#BOU2017 Augusti = en bok med pronomen i titel

FullSizeRender-9

BoU-utmaningen 2017

När du blundar tittar jag av Gunnar Ardelius är en mycket inspirerande bok för en skrivande människa. Redan på första sidan får jag stanna upp för att anteckna. ”En man i svart kostym står och äter pommes ur en skrynklig påse.” Det är effektivt målade bilder som skapar mycket stämning i denna korta kärnfulla bok om kärlek och icke-kärlek, att vara tillsammans med någon, att vara ensam med någon, att vara ifrån den man älskar, att kunna äta cement om den man älskar skulle be en om det. Och om en pappa som inte riktigt klarar av att vara pappa, istället för att prata med sin son slänger han pengar genom brevinkastet. Fast mest tycker jag om boken för språket, handlingen blev på något vis sekundär för jag tyckte så mycket om stilen på språket och gestaltandet, detaljerna, karaktärerna som skymtar förbi. En favoritkaraktär är huvudpersonens farfar. Jag kan inte riktigt redogöra för händelseförloppet i boken men är du en person som tycker om korta böcker som säger mycket, läs!

Flickan med gåvorna

FullSizeRender

Flickan med gåvorna 
av M.R. Carey

Melanie är ett barn med speciella förmågor. I hennes hjärna finns en parasit som borde äta upp hennes mänskliga egenskaper såsom talet, personligheten, känslorna, drömmarna, men parasiten gör inte det av någon anledning. Melanie är en hungrig, en zombie som vid vittring av mänskliga feromoner blir helt galen och måste äta. Samtidigt är hon också en flicka som älskar sagor och tycker att läraren Helen Justineau är fantastisk. Problemet är att ingen utom Justineau ser Melanie som en flicka, ett barn, en människa. Enligt forskaren och de som vaktar Melanie är hon reducerad till en död kropp, ett försöksobjekt. Ett farligt djur. Tillsammans med andra barn som också har förmågor som trotsar parasitens normala beteende vid insjuknande kanske Melanie kan vara lösningen på katastrofen. Om det går att ta fram ett vaccin… När zombies intar den slutna forskningsanläggningen så visas nya sidor av Melanie och de är både lovande, skrämmande och förvånande…

Den här boken innehåller så mycket hjärta vilket är märkligt i kombination med alla köttslamsor, tarmar och hjärnvävnad som förekommer. Jag utnämner den här till den bästa dystopin som jag har läst eftersom mitt i katastrofens mörker finns en stor empatisk värme.

Den gyllene hårnålen

FullSizeRender-9Den gyllene hårnålen
av Maria Gustavsdotter

År 1550. Märta Svantesdotter blir övergiven av sin mamma och lämnas på Gripsholms slott när hon är tio år gammal. Hon är en oäkta dotter som nu ska uppfostras bland kungligheter, inte som en jämlike men ändå inte som en främling. Prinsessan Cecilia och Märta blir vänner och det ska de alltid vara. Men när vänskapen blir åtrå och förälskelse så närmar sig den dag då Cecilia tvunget kommer att tillhöra en man och allt kommer att förändras.

”Maria Gustavsdotter har ännu en gång lyckats levandegöra en spännande period i svensk historia” står det på baksidan och jag lånar det citatet då jag tycker att ordet levandegöra verkligen beskriver min upplevelse av den här boken. Jag är absolut intresserad av historia men har ibland svårt för att läsa historiska romaner då jag inte riktigt fastnar,  men här gör jag det, för här blir historien levande, skimrande, lätt som silke och tung som mörka slott av sten där det drar kallt om nätterna. Berättelsen känns: den luktar, värker, svider, glittrar och har många nyanser av människor. Berättelsen utgår från verkliga personer i 1500-talets svenska kungahus där Cecilia Gustavsdotter av ätten Vasa får stå i centrum. Märta är en fiktiv karaktär. Berättelsen läses förstås som fiktion snarare än historielektion vilket gör berättelsen gott och jag tycker att författaren har lyckats med konsten att göra bra research utan att få texten att kännas som att fakta stoppats in bara för att. Det känns medvetet och jag gillar hur kvinnorna lyfts och får vara hjältar i sina egna berättelser.

Cecilia är en väldigt spännande karaktär, stundtals dryg, oaktsam, snål och ignorant, stundtals glittrande, kärleksfull, beskyddande. Vänskapen och kärleken mellan Cecilia är stundtals destruktiv, stundtals vacker som en saga.  Berättelsen knyts ihop och intrigen är spännande och förvånande. Alldeles i början finns en nyckelhändelse som beskrivs på ett sätt som verkligen griper tag i mig som läsare, hur stor inverkan små saker kan ha på en människas liv utifrån den historiska kontexten: Cecilia tappar en av sina gyllene hårnålar och är helt förkrossad, Märta hittar den och får vara hjälte en kort stund innan hon tappar den igen. Alla känslor av skräck och skam som Märta känner då, att det kommer vara hennes fel, hennes skuld… Den gyllene hårnålen vävs sedan in i berättelsen som en återkommande symbol för relationen mellan Cecilia och Märta.

Vill absolut läsa fler böcker i liknande stil som denna så har ni något tips, boktipsa gärna i kommentarerna 🙂 

Hönan som drömde om att flyga

FullSizeRender-2

Hönan som drömde om att flyga
av Sun-Mi Hwang.

Den här boken handlar om en höna som drömmer om att få ruva ett ägg och röra sig i gräs. Men hon bor inomhus och äggen som hon värpar rullar ifrån henne. En dag duger hon inte längre. Då hamnar hon i en grop som hon lyckas fly från och med hjälp av en gräsand så kanske hennes högsta önskan kommer att besannas, men det kommer inte vara lätt… Runt gården lurar vesslan som helst vill fånga sitt byte levande.

Jag blev så otroligt engagerad i den här berättelsen! Utmärkt berättarkonst och stort hjärta finns i varje rad. Läs den!

Och tycker du om att läsa böcker ur djurs perspektiv så rekommenderar jag Dålig karma av David Safier.

Läsupplevelsen som fastnade: jag drömde att jag var Sofia Bauman

Sektens barnSektens-Barn-2017
av Mariette Lindstein

Det här är sista delen av en triologi. Att läsa den sista delen i en bokserie är det bästa och värsta på en och samma gång. Det är tur att det finns flera bokserier för att fylla tomheten som uppstår efter en avslutad läsupplevelse. Om du inte läst tidigare delar så får du blunda för här kommer kanske en och en annan spoiler.

Sektens barn utspelar sig femton år efter att Sofia Bauman flydde från sekten på Dimön. Hon har familj och jobbar med att stötta avhoppare från sekter. I den här boken har sektledaren Franz Oswald avtjänat sitt straff och charmar världen med sin återkomst. Boken är fiktion men den här sortens maktmissbruk som boken skildrar är verkligt, hur en karismatisk person kan måla upp en verklighetsbild som inte stämmer men som folk ändå tror på.  Det är skrämmande hur Franz får medierna på sin sida och hur kvinnornas han skadat ignoreras och skuldbeläggs. Samtidigt som Franz målar upp en bild av att ha sonat sina brott och blivit en bättre människa så planerar han värre saker än världen kan föreställa sig. Med sina gränslösa planer startar han en skola som ska uppfostra barn i Via Terras anda. Barn som sedan kan bli hans soldater och eliminera de som står i vägen för hans planer.

Men det är inte bara nya planer som Franz sysslar med. Han har inte släppt tankarna om Sofia. Och han har ögonen på hennes dotter…

Den här bokserien kan vara det mest spännande jag läst. Mariette Lindstein har ett driv i sitt berättande och portionerar ut överraskningarna och vändningarna på ett magiskt sätt. Boken läser jag dels som en spännande läsupplevelse men samtidigt lämnar boken också kvar ett ont i magen. Känslan av att en person kan göra så mycket skada… Det gör verkligen ont i mig att det jag läser som fiktion är någon annans hemska verklighet. Vi behöver prata om maktmissbruk. Därför läser jag boken också som kunskap om sekter ur ett inifrån-perspektiv.

En vecka efter att boken lästs ut så drömde jag att jag var Sofia Bauman och flydde från sekten. Det var så verkligt. Jag vaknade lättad. Tänk hur en läsupplevelse kan etsa sig fast! Dessa böcker är lätta att flyga igenom och svåra att glömma.

Läs också: 

  • Sekten på Dimön
  • Sekten som återuppstod

Bokbild: Forum

Sommarboktips: tre roliga

boktips

Här kommer en underbar trio för stora och små. Aldrig bliva stur!

Jag, Plumgdog. Min dagbok. Av Emma Chichester Clark
Det här är en dagbok om hunden Plumgdog och hans kompisar, om wienerbrödssmulor, skämmiga twitteruppdateringar och vad människor har för sig för konstigheter. Det är en charmig bok med roliga knorrar som träffar mitt i prick.

Lisbet och sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson 
Jag älskar Barbro Lindgrens Loranga för att det är så underbart knasigt. Den här boken är som en släkting till Loranga som är ÄNNU knasigare och det är underbart, underbart, underbart. En farmor (jag menar sambakung) äter geléhallon till frukost under bordet givetvis och den här boken handlar om allt som sambakungen vill hinna uppleva tillsammans med sitt barnbarn Lisbet innan skolan börjar och fantasin kanske försvinner för gott. Den här boken är svårslagen! ”Jag ritade laxar som dansade discodans, maränger som regnade från kakmoln, fnissiga sockerkakor som klättrade i träd. På mina teckningar var alla lyckliga.”

Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen av Anders Sparring och Per Gustavsson
Familjen Knyckertz har tjuvandet som livsstil, pappa Bove, mamma Fia och Kriminellen (som kallas för bara Ellen) ska göra sitt bästa för att uppfylla Tures stora önskan, till sin födelsedag vill han ha den STORA polkagrisklubban från godsaffären. Det kluriga är att Ture är en väldigt snäll pojke som inte vill tjuva som sin syster, mamma och pappa. I familjen finns också en hund som heter Snuten och grannen är en sur människa som såklart vill sätta ditt familjen för allt konstigt de håller på med. Perfekt högläsningsbok skriven med magisk närvaro från första kapitel.

 

#BOU2017 Juli = En bok vars författare inte kommer från Europa

fortrolladfrukt

BoU-utmaningen 2017

”Jag kunde gå i timmar innan jag hittade en historieberättare” säger John Kilaka i efterordet till Förtrollad frukt. Kileka tar i sitt författar – och konstnärsskap vara på muntliga berättelser. Förtrollad frukt är en saga om att inte underskatta någon som är mindre, storheten sitter inte i yttre egenskaper utan inuti, kanske i tålamodet och ihärdigheten. Färgerna i illustrationerna är fantastiska och jag älskar sköldpaddans kroppsspråk! Läs också: Färsk fisk och Vilken vän. 

 

Jag känner mig upplyst! Summering av juni i sommarens feministiska läsutmaning

Att läsa är att resa. Ibland in i fiktiva världar, ibland rätt in in verkligheten som en käftsmäll av kunskap. I sommarens feministiska läsutmaning har jag valt ut tio titlar jag vill ta mig an just för göra en kunskapsresa och nu ska juni summeras med sju lästa titlar från listan. Jag känner mig väldigt upplyst! Tröstad. Utmanad i mitt tankesätt. Friare. Läsning som gör nytta för själ och huvud. Böcker jag varmt kan rekommendera.

Bitterfittan 2 av Maria Sveland. 
Åh den här boken ville jag inte släppa taget om. Jag tror att under ett läsande liv så möter läsaren böcker som förändrar läsaren som person, hjälper hen att utvecklas och i slutet av livet kommer de böckerna vara en del av det som formade ens identitet. Det här är en sådan bok. En hyllning till vänskapen.

Ett eget rum av Virginia Woolf
Jag trodde att den här boken skulle vara snårigare men läsningen flöt på bra. Det är den första boken jag läser av Woolf och jag blev väldigt pepp på att läsa Orlando. Woolf beskriver kvinnorna som saknade ett eget rum, för egna tankar och egna behov, kvinnorna som skrev stora romaner i sällskapsrummet, alltid redo att avbryta för att det egna jobbet (skrivandet, självförverkligandet) inte var viktigt nog. Jag tycker om att Woolf tar upp diskussionen om vad som är värt att berätta, att vissa teman i böcker ges automatisk status medan andra teman och historier ses som mindre värda att berättas.

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson 
Den här romanen är ljuvlig. den börjar med två kvinnor som badar och det provocerar något enormt. Sedan får vi följa mor Sofis (en av kvinnorna som badade) ättlingar Sally och Ellen när de möts. En rik roman med ljuvligt språk, många fina och djupa tankar om skogen, att vara människa, strävan, meningen och om att föda barn när det är krig. En bild som särskilt fastnade är barnet som sparat en kaka i ett halvår och berättar att hon endast gnagt lite på hörnet, hörnet smakade apelsin. Moa Martinsson fångar detaljer, människor och berättar historierna som inte alltid berättades, om kvinnorna och barnen. Och hon berättar bra!

Svart kvinna av Fanna Ndow Norrby
Läs den, bara läs den. Och blunda inte. Läs med ögonen öppna. Och gå sedan ut i världen och bemöt alla medmänniskor med respekt.

Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
Tung läsning rent innehållsmässigt, om strukturella övergrepp mot kvinnor som pågår och pågår. Jag blir så ledsen. Boken är viktig. Också en läsning med hopp om förändring. Essäerna är väldigt bra skrivna.

Under det rosa täcket av Nina Björk 
Den här boken var en resa att läsa. Jag tycker den ger mig som råkar vara född kvinna ett större spelutrymme att få vara människa på. Att inte behöva leva ett liv utifrån ett färdigskrivet könsmanus, färgen på täcket, utan att istället få skriva sitt eget livsmanus oavsett vilket kön en har.

Gudarna av Elin Cullhed
Det här är än gyllene ungdoms/unga vuxna/alla åldrar-bok. Den handlar om Janne (Jane), Bita och Lilly som bor i Tierp (beskrivs som en förort till rymden) och de bestämmer sig för att avskaffa ordet tjej och ersätta det med gudar. De är gudarna som inte kuvar sig. Nu tar de tillbaka makten. Läsupplevelsen är en språklig fest. Rått och rasande bra!

Titlar som är kvar på listan: Jane Eyre, Glaskupan och Pennskaftet.

27:e juni 19:59 flög tordyveln i skymningen…

tordyveln

Jag har deltagit/deltar i något väldigt spännande, ett slags bokcirklande på Facebook i ”realtid”. Maria Gripes Tordyveln i Skymningen utspelar sig nämligen (dess början) den 27.e juni, en tisdag, klockan 19:59 börjar den mystiska resan med till synes slumpmässiga händelser som kanske inte är så slumpmässiga. Och i år inföll sig den 27:e juni just på en tisdag. Det var en mäktig känsla att läsa berättelsen just när den utspelar sig. Och inledningen är bland den bästa, se bild ovan, Gripe bjuder verkligen in läsaren så att jag känner mig utvald. Mycket mäktigt! Och snyggt skrivet!

Det är första gången jag läser Tordyveln flyger i skymningen och jag har nu läst ett par kapitel, det är en väldigt speciell berättelse som blandar Davids mystik…

”Jag drömde om den här trädgården i natt. Jag kom gående samma väg som vi gick nyss. Det var därför jag kände igen mig. Jag har gått omkring i den här drömmen.”

…med Johans humoristiska ton. Som när han gör reportage i träden, då skrattade jag. 🙂 Kombinationen tycker jag ger berättelsen både humor och vibbar av skräck. Ska bli spännande att se hur berättelsen utvecklar sig och var mystiken tar vägen.