Lyxigt! Om respons på skrivarkurs

Nu när den självbiografiska romanen är hos testläsare och får lite nödvändig vila och distans så är det fullt fokus på ungdomsboken. Nu har vi kommit så pass långt i Kreativt Skrivande-kursen att vi haft den första stora inlämningen och inlett responsarbete. Det är så otroligt lyxigt! Respons under skrivprocessen är skrivarlyx!

Att få:

  • andras ögon på ens egen text
  • bekräftelsen att det finns guld när man själv ibland bara ser skit
  • veta vad man gjort för intryck
  • konstruktiv kritik som man kan använda i sitt fortsatta skrivande
  • veta saker som läsaren förstår som man inte trodde att läsaren skulle förstå
  • veta saker som läsaren inte förstår fastän man själv inte tänkt på det
  • veta vad läsaren tänker om ens karaktärer, vilka karaktärer som gillas, vilka som man inte får ett grepp om, vilka som är kliché, vilka som är klockrena

Jag satt med världens största flin från öra till öra, läste och kände mig stolt. 🙂 Vilken boost för självförtroendet och så himla kul, kanske det roligaste av allt just att få respons på sina karaktärer. För mina karaktärer i ungdomsboken är som vänner och jag snickrar dem med stor kärlek och vill att de ska vara dynamiska personer med både bra och dåliga sidor, operfekta och underbara.

Nu är jag så otroligt taggad, peppad, boostad och alla andra sådana där härliga ord man använder när man är överväldigad och euforisk, så kommande veckan ska det skrivas må ni tro! Kanske lite redan i helgen också…

Produktiv – tro & tvivel

Jag trodde inte alls att jag skulle få så mycket skrivet idag. Passande nog har jag lyssnat på Tro & Tvivel med Håkan Hellström ganska många gånger om, det mesta i livet är ju både tro och tvivel tänker jag. Musiken sätter fart på mig och skrivandet.

Cirka 15 000 tecken har knappats in under dagens två skrivpass, ett på morgonen och ett nu när det skymmer, det känns toppenbra! Jag har snart första manusinlämningen i kreativt skrivande 3 (20% av manuset) och då tänkte jag lämna in cirka 45 sidor. Dessa har jag faktiskt i och med dagens skörd av ord kommit upp i så nu fattas det bara redigering innan jag överlämnar mina ord och med spänning väntar på respons från handledare och kurskamrater.

Kapitelplan, karaktärsplan och skrivarplan (!!!)

Oh yeah! Nu har jag verkligen utmanat mig själv och känner mig som en vinnare. De senaste veckorna har jag jobbat på min kapitalplan, att ha en grundidé för varje kapitels upplägg och det är ett helt nytt sätt för mig att tänka när jag skriver. Jag är ju generellt en planeringsmänniska inom andra områden i min vardag men i skrivandet har jag förut mer gått på flow, vilket är kul, men det blir inte så himla mycket gjort.

Nu vill jag kombinera planerandet med det spontana för det ena behöver inte utesluta det andra. Men det känns bra att ha mina dokument som stöd i processen och efter kapitalplanen gick det av bara farten en plan för karaktärerna och även planera dag för dag vilka kapitel jag bör redigera/skriva vilken dag för att hinna med inlämningarna i skrivarkursen jag pluggar.

I slutet av oktober ska vi lämna in 20% av vårt manus till våra handledare. Så nu har jag cirka 1-3 kapitel per dag att redigera (utom på helger, för då tänker jag renovera, se serier och äta glass, också viktiga saker i livet ❤).

Utmanar mig själv: kapitelplan

Just nu är mitt huvudfokus i skrivandet unga-vuxna boken. Härligt med variationen att gå från att skriva självbiografiskt till det fiktiva. Det ger ju en betydligt större frihet. Det är detta projekt jag jobbar med i Kreativt Skrivande 3.

Har tidigare lyckats gå över tröskeln och det motstånd jag kände för att göra en dramatisk kurva över boken. Nu är det dags för nästa tröskel. Kapitalplanen.

Nu radar jag upp, kapitel för kapitel av det jag skrivit hittills.  Vad händer i kapitlet? Vad får läsaren veta? Vilka karaktärer är med och vad fyller de för funktion i kapitlet?

Och när jag radar upp ser jag:
Luckorna
Frågetecknen.
Det som är awesome.
Och det som är skit.
Och att jag har så svårt för mitten! Vill ju gå direkt på klimax för att det är roligast att skriva!!! Detta är min stora övning jag har att jobba med. Inte underskatta mellanrummen.

Sedan ska jag försöka, verkligen utmana mig själv att utveckla kapitalplanen till något som sträcker sig över hela boken.

För jag älskar flow och när karaktärerna lever sitt eget liv och jag bara hänger på men jag förstår ju att just det här bokprojektet kommer aldrig bli färdigt om jag bara litar på flow. Jag behöver en plan.

Hur skriver ni? Med eller utan plan? Vad fungerar för er, flow eller struktur eller kombinationen och variationen? 

Vad gör man när man pluggar kreativt skrivande?

Den här hösten och våren som kommer pluggar jag kreativt skrivande 3 vid Luleå Tekniska Universitet. Under denna kurs ska jag skriva ett längre projekt och då har jag valt att ta tag i mitt gamla unga-vuxna projekt som jag kallar Freja-boken. (Den har en titel men den håller jag för mig själv 🙂 ) Förutom att skriva på boken så gör man ju lite annat när man pluggar kreativt skrivande. Det är responsarbete med andra kursdeltagares texter och så har vi en del kurslitteratur om att skriva som vi ska reflektera och diskutera kring. Just nu läser vi Maria Küchen, Bodil Malmsten och Elisabet Rynells skrivarböcker, se bokhögen på bild ett. Mazzarella också. Men hennes ”Att berätta sig själv” har jag ju redan plöjt igenom så nu gäller det bara att plöja resten av högen för att vara i fas.

Till våren kommer kursen gå in på skrivandets entreprenörskap med en del roliga uppgifter. Jag har ju faktiskt tjuvstartat med detta i och med den här bloggen, för det kommer faktiskt vara en uppgift till våren men jag kände, varför vänta och glad är jag för det. Det är faktiskt riktigt roligt att skriva små blogginlägg då och då om skrivandet, samt förstås att följa andra skrivande människors väg till sina böcker.

Nu fortsätter söndagen med kurslitteratur, och en liten söt fågel som tittar på. ❤

Flow

Jag haft skrivarflow idag. Gjort en dramatisk kurva över handlingen fastän jag hade ett motstånd inför det först. Kändes för svårt och tröskeln var hög. Så struntade jag i det svåra och gjorde det som en lek, OM jag gjorde en dramatisk kurva över det här projektet, hur skulle det då bli?

Genast mindre krav och se där, det blev en dramatisk kurva! Nu vet jag ungefär vad jag ska fylla mitten av boken med också.

Dagens lärdom är alltså att det som känns som svåra/jobbiga saker i skrivandet, som att planera, eller göra en struktur, trösklarna helt enkelt , kan vara precis det man behöver. Man kan prova gör dem utan krav att det ska bli något och kanske lossnar det.

Tidigare har jag i många år varit av åsikten: NEJ jag vill inte skriva enligt plan, jag vill skriva på känsla men det bästa är kanske en mellanväg i alla fall när det gäller längre projekt.

Lära känna en karaktär

I Kreativt Skrivande 3 så har jag som mål att färdigställa ett gammalt ungdomsboksprojekt som har sovit en period. Jag tänker nog inte skriva så mycket om handlingen här på bloggen utan mer om processen och idag fokuserar jag på karaktärer.

Det finns ju inget tråkigare tycker jag när man läser en bok och handlingen är suverän men karaktärerna lever inte, de är som klippdockor, pappfigurer, känns liksom påhittade. 

För även om karaktärerna är påhittade så vill jag när jag läser, eller ser en film, att det ska vara som att de här karaktärerna faktiskt lever, finns, kämpar, just nu i något slags parallellt litterärt universum.

Jag vill bli arg på karaktärer, vill tänka vad gjorde du så för jävla idiot!! Jag vill förändra min bild av en karaktär, jag vill förlåta, försonas, jag vill tycka om en karaktär, vill känna värme, vill att det ska gå bra för den, att allting ska ordna sig. Jag vill känna något för karaktären.

Så när jag skriver vill jag ju förstås skapa karaktärer som jag själv skulle vilja läsa om.

Jag har denna söndagsmorgon ägnat min tid åt en karaktär i min bok som heter Ida. Hon har varit lite försummad. Förut så var en bikaraktär men så kände jag att hennes historia är minst lika viktig som ordinarie huvudkaraktärs historia så jag tänkte att det får bli två huvudkaraktärer. Men den ordinarie huvudkaraktären, Freja, har jag grubblat, tänkt och format fram henne under flera år, det är som en barndomsvän som jag känner men inte träffar så ofta, om jag går förbi en klädaffär så kan jag per automatik ibland notera vad Freja tycker är fult och vad hon tycker är fint.

Där är jag inte riktigt ännu med Ida.

Så idag har jag rått om henne. Det är så spännande! Jag har funderat på vilka personlighetsdrag hon har i början av texten och vart hon kommer landa, hur hon kommer förändras under textens gång, jag har ställt frågorna, vart hon kommer ifrån?  Vart hon är på väg? Vad vill hon? Varför vill hon det? Och så vidare.

Innan jag började med det här karaktärsarbetet kändes det inte särskilt lockande men när jag väl var i gång så var det ju skitkul! Det är som att lära känna en ny person. Har även skrivit ett nytt kapitel. Det går framåt.

Att berätta sig själv

I kreativt skrivande 3 vid LTU så ingår Merete Mazzarellas Att berätta sig själv i kurslitteraturen. Det är en inspirationsbok för den som vill skriva sitt liv.

”Det är inte så att skrivandet är en enkel tvåstegsprocess där man först bestämmer sig för vad man vill säga och sedan säger det. Tvärtom vet vi ju alla att man skriver därför att man inte vet vad man vill säga.”
så citerar Mazzarella den sydafrikanska nobelpristagaren Coetzee.

Jag stämmer in! Det där glappet mellan att veta vad man vill berätta till att det faktiskt kommer ner ord på ett papper, det glappet kan vara stort, tungt, frustrerande, spännande.

Det är samtidigt som jag skriver som jag kommer på vad jag ska skriva! Jag skriver fram det. En rörelse vid datorn, vid pennan och ibland i huvudet någon helt annanstans  men det mesta sker när jag sitter och skriver på något som känns riktigt dåligt för jag har ingen aning om vad jag säger och sedan PANG kommer det, orden som jag vill få ur mig från allra första början.

Jag har läst lite mer än hälften av Mazzarellas bok och det jag kan säga om det jag läst är att det finns många bra tips apropå gestaltning (show, don’t tell), kronologi och processen. Det jag bär med mig från Mazzarellas bok är att mat, måltiderna, säger mycket om människor och en familj.

Det får mig att fundera på vilken roll maten har i min egen självbiografiska roman. Jag tror att jag har med någon korv stroganoff, men inte så mycket mer i matväg… 🙂 I min historia har inte jag så starka minnen kopplade till mat när jag tänker efter. Eller så ska jag fundera ett varv på om det kanske finns sådana minnen, som jag inte tänkt på. Det skulle väl vara den där korv stroganoffen då, men då är det snarare frånvaron av den som väcker minnen i mig, när min pappa blev så sjuk att han inte kunde laga mat.  Kanske ska jag satsa på att skriva lite mer om smaken av pappas pulverstroganoff, vi får se.

Nä nu kommer jag på! I min självbiografiska roman har faktiskt morötter en väldigt stor betydelse. Se där. Den som varit på en föreläsning med mig vet exakt vad jag menar, den som inte varit det får hålla till godo med vad morötter kan betyda i ett sjukdomshelvete.