Passionerad research och ett mystiskt brunt paket


På min facebooksida visade jag ett mystiskt brunt paket som jag hämtade ut på posten… Ett tag undrade jag vad jag egentligen beställt. Medicinsk utrustning??? För det var tungt!! Och så välinslaget. När jag öppnade paketet trillade det ut dagstidningar och tomma glasslådor. Och där under fanns tusen sidor medicinskt nedslag i femtiotalets mitt. Röda korsets medicinska uppslagsbok från 1956. Fantastisk läsning. Saker att bli förbannad över, saker att bli förvånad över. Vissa saker framstår idag som underhållande på grund av att det blir lite absurt, vissa texter tyder på en stark vilja att göra det bästa för att vårda, vissa texter visar ett tydligt avstånd mellan läkare och patient och människor som nästan inte får vara människor.

Jag är passionerad när jag gör research, särskilt när jag hittar ett ämne där jag låter min nördighet blomstra till en trädgård som suger åt sig all kunskap som regn. Jag är otroligt fascinerad av historien i ett ”hur-påverkade-det-människorna-perspektiv”. De stora förändringarna i samhället och hur det syns i människor egna berättelser från vardagen. Det stora som syns i det lilla och det lilla som syns i det stora.

Bokhögen ovan är också research för även om jag har tagit sikte på Sidsjöns sjukhus så vill jag göra rejäl research men jag har valt att rikta in mig på psykiatrin i Gästrikland, Hälsingland och Västernorrland. Jag vill förstå hur psykiatrin på femtiotalet blev det den var, vad som ledde fram till olika behandlingsmetoder och sätt att vårda. Valet av plats för vårdandet. Ute i skogen eller mitt i stan. Synen på människorna. Människorna som kallats för dårar, sinnesslöa och idioter. Ordval som gör ont i mig. Jag tycker inte att man kallar människor så nervärderande uttryck men då var det vardag att säga så. Varför? Sånt vill jag titta på. Jag tänker på de människor som bott i ”dårstugor” och på mentalsjukhus. Ordets makt. Vad är sjukt och vad är friskt? Jag vill kika på vad som gjorts i just humanismens anda. Vad som blev så fel. Särskilt är jag intresserad av lobotomins historia.

I detta arbete med research är jag glad över mina informationskompetenser som bland annat fått växa/utvecklas i min bibliotekarieutbildning. Förmågan att sålla, välja, värdera, söka men jag tvekar inte om att be om hjälp. Böckerna ovan har jag nämligen blivit tipsad om – hela bunten – av en sjukhusbibliotekarie. Helt fantastiskt! Sjukhusbiblioteken är en resurs i samhället. En bortglömd pärla.

Och jag har en plan. På hur jag ska välja vad jag ska skriva.  Jag ska redigera klart Freja parallellt med detta researcharbete som jag kommer göra i maklig takt – och verkligen njuta av att inte stressa igenom något så viktigt. Snart ses vi Freja, jag ska bara läsa Om den offentliga vården av Anders Åman först. Ja jag är fortfarande Alfons Åberg.

Att söka efter berättelsen

DSC_7288

Under skrivprocessen med den självbiografiska romanen så fick jag flera fotoalbum i mina händer. Det var våren 2016. Albumen hade legat i ett förråd under min barndom. Pappa ville aldrig kolla. Han kunde aldrig förlåta sin mamma. På bilden ovan sitter hon på främre raden, andra från vänster. Tror jag. För det här är det spännande detektivarbetet och sökandet efter berättelsen.

DSC_7295
Min farmor, pappas mamma; Inger, har alltid varit ett mysterium.

DSC_7283Varför kunde pappa aldrig förlåta sin mamma? Det var en av frågorna jag besvarade under tiden jag skrev boken. 1981 dog Inger, troligen hade hon också en demenssjukdom.

DSC_7278Och kvar finns dessa mystiska album. Med brudpar, fabriksarbetare, uppställda porträtt, allvarliga miner, lyckliga bilder, fest och vardag.

DSC_7282När jag skrev klart boken tänkte jag att jag var färdig med dessa album.

DSC_7273

Men uppenbarligen är jag det inte. På kylskåpet sitter nu en skara bilder som inspirerar mig. Triggar någonting i skrivarhjärnan. Väcker frågor. Känsla. Pusselbitar. Jag tror att det här kan bli en berättelse om några år. Jag skulle vilja utgå från verkligheten, min farmor, och söka en helt påhittad berättelse. Skapa en karaktär som är något eget men inspirerat av hennes liv.

Jag har dock en del annat att göra skrivarmässigt först. Men jag älskar att samla på idéer för framtiden. Just nu känns det som att jag aldrig någonsin i livet kommer hamna i ett läge där jag inte vet vad jag ska skriva. Det verkar alltid finnas någonting som vill berättas.

Research – du måste ju fan känna på vattnet om du ska skriva om det!

researchlistan
Just nu är det icke-skrivande som gäller. Distans och vila från själva texten men komma närmre annat, berättelsen, karaktärerna, miljöerna..  Jag vill göra det här på bästa möjliga sätt så därför har jag satt ihop en researchlista som jag gör mig på väldigt bra humör, särskilt: ”du måste ju fan känna lite på vattnet om du ska skriva om det”, haha.

Du som också skriver, vad gör du för research? 🙂 

Brottningsmatchen: kramp och glöd

Jag har ganska ofta flyt, skriver då i racerfart, det är kul, fantastiskt till och med. Då glöder jag, känner mig levande och hoppas att jag då också skriver levande. Skrivkramp har jag också, det är som en brottningsmatch mellan glöd och kramp och lika häftigt är det varje gång, när den där tomheten, hopplösheten, svårigheten vänder. Jag samlar alltid på mig knep, vad fungerade just den här gången för att ta mig ur svackan?

Idag kände jag mig omotiverad som fan. Riktigt bottennapp. Hade ingen lust! Men skrivande är inte bara lust, jag pluggar skrivande, ser det som mitt arbete, det är bra, ständiga övningar i disciplin och att öva upp en tilltro till min förmåga, att det löser sig, sätter jag igång så kommer det att gå.

Det som hjälpte mig idag var att dels skriva lite skit. Det är en bra början. Skriva en riktigt skitdålig dialog som är platt, ful och fel och så helt plötsligt tittar en mening tillbaka på mig från skärmen och den är bra. Ett frö, ett frö kan man vattna och jag vattnade fröet med research. Använde eniro för att rita ut en promenadväg där karaktärerna går, googlade naturreservat i den aktuella staden där berättelsen just nu utspelar sig och så hittade jag också ett hus som passade berättelsen och så googlade jag kaffetermosar (!) för jag tänkte att min berättelse behövde en snygg sådan. Haha. Man kan ju också fastna i det där, bara rota runt berättelsen, hålla på med rekvisita så då kanske det snarare stjälper än hjälper, med skrivande är det ju som så att jag som skrivande människan kan ju min process bäst, precis som med allt annat i livet. Man vet nog oftast bäst vad man själv behöver.

Så även idag blev det ord ändå. 1-1 mellan glöden och krampen.

Research om filosofi och ödehus

research

Research är kul! Särskilt att använda biblioteket som research i skrivandet, jag gillar analogt. Att bläddra fysiskt. Så jag lånade en bok om ödehus. Googlade först bilder på ödehus för jag ska ha med ett ödehus i min unga-vuxna roman, men när jag sedan lånade Svenska ödehus och började läsa berättelser om ödehus så gav den researchen så mycket mer. Google = toppenbra och ovärderligt för snabb fråga snabbt svar men ibland är det också skönt med långsamheten, analogt bokbläddrande och filosoferande med en kopp te. Finns ju inget som egentligen säger att man inte kan ta långsamheten och tedrickande till det digitala förståss, det ena utesluter inte det andra, men min kärlek till dessa fysiska böcker är och kommer alltid vara något speciellt.

Idag fick jag för med mig att jag skulle göra mer research och landade på en häftig och interaktiv hemsida om filosofi på gymnasiet (min bok utspelar sig på gymnasiet och jag behövde göra research inför en filosofilektion). Och då var det rätt skönt att skriva in filosofi + gymnasiet på kära google och finna inspiration på mindre än en sekund! Så kära digitala värld, jag uppskattar och tycker väldigt mycket om dig också även om hårdpärmarna är min största kärlek när det kommer till kunskap, intryck och inspiration.