinen men jag upplever att blir det för mycket tvång är det inte roligt längre. Vilan är också viktig. Icke-skrivandet är också skrivande i bakhuvudet. Visst är det härligt när man sedan får de där genistunderna! Jag älskar det. Helt underbart. ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s