Passionerad research och ett mystiskt brunt paket


På min facebooksida visade jag ett mystiskt brunt paket som jag hämtade ut på posten… Ett tag undrade jag vad jag egentligen beställt. Medicinsk utrustning??? För det var tungt!! Och så välinslaget. När jag öppnade paketet trillade det ut dagstidningar och tomma glasslådor. Och där under fanns tusen sidor medicinskt nedslag i femtiotalets mitt. Röda korsets medicinska uppslagsbok från 1956. Fantastisk läsning. Saker att bli förbannad över, saker att bli förvånad över. Vissa saker framstår idag som underhållande på grund av att det blir lite absurt, vissa texter tyder på en stark vilja att göra det bästa för att vårda, vissa texter visar ett tydligt avstånd mellan läkare och patient och människor som nästan inte får vara människor.

Jag är passionerad när jag gör research, särskilt när jag hittar ett ämne där jag låter min nördighet blomstra till en trädgård som suger åt sig all kunskap som regn. Jag är otroligt fascinerad av historien i ett ”hur-påverkade-det-människorna-perspektiv”. De stora förändringarna i samhället och hur det syns i människor egna berättelser från vardagen. Det stora som syns i det lilla och det lilla som syns i det stora.

Bokhögen ovan är också research för även om jag har tagit sikte på Sidsjöns sjukhus så vill jag göra rejäl research men jag har valt att rikta in mig på psykiatrin i Gästrikland, Hälsingland och Västernorrland. Jag vill förstå hur psykiatrin på femtiotalet blev det den var, vad som ledde fram till olika behandlingsmetoder och sätt att vårda. Valet av plats för vårdandet. Ute i skogen eller mitt i stan. Synen på människorna. Människorna som kallats för dårar, sinnesslöa och idioter. Ordval som gör ont i mig. Jag tycker inte att man kallar människor så nervärderande uttryck men då var det vardag att säga så. Varför? Sånt vill jag titta på. Jag tänker på de människor som bott i ”dårstugor” och på mentalsjukhus. Ordets makt. Vad är sjukt och vad är friskt? Jag vill kika på vad som gjorts i just humanismens anda. Vad som blev så fel. Särskilt är jag intresserad av lobotomins historia.

I detta arbete med research är jag glad över mina informationskompetenser som bland annat fått växa/utvecklas i min bibliotekarieutbildning. Förmågan att sålla, välja, värdera, söka men jag tvekar inte om att be om hjälp. Böckerna ovan har jag nämligen blivit tipsad om – hela bunten – av en sjukhusbibliotekarie. Helt fantastiskt! Sjukhusbiblioteken är en resurs i samhället. En bortglömd pärla.

Och jag har en plan. På hur jag ska välja vad jag ska skriva.  Jag ska redigera klart Freja parallellt med detta researcharbete som jag kommer göra i maklig takt – och verkligen njuta av att inte stressa igenom något så viktigt. Snart ses vi Freja, jag ska bara läsa Om den offentliga vården av Anders Åman först. Ja jag är fortfarande Alfons Åberg.

Hur ska jag välja vad jag ska skriva sen?

FullSizeRender-3

Jag har ett väldigt trevligt problem. Ett sånt där kärt icke-problem. Varför kallar jag det ens problem? Jag har snarare ett antal olika möjligheter och ska försöka välja något. Vad ska jag satsa på att skriva sen när Försvinner och stannar kvar ges ut? Mina alternativ:

  • Redigera första delen i min ungdomsbokstrilogi och skriva råmanus till andra delen. Göra klart hela den trilogin innan jag påbörjar något annat längre skrivprojekt.
  • Göra en avstickare och skriva på den där barnboksidén för slukaråldern som rusar runt i huvudet…
  • Fortsätta gräva i gamla journaler och skriva en roman.

Vissa författare gör planer för flera år. Kanske vore något för mig. Alltså att planera sitt skrivande långsiktigt. Det är som sagt ett trevligt problem detta, inser att jag väldigt sällan har ont om idéer.

Hur har ni det med idéer och skrivarplaner? Någon som gör långsiktiga planer för sitt skrivande? Dela gärna med er av hur ni tänker när ni ska välja ett nytt projekt att ta er an. 🙂 

 

p.s När detta inlägg skrivits klart fick jag ytterligare en mycket bra idé på en roman. D.s

101 saker att göra för ditt skrivande nr 13-25

IMG_6556
Nr 1- 12 

13. Skriv med en kompis
Turas om att komma på en första mening som texten måste börja med. Bestäm en deadline, gärna två veckor, och skriv på varsitt håll. En A4 är lagom ungefär. Maila texterna till varandra och ge feedback. Det här gör jag med min fina vän Malin och texterna blir magiska.

IMG_7508

14. Utforska staden och dess omnejd
Någonstans i den stad du bor finns det säkert en plats som du aldrig har varit på. Gå dit. Åk dit. Bussens ändhållplats. Den där skogen bakom industriområdet. Stadsdelen som du inte växte upp i. Vad är det för en plats? Vad händer där? Är det en tråkig plats? En bra eller dålig plats? Vilka människor bor där? Vad gör de om dagarna? Fantisera. Spana. Skriv ner sånt som dyker upp eller bara fundera.

15. Bjud vänner på middag och dialog med eventuellt sjuk humor
Ska du bjuda några du känner på middag/fika? Toppen! Föreslå denna roliga skrivarövning men kalla det för en ”kul grej” så det inte blir prestationskrav. Alla ska ha ett varsitt A4-papper. Alla skriver en replik (vad som helst, övertänk inte, ta det som kommer upp) högst upp på pappret och skickar vidare till nästa person. Nästa gång viker ni undan det översta så att bara en replik syns i taget när ni skickar runt. Svara på replikerna så att dialogen på pappret fortsätter, låt det gärna gå fort och skriv det som dyker upp spontant, det blir roligast så. När ni är less eller pappret är fullt, öppna upp dialogerna och kör högläsning. Det kan bli sjukt kul och samtidigt övar ni skills i att skriva dialog på ett fritt sätt.

16. Gå barfota i skogen om du aldrig gjort det förut
Om du någon gång vill skriva om en människa som gör en viss sak så kan det ibland, när det är genomförbart, vara givande att testa själv. Kommer din karaktär springa barfota i skogen? Prova själv!

17. Eller googla dig fram till nya erfarenheter
I ungdomsboken som jag skriver förekommer alkohol. Jag har aldrig druckit alkohol och  tänker inte göra det heller. Hur kan jag då beskriva hur alkohol smakar? Jo jag har intervjuat människor som förtärt alkohol samt googlat. I forum som Flashback och Familjeliv kan du hitta förvånansvärt mycket givande information om allt möjligt som kan finnas i ett liv.

18. Loppisfynda en karaktärs garderob
Vill du gå all in för karaktärsbygge? Besök en second hand butik eller en loppis och välj ut en outfit som är din karaktärs stil. Fotografera av den eller köp hem den (är det en second hand med välgörande ändamål så skänker du ju samtidigt pengar till något viktigt).

IMG_7458

19. Läs tecknade serier
Till exempel något av Åsa Grenvall, Lina Neidestam eller Sofia Olsson, dels för att det är bra serier och dels för att se samspel mellan bild och text, hur människor reagerar/ser ut när de pratar, vad ansiktet säger. Jag tycker att det är väldigt inspirerande att ta del av bild även för mitt skrivande, hur kan jag få fram det som bilden kan visa med streck med mina ord? 

20. Beskriv den där sömnlösa kvällen Proust-style
Svårt att somna en kväll? Gör en Proust och skriv väldigt många sidor om en ganska kort episod i ditt liv. Tööööj ut, associera, följ tankegångarna, stanna kvar i ögonblicket och se vad som händer i ditt skrivande.

21. Läs Proust 
Läsningens uthållighetsprov. Jag får varje sommar ett ryck, en passionerad dragningskraft till bokhyllan och ett kall att nu ska jag läsa På spaning efter den tid som flytt. Jag börjar… Jag stryker under, det finns många guldkorn, men sedan blir den där långsamheten svår. Någon gång ska det gå. Kanske är det denna sommar som du lyckas ta dig igenom första delen? Jag siktar på nästa sommar, Proust 2018…

22. Samla alla dina bokidéer
Gör en anteckning på mobilen eller ett dokument på datorn och skriv ner alla bokidéer som snurrar i ditt huvud, eller olika berättelser vars handling som du bara snuddat vid, vårda dina idéer, de är värdefulla, alla idéer kommer inte bli böcker men någon idé kan vara början på något riktigt, riktigt bra. Nästa gång du vill skriva men inte vet vad så väljer du den bästa idén från listan och bara kör. 

23. Gör en bucket list för ditt skrivande 
Kanske har du en bucket list med saker du vill göra i livet. Gör en bucket list för ditt skrivande också! Dina mål och drömmar helt enkelt. Det kan vara att våga skicka in ett manus till förlag, läsa upp en dikt på en poesikväll, signera din bok på en bokhandel, vara med på bokmässan som författare eller precis vad just du skulle vilja få uppleva i ditt skrivande liv.

24. Lyssna på musik som du aldrig lyssnar på
Om du alltid lyssnar på en viss genre eller en viss artist, ge dig själv en utmaning att aktivt lyssna på något helt annat. Jag brukar vidga mina vyer ibland genom att gå utanför listan vad spotify rekommenderar för mig, det är kul att hitta musik som jag inte ens visste fanns och så kommer jag ut ur filterbubblan en stund. 

25. Och gör en lista med den mest dramatiska musik du kan hitta (soundtrack till ditt skrivande)
Har du någon gång öppnat ett dokument och börja skriva text till tonerna av Do the people sing från Les Misérables? Inte? Då har du en mäktig upplevelse framför dig! Särskilt om det ösregnar utanför och volymen på musiken är HÖG.
Gör en lista med den mest dramatiska musik du kan hitta, tips: filmmusik tycker jag triggar någonting i skrivarnerverna. Här är något att börja listan med: musiken från Fantastiska vidunder och var man hittar dem.

Fortsättning följer..

101 saker du kan göra för ditt skrivande nr 1 – 12

På sommaren vill vissa skriva klart romanen för att tiden finns, heja er! Och så finns det skrivande själar som vill hitta inspiration till något nytt eller något annat, vila, re-starta hjärnan (JAG!). Ibland går skrivandet vilse och då tror jag att det finns saker vi kan göra för att hitta tillbaka.

Självklart är det enda sättet att faktiskt skriva en bok eller berättelse att trycka in bokstäver på tangenter eller med en penna på papper. Men för mig behövs mycket påfyllnad för att klara av att göra det. Jag behöver samla intryck, hjälpa min hjärna att orka vara kreativ och tänka ut smarta saker och framförallt så behöver jag läsa. Här har ni några grejer att prova göra i sommar som kanske kan plocka fram gamla eller nya berättelser.

unnamed
1. Gå till en skog
Sök upp naturreserverat nära du bor (eller låååångt bort) och ta med dig det som gör en liten tur trevlig: vatten, något att skriva på om idéer kommer upp så du slipper hålla dem i huvudet och kanske något att äta. Gå omkring. Känns stressen rusa genom dig om du inte är van att pausa, känn att stressen kan rusa ut ur dig och kvar finns en känsla som inte behöver vara frid, namaste och lyckligt lugn men något som kanske känns… annorlunda. Skogen är en bra plats för idéer, ströva omkring, inga krav på att du ska upptäcka tidernas bästa romanidé utan låt hjärnan tänka fritt. Det fina är att saker ibland löser sig i skogen. De flesta problemen i mitt skrivande har jag löst i skogen. Kanske de flesta problem i livet också.

2. Åk tåg undercover
Se det som ett undercover-uppdrag, du är författaren i rollen som den vanliga resenären, perfekt läge för tjuvlyssnande eller allmänt spånande kring karaktärer. Roa dig med att komma på scener som skulle kunna inträffa på ett tåg.

3. Boka in skrivarcirkel i höst 
Kolla upp vad som händer i din stad i höst. Skrivarkurser på studieförbund eller skrivarcirklar på bibliotek? Skriv in i almanackan. Längta!

4. Läs en klassiker
Nån gång i livet ska jag läsa… Äsch! Prova nu. Låna från bibblan och läs den först raden. Nu har du börjat läsa en klassiker, coolt va? Det fina med böcker är att om de är dåliga kan du slänga dem i väggen. Om du tvekar kan du utmana dig själv och bestämma, jag ska läsa tre kapitel för att se om jag tycker det verkar vara en bra läsupplevelse. Klassiker kan lära oss mycket om stora teman och hur de kan berättas. Men du måste inte gilla en bok bara för att den är klassiker. Hett tips! Det finns otroligt bra lättlästa bearbetningar av klassiker som är lättare att ta sig till språkligt men som ger dig samma berättelse. Kolla på bibliotekets hylla för lättläst. Läs till exempel: Hemsöborna, Mor gifter sig eller Kejsarn av Portugallien.

5. Ät!
Hur bra fungerar din hjärna om du är hungrig egentligen? Var lite snäll mot dig själv och gör någon bra brainfood! Även vuxna behöver mellis. Googla recept. Prova något du inte provat förut. En gång blev jag exalterad för att jag provade bre mandelsmör på en äppelhalva.

6. Ät litterärt!
Lev dig in i litteraturen! Baka madeleinekakor och  införskaffa lindblomste (På spaning efter den tid som flytt), ät salmiaktabletter och spana efter mysterier (Tordyveln flyger i skymningen) eller baka en citronkladdkaka (Svärmödrar utan gränser). Sök upp mat som förekommer i litteraturen och reka den ultimata läsupplevelsen! Äta + läsa = upplevelse!

7. Besök en biblioteksfilial
Biblioteksfilialerna är mindre än stadsbiblioteken och därför kan det vara lättare att hitta något spontant eftersom urvalet är mindre. Om du brukar gå till bibliotek så kanske du alltid går till samma bibliotek, prova då ett annat! Går du aldrig till biblioteket? Det är dags nu, för du har missat något som är gratis och fantastiskt. Gå till en hylla, dra ut en bok på måfå och låna hem. Det kan bli ditt livs bästa eller sämsta läsupplevelse. Passa på att uppleva en annan stadsdel också!

8. Läs barnböcker
Jag vill råda varje vuxen människa att inte sluta fantisera bara för att du har blivit myndig. Läs till exempel Astra och rymdkakorna och inspireras av ordleken eller Liv & Lo, fallet med den sista chokladbollen bara för att det är kul. Läs om böckerna du älskade när du var barn. Fråga dina vänner vilka böcker de läste när de var små. Gör en nostalgitripp. Läs Astrid Lindgren. Läs Tove Jansson. Läs för ditt barn. Läs barnböcker även om du inte har barn. Även om du skriver skönlitteratur för vuxna så kan barnböcker vara inspiration, tänk till exempel hur bilderböcker med några få meningar i kombination med bild kan träffa på exakt rätt punkt om viktiga teman som döden, ensamhet, flykt, familjen, sorg och tillhörighet. Läs till exempel: Mina två filtar, Hoppfull, Jane, räven och jag och Adjö herr Muffin.

9. Delta i en novelltävling
Det är bra motivation att ha en deadline och ett tema. Det kan ge dig något att bita i om du vill skriva i sommar men vill vila från ett längre projekt. Eva Ullerud  är snabb på att länka till nya tävlingar på sin blogg.

10. Gå samma väg som du alltid går – men åt andra hållet
Brukar du alltid gå en viss väg när du ska någonstans? Och du går den alltid åt just det hållet? Inte jättespännande. Världen blir liksom bara tråkigare och tråkigare. Autopiloten styr. Prova att gå samma väg åt andra hållet, ibland blir jag förvånad när jag gör detta hur det nästan blir som en annan gata/skog/stad. Och då märker jag att jag också tänker andra tankar eller lägger märke till andra saker.


11. Djupstudera och kludda i en bok (som du äger)
På loppis hittar du böcker billigt, ibland kan jag blir förvånad över hur nya böcker som kan hittas och även gamla pärlor. Jag köpte ett exemplar av Stolthet och fördom med syftet att kludda i boken. Jag ritar nycklar i marginalen där jag känner att viktiga bitar för helheten förekommer. När kommer karaktärerna in för första gången i berättelsen? Hur sätts känslan? Jag skriver kommentarer och stryker under. Det här utvecklar både mitt skrivande och läsande och ärligt talat: det är lite kul att skriva i böcker när jag faktiskt får göra det. En bok köpt för en tia känns heller inte så dum att kludda i.

unnamed

Vem har haft den här resväskan?

12. Berätta om ett loppisföremål
Besök en secondhand-butik eller en loppis. Helst en skrotig loppis med massa gömmor för de är mest spännande (när jag skriver skrotig menar jag med all kärlek, de är de bästa loppisarna). Välj ut ett ett föremål, du behöver inte tycka att det är fint. Köp föremålet om det känns rätt eller om du rentutav blir kär i det. Eller nöj dig med att fotografera föremålet, gå sedan hem och berätta berättelsen, om hur föremålet hamnade på loppis och vem som hittade det… Perfekt tillfälle att öva på att beskriva ett föremål på ett kreativt sätt.

 

Fortsättning följer…

Teaser – Försvinner och stannar kvar

Skärmavbild 2017-06-05 kl. 12.17.22

Jag gör korrektur och förfäras över alla småfel. Hua! Usch! Men samtidigt gött att känna hur de blir färre. Hade ju varit värre om felen bara blev fler för så var det tidigare i processen. Framsteg!

Hjärnan mår bra av att göra lite olika saker tänker jag så jag tog en paus och gjorde citatbilden ovan. En liten teaser om vad den här texten kommer vara. Jag längtar efter den fysiska boken och processen med omslag och att se hur inlagan kommer bli… Ja massa underbar längtan! Det är den bästa drivkraften.

Grattis pappa!

12 Pappas självporträtt1977glidermedbilen_ford

Idag skulle pappa ha fyllt 61 år. Han var inte jättebra på att rita men han gjorde sina streckgubbar med stor entusiasm. Den andra bilden föreställer pappa i sin Ford på sjuttiotalet. En fantastisk bild.

Hur jag firar? Jag äter morötter som en hyllning och gör korrektur på boken. I texten får jag ju faktiskt umgås med min pappa. Efter lunch ska jag bara ha självkärlek resten av dagen som uppladdning inför föreläsningen imorgon. Jag tror att det för mig är det bästa sättet att fira en människa som inte längre lever att jag som är kvar fortsätter berätta hans berättelse utan att försumma min egen.

Ingenting har förändrats, för tjugo år sedan staplade jag också böcker


En stor del av min identitet är att stapla böcker ovanpå varandra och sedan längta efter att läsa dem. Jag älskar böcker. Ifall att någon missat det. Skåda detta bildbevis till vänster.  Jag var bokmal redan för tjugo år sedan! Till vänster ser ni en alldeles nyklippt författarmänniska som fortfarande är lika mycket bokmal. Ingenting har förändrats. Jo tusen saker. Men bokkärleken är bestående oavsett vad livet hittar på.

Det här tycker tjugofyra-åriga Jenny är en liten trave med staplade böcker! Jag förfärades häromdagen över att jag bara hade två biblioteksböcker hemma och ifrågasatte min litterära hälsa. Samtidigt var det så skönt att gå till biblioteket och rota på samma sätt som när jag var liten och låta sig överaskas snarare än att bocka av en lista. I den här längtande stapeln finns bland annat Moa Martinsson och Meg Rosoff.

Till höger ser ni något mycket spännande som får vara det här inläggets cliffhanger. Vad finns i alla dessa album? Mellan pappersarken. Och varför får det som finns i dessa album författarmänniskans hjärna att gå på högvarv? Kan det vara en berättelse… Som väntar…

Alla mina ratade titlar

Vad ska boken heta?

I min mobil har jag boktitlar till böcker som jag ännu inte har skrivit, för det har jag nästan lättare för, att komma på titlar än hela berättelser. Fast en titel är ju en bra början.

Försvinner och stannar kvar heter min debutroman. Trots att jag brukar ha lätt för att bestämma titel på det jag skriver så var det här den svåraste titeln. Jag ska berätta om resan: hur jag bestämde titel på min självbiografiska roman.

Resan började när jag var tio år gammal och skrev på min laptop som blev stekhet efter fem minuter och surrade som tjugo bin: ”min pappa har alzheimer och”
jag kunde varken sätta punkt eller fortsätta. Berättelsen hade ännu inte hänt. Diagnosen var ny. Ändå visste jag att jag ville skriva. Inte bara ville. Måste.

Då hette boken: ”THE BOOK RADERA INTE.”

Men det var förståss bara ett arbetsnamn.

Nästa titel blev:  Jag är både stark och svag. I samband med att jag började föreläsa 2010. Förstameningen i den berättelsen var: ”Jag ska aldrig mer någonsin sätta min fot på den skolan igen. ”

Sedan hette boken helt plötsligt: Jag minns det jag inte vill komma i håg och jag fattade inte riktigt själv vad jag menade med den titeln. Det var som om jag överansträngde mig så att allt bara blev krystat. Därför har texten också hetat: Glömma det jag vill minnas, minnas det jag vill glömma. Kändes heller inte rätt någonstans.

2011: Jag såg dig dö tusen gånger. Förstameningen var: ”– Det var en gång och den var sandad! Berättade pappa och skratten som följde bröt den sällsamma tystnaden. ”
Åh älskade skämskudde!! Jag hade inte hittat MITT språk under den här tiden utan skrev på det sättet jag trodde att man borde skriva. Jag är så glad att jag lät texten mogna.

2014: Jag har glömt allt som jag minns. 
Här var inspirationen torr. Jag kände ingenting för min text. Det blev platt. Livlösa ord. Jag var missnöjd. Det här var ju inte ett bra år för mig. Det året då jag blev sjuk i utmattningssyndrom.

Vårvintern 2015 började jag tillfriskna och boken hette: Pappa glömde att säga hejdå. Den titeln var jag inte alls nöjd med. Varje gång jag öppnade dokumentet så kände jag skavsår och tyckte att meningen var fin men inte passade som titel. Förstameningen var: ”Det här är min pappa.” Hela berättelsen saknade struktur och titeln kändes inte representativ för det helheten skulle stå för.

Sedan döpte jag boken till Försvinner och stannar kvar. Det var inget grubblande, inget velande, det bara kom till mig när jag satt vid datorn och bestämde mig för att på riktigt skriva klart boken och göra det damn good. Maj 2015. Förstameningen får ni möta såsmåningom men den är mycket bättre än mina tidigare (jag älskar förstameningar).

Något jag har lärt mig om skrivande: framkrystade saker blir inte bra. Om jag pressar mig för hårt så blir det inget nytt, inget jag, inget nice utan bara plast. Om jag går ut i skogen och tänker på träd så kommer boktitlar rasande över mig som regn. Om jag stänger av datorn och ser på reality-tv så händer samma sak. Inspiration i vila. Hjärnan måste vila. Viktigaste lektionen for life. Hjärnan älskar vila. För att orka intryck och information så är det inte bara hjärnans önskemål utan också hjärnans krav för att den ska samarbeta. Under alla åren som jag brottades med hur ska boken vara, vad ska den heta? Vilken struktur ska den ha? Hur ska jag lägga upp det? så rusade allting i mitt liv så galet fort  och jag kunde inte nå in till mina egna insikter.

Varför Försvinner och stannar kvar?
Jo. Försvinner och stannar kvar symboliserar det ljusa och det mörka, det fina och det fula, nyanserna i en förälder, nyanserna i en människa och nyanserna i en sjukdom. Pappa försvann, det var ett sjukdomshelvete, men han stannade också kvar och det var något vackert. Det är också något jag själv kan känna igen mig i den parallella berättelsen som boken också innehåller. När jag blev sjuk så försvann jag, det var så illa att jag trodde att ingenting bra i mig fanns kvar. Men det gjorde det.

Vad har du för förhållande till titlar; lätt/svårt? Roligt/plågsamt? Någon favoritboktitel som du önskar att du kommit på själv? 

Det blir en debutroman!!!

Det kan hända magiska saker för en som skriver. Jag som nästan släppt tanken på att något förlag skulle vilja ha min självbiografiska roman Försvinner och stannar kvar. Jag som kastade mig ut i andra projekt för att jag tänkte att jag måste skriva något bättre men så landade manuset alldeles rätt och jag fick beskedet som varje författare drömmer om.

Att få bli utgiven!!!!! 🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂

Nu börjar en ny resa i mitt skrivande. Det betyder att jag släpper taget om mina andra pågående manus och låter dem vila för att helhjärtat göra Försvinner och stannar kvar till sitt allra bästa.

idus

Hösten 2017 ger Idus förlag ut Försvinner och stannar kvar. Det är en självbiografisk roman om två sjuka hjärnor. En pappa som drabbas av Alzheimer mitt i livet , min pappa och sedan en vuxen dotter som drabbas av utmattningssyndrom innan ens livet har börjat på riktigt och hon är jag. I boken skildras barnets perspektiv på demenssjukdomar parallellt med att jag som vuxen lägger ett pappapussel efter sjukdomsresan, hur ska jag kunna förstå en människa som inte längre lever?

Det här kommer bli så spännande! ❤❤❤❤❤