Karaktärer

Min bokkaraktär är arg på mig för att jag skriver på andra berättelser

Freja är sur på mig. Hon är faktiskt arg. SKITARG!

Hon är arg för att jag skriver på annat. Det är som att jag inte ser henne längre. Men det gör jag. Hon skymtar förbi i minnet när jag diskar.. Hennes randiga tröja i ögonvrån. Jag ser som en minnesbild från det förflutna hur hon hoppar i bassängen och spränger vattenytan. Hur hon kämpar för livet i ett stort mörker. Swim for your life. 

Ändå har hon faktiskt rätt. Jag skriver om annat.Gör research om annat. Tänker på andra berättelser mer än vad jag tänker på det där råmanuset till en ungdomsbok som Freja nu tycker att jag ska skriva om, ändra formen på, och det är ju så att det är hon som bestämmer, för det är inte min berättelse, det är hennes, och jag har försummat Freja. Förlåt.

Jag lovar dig Freja att jag inte glömmer dig. Det är bara det att jag är som Alfons Åberg, jag ska bara ta en kaka till och skriva en sida till på det andra projektet. Sedan…

Människorna omkring Freja ser henne som den tysta tjejen som kanske är blyg och lite mjäkig. Jag vet bättre. Det finns så mycket jävlar-anamma i henne. Jag känner hennes vrede som elektricitet i tangenterna. Jag har skapat en karaktär med en stark vilja som kommer få mig att skriva om och redigera klart. Tills den dag då jag faktiskt skriver klart kommer jag få leva med en arg tonåring i bakhuvudet.

Annonser
Karaktärer

Mina vänner – om att skapa levande karaktärer

Jag stör mig på böcker som har platta karaktärer. Då tappas jag som läsare. Självklart vill jag göra mitt bästa på att skriva fram levande karaktärer i mina egna projekt. Det gör jag genom att bli kompis med dom. Häromveckan kom jag att tänka på de där Mina vänner-böckerna från låg – och mellanstadiet och tänkte – hur bra som helst ju! För karaktärer alltså. Bildgoogla ”mina vänner” eller liknande så hittar du blad du kan fylla i eller gör egna mallar. Jag har gjort sådana nu på några av mina karaktärer och det är verkligen givande – och så kul! 🙂

Karaktärer

Love is in the air – karaktärer gör som karaktärer vill göra

NaNoWriMo gör mig gott som skrivande människa, hittills har jag skrivit strax över 5000 ord. Det är 45 000 ord kvar (herregud) men det grejar jag. Att skriva ett visst antal ord gör att jag tillåter mig själv att inte redigera på en gång och stanna upp alltför mycket utan istället bara köra på, låta berättelsen gå framåt, och då händer det magiska saker.

Texten förvånar mig! Karaktärerna vrider och vänder på sig och går åt egna håll, nu verkar två karaktärer bli kära, det är inget jag tänkt ut från början, karaktärerna gör som de vill och jag följer med spänning efter dem och är spänd på vart det ska leda. 🙂

Karaktärer

Lära känna en karaktär

I Kreativt Skrivande 3 så har jag som mål att färdigställa ett gammalt ungdomsboksprojekt som har sovit en period. Jag tänker nog inte skriva så mycket om handlingen här på bloggen utan mer om processen och idag fokuserar jag på karaktärer.

Det finns ju inget tråkigare tycker jag när man läser en bok och handlingen är suverän men karaktärerna lever inte, de är som klippdockor, pappfigurer, känns liksom påhittade. 

För även om karaktärerna är påhittade så vill jag när jag läser, eller ser en film, att det ska vara som att de här karaktärerna faktiskt lever, finns, kämpar, just nu i något slags parallellt litterärt universum.

Jag vill bli arg på karaktärer, vill tänka vad gjorde du så för jävla idiot!! Jag vill förändra min bild av en karaktär, jag vill förlåta, försonas, jag vill tycka om en karaktär, vill känna värme, vill att det ska gå bra för den, att allting ska ordna sig. Jag vill känna något för karaktären.

Så när jag skriver vill jag ju förstås skapa karaktärer som jag själv skulle vilja läsa om.

Jag har denna söndagsmorgon ägnat min tid åt en karaktär i min bok som heter Ida. Hon har varit lite försummad. Förut så var en bikaraktär men så kände jag att hennes historia är minst lika viktig som ordinarie huvudkaraktärs historia så jag tänkte att det får bli två huvudkaraktärer. Men den ordinarie huvudkaraktären, Freja, har jag grubblat, tänkt och format fram henne under flera år, det är som en barndomsvän som jag känner men inte träffar så ofta, om jag går förbi en klädaffär så kan jag per automatik ibland notera vad Freja tycker är fult och vad hon tycker är fint.

Där är jag inte riktigt ännu med Ida.

Så idag har jag rått om henne. Det är så spännande! Jag har funderat på vilka personlighetsdrag hon har i början av texten och vart hon kommer landa, hur hon kommer förändras under textens gång, jag har ställt frågorna, vart hon kommer ifrån?  Vart hon är på väg? Vad vill hon? Varför vill hon det? Och så vidare.

Innan jag började med det här karaktärsarbetet kändes det inte särskilt lockande men när jag väl var i gång så var det ju skitkul! Det är som att lära känna en ny person. Har även skrivit ett nytt kapitel. Det går framåt.