Den röda adressboken

bokbildDen röda adressboken 
av Sofia Lundberg

Det finns böcker som flyttar in i själen för att stanna för evigt. Så kände jag när jag läste den här bokpärlan. Jag tror den passar den som gillar feel-good, lite historiskt och böcker om människors livsöden. Det finns vissa scener som var de finaste jag någonsin läst, utan att överdriva. Det gick bara rakt in.

Boken handlar om Doris och hennes liv berättas utifrån en röd adressbok. I den finns det människor som passerat under hennes liv, vänner, kärlekar, familj och kollegor. Många människor är överstrukna. De är döda. Doris talar ofta själv om döden vilket hennes systers barnbarn Jenny inte tycker om. För Doris är ju inte färdig ännu.

Doris är en underbar karaktär, hon skildras med en rikt tanke – och känsloliv i en ganska mekanisk vardag med hemtjänst. Något förändras när hennes ordinarie hemtjänstkvinna är på semester. Vikarien är helt underbar, mjukare, vänligare och hon hjälper Doris hantera de minnen som gör ont och de minnen hon vill bevara. När Doris tittar på sina fotografier vid köksbordet får vikarien en idé. Alla fotografier som gör Doris glad och väcker bra minnen ska hon lägga i en ask, alla de  fotografiersom gör hennes ledsen ska hon lägga i en annan ask. Asken med de ledsna fotografierna tejpar de in med all tejp som finns i hushållet. Den scenen satte stort avtryck i mig. Det var så jävla fint.

Vi får följa Doris ungdom och liv utifrån adressbokens personer. Hennes modellkarriär under tjocka lager av smink och med sårig hårbotten av omild behandling, ideal och krav, vi får följa henne i Paris, under kriget, i USA, England och så i Stockholm där hon bor hos den excentriske konstnären Gösta som målar tavlor i en bubbla som ingen kan nå honom i.

När Doris, på äldre dagar hamnar på sjukhus efter ett fall så försöker hon hävda sin integritet, hon hur hon vill leva sin sista tid i livet, på Bastugatan. Datorn är hennes käraste ägodel för med den är hon inte utestängd från världen. Hon pratar med Jenny  via datornoch kanske är Jenny den enda som förstår vad Doris behöver, vad som ska få henne att tänka på det som finns kvar och inte bara på det som försvunnit.

ÅH! SLUTET! Jag grät som ett störtregn. Sedan kunde jag inte släppa taget om boken rent fysiskt för den här boken blev en vän. Det är den finaste berättelsen om kärlek som jag läst. Den innehöll så mycket livsklokheten också. Bland annat om choklad:

choklad

Bokbild: Bullet Point Publishing

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s