Läsupplevelsen som fastnade: jag drömde att jag var Sofia Bauman

Sektens barnSektens-Barn-2017
av Mariette Lindstein

Det här är sista delen av en triologi. Att läsa den sista delen i en bokserie är det bästa och värsta på en och samma gång. Det är tur att det finns flera bokserier för att fylla tomheten som uppstår efter en avslutad läsupplevelse. Om du inte läst tidigare delar så får du blunda för här kommer kanske en och en annan spoiler.

Sektens barn utspelar sig femton år efter att Sofia Bauman flydde från sekten på Dimön. Hon har familj och jobbar med att stötta avhoppare från sekter. I den här boken har sektledaren Franz Oswald avtjänat sitt straff och charmar världen med sin återkomst. Boken är fiktion men den här sortens maktmissbruk som boken skildrar är verkligt, hur en karismatisk person kan måla upp en verklighetsbild som inte stämmer men som folk ändå tror på.  Det är skrämmande hur Franz får medierna på sin sida och hur kvinnornas han skadat ignoreras och skuldbeläggs. Samtidigt som Franz målar upp en bild av att ha sonat sina brott och blivit en bättre människa så planerar han värre saker än världen kan föreställa sig. Med sina gränslösa planer startar han en skola som ska uppfostra barn i Via Terras anda. Barn som sedan kan bli hans soldater och eliminera de som står i vägen för hans planer.

Men det är inte bara nya planer som Franz sysslar med. Han har inte släppt tankarna om Sofia. Och han har ögonen på hennes dotter…

Den här bokserien kan vara det mest spännande jag läst. Mariette Lindstein har ett driv i sitt berättande och portionerar ut överraskningarna och vändningarna på ett magiskt sätt. Boken läser jag dels som en spännande läsupplevelse men samtidigt lämnar boken också kvar ett ont i magen. Känslan av att en person kan göra så mycket skada… Det gör verkligen ont i mig att det jag läser som fiktion är någon annans hemska verklighet. Vi behöver prata om maktmissbruk. Därför läser jag boken också som kunskap om sekter ur ett inifrån-perspektiv.

En vecka efter att boken lästs ut så drömde jag att jag var Sofia Bauman och flydde från sekten. Det var så verkligt. Jag vaknade lättad. Tänk hur en läsupplevelse kan etsa sig fast! Dessa böcker är lätta att flyga igenom och svåra att glömma.

Läs också: 

  • Sekten på Dimön
  • Sekten som återuppstod

Bokbild: Forum

Annonser

2 thoughts on “Läsupplevelsen som fastnade: jag drömde att jag var Sofia Bauman

    • Jenny Eriksson skriver:

      Tack själv för en så viktig och välskriven läsupplevelse! Det är inget du ska be om ursäkt för, det gav mig en annan förståelse än tidigare, även om jag aldrig kan förstå helt så blev det just en läsupplevelse som klättrade innanför skinnet.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s