”Att läsa är ju faktiskt att leva inuti en annan människas ord”

lasa_laka-Leva_ninafrid2016

Jag har läst Nina Frids bok om biblioterapi och läsfrämjande. Boken påminner mig om varför jag vill bli bibliotekarie och jag tror banne mig att jag ska köpa den också för att aldrig glömma varför jag pluggar biblioteks – och informationsvetenskap och vad mitt uppdrag är.

Boken inleder med ett intressant resonemang om läsning och biblioteken. Till exempel att ordet bibliotekarie kan framkalla olust eller skam och få personer att känna en otillräcklighet över att de inte läser tillräckligt mycket. ”Om biblioteket framkallar samma känsla så är det inget konstigt med alla de människor som vi inte ser på biblioteket ” Precis som folk vet att det är bra att träna så vet nog de flesta om att det är bra att läsa. Jag tänker att det handlar om att kasta bort pekpinnarna eftersom behovet att läsa måste komma inifrån, som det också står i just den här boken. Och bibliotekariens uppdrag blir då att väcka ett sånt behov. Ett ärofyllt uppdrag ser jag det som.

Rubriken i detta inlägg är ett citat av Siri Hustvedt som nämns på sida 95 i Nina Frids bok. Jag som är kär i läsning nickade saligt när jag läste just de orden för JA!!! Det är därför jag läser. Det är en ynnest för mig att ta del av fantastiska läsupplevelser. Att leva i en annan människas ord, att liksom få låna någon annans hjärna en stund och på så sätt utvecklas ju jag i min identitet också.

Läsning kan vara choklad eller segel. Och får vara både och! Nina Frid skriver ”Men trots att jag vet vad som är segel, har erfarit det som genomblåser, förvandlar, öppnar upp, tänker jag aldrig förakta choklad. Ibland är det precis choklad jag behöver.”

chokladochsegel
s.13

Jag tänker heller aldrig förakta choklad. Jag älskar att läsa choklad. Nöjesläsning är otroligt viktig för mig. Böcker att fly in. Böcker att slappna av till. Jag behöver verkligen det. Sedan behöver jag också segel. Böcker som stimulerar något mer i min hjärna. Ett djupare plan. Utmaningar där jag kan växa med litteraturen och faktiskt känna att jag kan ta till mig kanske ett klurigare språk eller något snårigare. Böcker som utbildar mig. Men det är jag. Mina behov.  Och jag tror läsning handlar om att hitta den läsning som matchar ens egna behov. Läsning är aldrig kul om det är förenat med krav, prestation eller normer om vad man ska tycka är bra eller inte. Jag tänker ungefär så här: har du läst en bok du tyckte var bra? Kul! Härligt! Då är det bra läsning.

Sedan tänker jag också att skiljelinjen mellan vilken läsning som är choklad och segel, det kan väl vara diffust. Böcker som någon ser som skräplitteratur kan ju vara böcker som gör mig rik emotionellt och intellektuellt. För att vi är olika! För mig är det ofta så att oavsett vad jag läser känner jag mig lite rikare om det är en läsupplevelser som matchar mig, var jag är i livet just nu och vad jag kan ta till mig. Och att jag tänker snarare att den här boken var inte rätt för mig än att den är helt fel i sig. Det är därför jag fokuserar på läsupplevelser. 

Nina Frids bok fortsätter sedan in på det mycket spännande ämnet biblioterapi som gör mig nästan överexalterad. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer en utbildning i Sverige inom biblioterapi såsom det finns i Finland. Jag skulle verkligen vilja jobba med läsning som läkning och hur samtalet om böcker kan hjälpa människor på olika sätt.

Böcker kan betyda så mycket. Jag vet att böcker har hjälpt mig att överleva i många svåra situationer. Jag har läst för att känna igen mig. Jag har läst för att förstå något som jag inte tidigare förstått. Jag har läst för att läka min hjärna. Jag har kraschat min hjärna och sedan tagit mig tillbaka till läsningen genom att börja med korta texter och sedan växa, nästan som att lära om från början. Innan jag blev sjuk i utmattningssyndrom så hade jag faktiskt en annan syn på läsning som jag idag inte är ett dugg stolt över. Jag ville läsa det som ansågs vara bra och kvalitativ läsning. ”Sånt man bör ha läst.” Jag ville läsa vad andra ”godkänt”. Jag tvingade mig igenom böcker som jag inte tyckte var bra, även om böckerna gav mig huvudvärk så fortsatte jag och tänkte att det var ju mig det var fel på. Detta rekommenderar jag inte för någon. Don’t try this at home för det här är receptet på hur du effektivt kan döda din läslust.

Under kraschen skaffade jag mig min princip för läsande som utgår från lust och vilja. Om jag inte tycker att en bok är bra så stänger jag den och lägger ifrån mig den. Ibland bestämmer jag mig för att den här boken ska jag testa igen någon dag. Ibland konstaterar jag att den här boken inte var bra för mig men att kanske någon annan kan gilla den. Ibland utforskar jag snarare än tvingar mig att fortsätta och ser om det är en förståelse som kan växa fram. Men min princip är idag att jag ska inte läsa böcker för att leva upp till något eller för att läsning ”ska” vara på ett visst sätt. Det här förhållningssättet gör att jag numera nästan aldrig tappar läslusten och att jag har en ganska stor bredd i min läsning som jag upplever just gör mig rik på språk och berättelser. Det gör mitt liv bättre helt enkelt.

Jag läser för att bli arg. För att gråta. För att bli glad. Jag läser fint och fult, stort och litet, nytt och gammalt, klassiskt och populärt, underskattat och hyllat. Och det är ett damn good läsande liv!

PS! Sedan kommer ju boken in på biblioterapi och skrivande också. ♥ OH YEAH. ♥ Det är också sånt jag drömmer om att arbeta med. På min bucket list står bland annat utbilda mig till skrivarpedagog. Jag tror att biblioteket verkligen skulle kunna vara både en demokratisk och själsligt läkande arena för skrivande och att människor får uttrycka sina berättelser.

Annonser