Research, Skrivprocessen

Konsten att vara pinsam – om research, skämskudde och att omfamna sin knasighet

Jag ska idag berätta om konsten att vara pinsam. Det handlar om research. Idag åkte jag buss och jag är inne i skrivar-mood så jag fotograferade ut genom rutan sånt som inspirerar mig, en del av min hjärna tänkte: nej nu är du sådär författarkonstig igen, vilket födde idén till det här inlägget och att omfamna knasigheten istället för att förakta den. Jag tror inte att människor trivs i trånga små boxar om hur en människa får vara.

Nu när Försvinner och stannar kvar snart kommer ut och ska flyga fritt så känner jag en längtan efter att jobba med mina andra manus, bland annat ungdomsboken. Research är en av de viktigaste beståndsdelarna av mina skrivarprocess. En bra research kräver lite mod. Att våga ställa frågor, prata med människor, fråga experter och utmana sin bekvämlighetszon, om man inte redan är superbekväm med allt sånt, grattis till er som är det! För mig är det övning men jag har en ganska nice egenskap, ibland glömmer jag att många saker i livet skrämmer skiten ur mig.

Även när jag skrivit om mig själv, inför Försvinner och stannar kvar, så har jag behövt göra research. Låter kanske märkligt när man skriver en självbiografisk roman att göra research men min barndom var inte igår – jag behövde fysiskt gå tillbaka till vissa platser för att till exempel få till bra miljöbeskrivningar och hjälpa minnet. Och nu ska jag berätta om ett av mina pinsammaste författarögonblick hittills (fler lär väl komma).

Jag besökte en sommarlovsstängd skola, med tillåtelse från rektorn, jag hade målat upp en bild innan i mitt huvud av hur det skulle vara – jag skulle gå långsamt längs med korridorerna som skulle vara alldeles tomma och jag skulle med tårar i ögonen låta minnena framkallas. Som i en film med soundtrack och allt. Jag skulle gå runt i kanske en timme och bara insupa atmosfären, känna litteraturen och få kontakt med mitt inre barn. Jag skulle luta mig mot en vägg, glida ner på golvet och krampaktigt skriva ner mina känslor i ett anteckningsblock. Typ. Det blev inte riktigt så.

För när jag kom upp till den där korridoren jag ville få med i min bok så var den inte tom. Nej skolan höll på renoveras och där fanns två hantverkare som förvånat tittade på mig. Jag blev så jäkla rädd att de skulle slänga ut mig, bli arga eller fråga varför jag var där. Grejen är att är man orolig över att någon ska undra varför man är där så kommer man utstråla den känslan. Det vill säga, jag fattar ju nu att jag var livrädd för att framstå som konstig, alltså framstod jag troligen som lite konstig, för med uppspärrad blick (jag var ju påkommen i mitt hemliga uppdrag!) och superstressad röst förklarade jag gällt i ultrarapid:

”ALLTSÅ JAG SKRIVER EN BOK SÅ JAG GÖR RESEARCH OCH JAG SKA BARA KOLLA LITE HÄR MEN FORTSÄTT NI JAG SKA INTE STÖRA. HEHE. JAG HAR GÅTT PÅ DEN HÄR SKOLAN. EH. SÅ JAG SKA BARA GÅ OCH TITTA LITE HÄR.. JA… FÖR SKRIVANDET.”

Det blev en kul dag på jobbet för hantverkarna. De var ju ganska så måttligt intresserade av mitt skrivande så de ryckte på axlarna, skrattade lite och fortsatte sedan med sitt.

Och jag skyndade mig igenom korridoren på tjugo sekunder samtidigt som huvudet snurrade, hann jag få med miljöbeskrivningen nu? Hann jag få feeling?

I efterhand älskar jag den här historien. För att jag vågade vara pinsam. Nu kan jag omfamna min awkwardness. Våga vara knasig! Idag till exempel såg jag ett brev och par burkar ligga på trottoaren i ett arrangemang som gjorde att min författarhjärna tänkte: ”Ah! Här ligger en berättelse.” Först tänkte den tråkiga hjärnan: ”gå förbi, det är skumt att ställa sig och fotografera av en berättelse bara sådär” men författarhjärnan tänkte: ”Vänd om och fota nu. GRYM inspiration ju! Det här kan jag använda.”

Och ja någon tittade.

So what.

Lyssnar jag på författarhjärnan får jag ett roligare liv, antagligen skriver jag bättre också. Sen är det klart att ibland får jag be min författarhjärna att lugna ner sig litegrann och påminna den om att allt inte är litteratur.

När jag var tonåring hade jag social fobi, så ibland gör sig de såren påminda, skräcken över att någon ska tycka att jag är knäpp, men det är en gammal tanke från ett gammalt liv som inte ska definiera mig idag. Idag älskar jag ju den knäppheten, knasigheten, märkligheten som just gör att jag ofta har en ganska rolig vardag. Så låt det knäppa, märkliga, vackra, idérika, fantasifulla stråla, skina, blomstra.

P.s. Det blev en bra miljöbeskrivning ändå för jag hittade en annan korridor som faktiskt var tom och jag kunde stanna upp, anteckna och få med några bra grejer därifrån som gjorde att texten blev snäppet bättre.

Har du gjort något märkligt i samband med research eller skrivande? Dela gärna med dig i en kommentar. Eller finns det någon research du skulle vilja göra men inte vågar? 

Annonser
Skrivarliv, Skrivprocessen

101 saker att göra för ditt skrivande nr 13-25

IMG_6556
Nr 1- 12 

13. Skriv med en kompis
Turas om att komma på en första mening som texten måste börja med. Bestäm en deadline, gärna två veckor, och skriv på varsitt håll. En A4 är lagom ungefär. Maila texterna till varandra och ge feedback. Det här gör jag med min fina vän Malin och texterna blir magiska.

IMG_7508

14. Utforska staden och dess omnejd
Någonstans i den stad du bor finns det säkert en plats som du aldrig har varit på. Gå dit. Åk dit. Bussens ändhållplats. Den där skogen bakom industriområdet. Stadsdelen som du inte växte upp i. Vad är det för en plats? Vad händer där? Är det en tråkig plats? En bra eller dålig plats? Vilka människor bor där? Vad gör de om dagarna? Fantisera. Spana. Skriv ner sånt som dyker upp eller bara fundera.

15. Bjud vänner på middag och dialog med eventuellt sjuk humor
Ska du bjuda några du känner på middag/fika? Toppen! Föreslå denna roliga skrivarövning men kalla det för en ”kul grej” så det inte blir prestationskrav. Alla ska ha ett varsitt A4-papper. Alla skriver en replik (vad som helst, övertänk inte, ta det som kommer upp) högst upp på pappret och skickar vidare till nästa person. Nästa gång viker ni undan det översta så att bara en replik syns i taget när ni skickar runt. Svara på replikerna så att dialogen på pappret fortsätter, låt det gärna gå fort och skriv det som dyker upp spontant, det blir roligast så. När ni är less eller pappret är fullt, öppna upp dialogerna och kör högläsning. Det kan bli sjukt kul och samtidigt övar ni skills i att skriva dialog på ett fritt sätt.

16. Gå barfota i skogen om du aldrig gjort det förut
Om du någon gång vill skriva om en människa som gör en viss sak så kan det ibland, när det är genomförbart, vara givande att testa själv. Kommer din karaktär springa barfota i skogen? Prova själv!

17. Eller googla dig fram till nya erfarenheter
I ungdomsboken som jag skriver förekommer alkohol. Jag har aldrig druckit alkohol och  tänker inte göra det heller. Hur kan jag då beskriva hur alkohol smakar? Jo jag har intervjuat människor som förtärt alkohol samt googlat. I forum som Flashback och Familjeliv kan du hitta förvånansvärt mycket givande information om allt möjligt som kan finnas i ett liv.

18. Loppisfynda en karaktärs garderob
Vill du gå all in för karaktärsbygge? Besök en second hand butik eller en loppis och välj ut en outfit som är din karaktärs stil. Fotografera av den eller köp hem den (är det en second hand med välgörande ändamål så skänker du ju samtidigt pengar till något viktigt).

IMG_7458

19. Läs tecknade serier
Till exempel något av Åsa Grenvall, Lina Neidestam eller Sofia Olsson, dels för att det är bra serier och dels för att se samspel mellan bild och text, hur människor reagerar/ser ut när de pratar, vad ansiktet säger. Jag tycker att det är väldigt inspirerande att ta del av bild även för mitt skrivande, hur kan jag få fram det som bilden kan visa med streck med mina ord? 

20. Beskriv den där sömnlösa kvällen Proust-style
Svårt att somna en kväll? Gör en Proust och skriv väldigt många sidor om en ganska kort episod i ditt liv. Tööööj ut, associera, följ tankegångarna, stanna kvar i ögonblicket och se vad som händer i ditt skrivande.

21. Läs Proust 
Läsningens uthållighetsprov. Jag får varje sommar ett ryck, en passionerad dragningskraft till bokhyllan och ett kall att nu ska jag läsa På spaning efter den tid som flytt. Jag börjar… Jag stryker under, det finns många guldkorn, men sedan blir den där långsamheten svår. Någon gång ska det gå. Kanske är det denna sommar som du lyckas ta dig igenom första delen? Jag siktar på nästa sommar, Proust 2018…

22. Samla alla dina bokidéer
Gör en anteckning på mobilen eller ett dokument på datorn och skriv ner alla bokidéer som snurrar i ditt huvud, eller olika berättelser vars handling som du bara snuddat vid, vårda dina idéer, de är värdefulla, alla idéer kommer inte bli böcker men någon idé kan vara början på något riktigt, riktigt bra. Nästa gång du vill skriva men inte vet vad så väljer du den bästa idén från listan och bara kör. 

23. Gör en bucket list för ditt skrivande 
Kanske har du en bucket list med saker du vill göra i livet. Gör en bucket list för ditt skrivande också! Dina mål och drömmar helt enkelt. Det kan vara att våga skicka in ett manus till förlag, läsa upp en dikt på en poesikväll, signera din bok på en bokhandel, vara med på bokmässan som författare eller precis vad just du skulle vilja få uppleva i ditt skrivande liv.

24. Lyssna på musik som du aldrig lyssnar på
Om du alltid lyssnar på en viss genre eller en viss artist, ge dig själv en utmaning att aktivt lyssna på något helt annat. Jag brukar vidga mina vyer ibland genom att gå utanför listan vad spotify rekommenderar för mig, det är kul att hitta musik som jag inte ens visste fanns och så kommer jag ut ur filterbubblan en stund. 

25. Och gör en lista med den mest dramatiska musik du kan hitta (soundtrack till ditt skrivande)
Har du någon gång öppnat ett dokument och börja skriva text till tonerna av Do the people sing från Les Misérables? Inte? Då har du en mäktig upplevelse framför dig! Särskilt om det ösregnar utanför och volymen på musiken är HÖG.
Gör en lista med den mest dramatiska musik du kan hitta, tips: filmmusik tycker jag triggar någonting i skrivarnerverna. Här är något att börja listan med: musiken från Fantastiska vidunder och var man hittar dem.

Fortsättning följer..

Skrivprocessen

Skrivboken del 4 en hyllning till min bästis och halleluja moments

07

Skrivboken del 1
Skrivboken del 2
Skrivboken del 3

Det här blir det sista inlägget i min lilla bloggserie Skrivboken då jag bjuder in er till att titta backstage i processen att skriva en självbiografisk roman. Den här anteckningen är från 2016 och under den här tiden hade jag ett råmanus som var väldigt rått som jag bollade med min bästa kompis som måste ha lektörsgener för hon är GRYM på respons och att hitta måsskitar i en text. Hon kan både få mig att skoningslöst stryka och fritt tänja. Faktum är att hon just nu letar måsskitar åt mig i en mycket bättre version av Försvinner och stannar kvar. Tacksamheten är stor Anna! Du är bäst!!

Jag ska inte bara skriva om hur bra min kompis är i detta inlägg utan jag ska skriva om en av de lärdomar som jag tar med mig från Annas och min process.

Hur skilja på guld och skit?
Det här är spännande för saker som jag tänkte plocka bort kan ju någon annan ä-l-s-k-a så allting som har plockats bort i boken finns i ett dokument på datorn som heter: ratade rader. Jag har även ett annat dokument som heter Nu har du dikter för resten av mitt liv det är mycket ironiskt eftersom där finns mina skämsmetaforer som faktiskt bara var krystade men det är ändå kul att spara dem.

Sedan hamnade jag i en panikfas då jag rensade bort även sånt som egentligen var bra på grund av rent självtvivel. Då skrev jag den här sidan i skrivboken som detta inlägg pryds av. Rader som Anna gillar. En rad som jag dömde ut finns nu faktiskt kvar i boken. De är de där myrstegen som kliar i det variga anhörighjärtat. De är ju jätteviktiga. För det är på det sättet jag kan beskriva den infekterade känslan av att vilja vara nära en människa som har en svår sjukdom men samtidigt brottas med skuld, skam och sorg.

Med det här vill jag helt enkelt uppmuntra till: kill your darlings men spara darlings också. Om inte annat så kanske det kan användas till något annat. Fråga gärna flera personer vad de hittar för guldkorn i texten. Det går inte att göra alla nöjda men det är berikande att se vad olika människor fastnar för. Det här hjälper också självkänslan för en som skriver, självklart vill jag veta ALLT som är knas i min text för att göra den så bra som möjligt men jag behöver också veta vilka meningar som är guldkornen i skiten.

 

Skrivprocessen

Skrivboken del 3 Att ta vara på respons från skrivarkurs

 

Här kan du läsa del 1 i Skrivboken.
Och del 2.

Den skrivarkursen som jag gick i samband med att jag bestämde mig för att skriva klart innehöll respons. Upplägget var att ta emot respons utan att ”försvara” eller tycka till på en gång utan just öva på att istället bara ta emot och lyssna. Otroligt nyttigt! Vi fick respons både från varandra och kursledare.

När du får respons så har du möjlighet att välja hur du ska använda den för att förbättra din text. Självklart vill jag höra bra saker om min text men ännu mer intressant är det ju vad den som ger responsen ser som frågetecken i texten eller vill veta mer om. För vid textrespons rör det ju sig inte om en färdig bok utan det är ett work in progress som just behöver den där kärleken att någon faktiskt tar sig tid att tala om vad som kan bli bättre.

Ovan ser ni skrivboken och några av de saker jag skrev ner utifrån responsen. ”Hon får leva vidare när någon skriver om henne.” (Texten jag lämnade in på kursen var en scen med min farmor).

Jag fick konkreta och otroligt användbara råd från min handledare.

Frågorna som ställs, behålla som författare och texten blir svar.
Vad är det starkaste att förmedla med texten, det viktigaste, KÄRNAN, centrum.

Just att hitta kärnan blev en så viktig lärdom. Det är så lätt att spreta. Men att hitta något slags centrum, eller vi kan också kalla det för en röd tråd och jag tror faktiskt jag lyckades med det efter en lång process efter kursen. Men utan den responsen så hade jag nog inte kommit på den tanken att jag behöver ett centrum i berättelsen. I början var min text fylld av frågor. De staplades på varandra. Ett klokt råd var då att behåll dem som författare och låt texten bli svar. Så jag har rensat mycket på frågorna.

Nästa del i skrivboken som också är den sista i detta backstagetema på bloggen kommer fortsätta på temat respons och om att ta vara på halleluja moments i texten.

 

Redigera, Skrivprocessen

Tvekar du när du skriver?

Min favoritfunktion i word är hitta och ersätt. Du kan söka på ett ord och se hur många gånger du använt ordet i texten. Det var så jag gjorde med ordet ju. Jag har upptäckt ett till ord som jag överanvänder. Det är mycket vackert ord men ett ord som tvekar.

Skärmavbild 2017-06-06 kl. 09.46.39

Det här är ett ord som är mycket bra att använda men som ibland kan visa på min egen osäkerhet har jag märkt snarare än att ordet betyder något för berättelsen. Osäkerhet tänker jag är en naturligt del av skrivprocessen men när text ska bli bok så behöver jag komma tillrätta med den osäkerheten och bli stadig i min text. Att jag faktiskt själv tror på och står för det jag skriver och gör medvetna val av mina ord. Och vågar lita på att jag inte måste ha hängslen och livrem med ett kanske instoppat lite för ofta.

Så ett kul experiment är att se efter, tvekar du när du skriver? Kryddar du med alldeles för många kanske när det egentligen inte behövs? Prova ta bort vissa kanske och se vad som händer. Det här är så fascinerande med korrektur och textredigering. Att rensa bland vissa ord kan verkligen göra stor skillnad för helheten.

Inspiration, Skrivprocessen

Skrivboken del 2: Research om sin egen förälder

06

Här kan du läsa del 1 i Skrivboken.

Research. Att träffa andra skrivande människor kan ge kraft och mod. För research kan vara läskigt. Att ha ett mål gav mig styrkan att faktiskt ta vara på mina bästa egenskaper: strategiska Jenny och envisa Jenny. Jag behövde fler bilder av pappa för att kunna skriva. Gå utanför mitt eget huvud. Våga göra obekväma saker. Våga research!

Jag skickade ett sms till en person jag inte kände men som kände min pappa. Det var ett sånt där sms som jag tänkte: jag kommer ALDRIG våga skicka det här och alltså gör jag det.

För annars är jag bara en liten lort.

Jag fick ett positivt svar och vi bokade in en fika. Med detta vill jag säga: våga fråga levande människor när du skriver! Det kan verkligen leda till något magiskt.

Det var i juli 2015 som jag träffade den här personen. Jag skriver detta inlägg lite kryptiskt  för jag tycker att det är roligast om ni får läsa helheten i själva boken när den kommer men jag ville visa hur det såg ut i min skrivbok. Min tanke med min text har ju varit att jag ville hitta en annan pappa än den sjuka, arga, åskmolnspappan, den jag trodde jag kom i håg från min tidiga barndom. En snäll människa. Samtidigt så ville jag inte bara ha fluffet, framförallt har ju processen att skriva om pappa handlat om att förstå hans mörker och att våga möta det.

Musiken har också varit så viktig för skrivandet. Vad lyssnade pappa på? Jag har ju kassettbanden men de är föremål i plast. Jag föredrar ändå att fråga verkliga människor som inte bara kan återge musiken utan också berätta om musiken. Vad den betydde, när just den låten lyssnades på och så vidare. Jag har en spellista som fyllts på med soundtracket till min pappas liv som sedan mynnar ut i låtar jag själv har viktiga minnen till under pappas sjukdomsresa och efteråt.

Nästa del i skrivboken kommer att handla om att inte bara få respons på en skrivkurs utan också att ta vara på den.

Skrivprocessen

Varsågod och titta i min skrivbok! Del ett: att börja baka ut den jäkla surdegen

08
Jag presenterar nu ett inslag på bloggen som ni kommer få möta under ytterligare tre tisdagskvällar framöver: min skrivbok. Det här blir som ett slags backstage där jag delar med mig av några utvalda milstolpar under processen med att skriva en självbiografisk roman. Låt oss öppna skrivboken och titta på vad som gjorde att fröken Eriksson äntligen tog tag i surdegen och faktiskt bakade ett vettigt bröd av den. Brödet som ni får äta, jag menar läsa, hösten 2017. Ja jag älskar metaforer. Ja jag går väldigt ofta för långt med mina metaforer.

02

Jag gick på en kort skrivarkurs  sommaren 2015 och det blev mitt sätt att sluta jäsa självtvivel och börja skriva på den självbiografiska romanen. Alltså att göra aktiva val. Vad vill jag berätta i den här självbiografiska romanen? Vad ska jag göra för att inte fastna? Vad ska jag göra för att skriva klart?

Vi fick skriva till ett fotografi som vi hade mer ur fem olika perspektiv varav ett var i du-form. Jag valde då att i en version tala till personen i fotografiet, min farmor, men också att skriva en version där jag själv kliver in i bilden  och talar till mig själv. Det här berörde mig starkt för det verkligen blev som att öppna en dörr till mina egna känslor inför ett fotografi på en mystisk farmor. Jag behövde börja berätta henne för att kunna berätta pappa.

”Du når henne inte, även om ni står i samma bild så är tiden ett hinder, en glasruta mellan intensiven och väntrummet.”

Jag behövde inte bara få fart på skrivandet i bemärkelsen att trycka på tangenter och skapa meningar. Jag behövde ett konkret mål. Varför skriver jag just den här boken? Flera punkter skulle leda mig dit bland annat att besöka min farmors gravsten för jag ville försonas med henne även om pappa aldrig kunde göra det.

03

Jag formulerade alltså mitt mål under en rast på skrivarkursen.

Sluten cirkel.

Jag ville skriva mig till den punkt där jag kände någon slags frid med min berättelse. Med målet formulerat så fick jag styrkan att skicka iväg ett mycket viktigt sms till en person som har varit en viktig pusselbit i berättelsen. Det får ni läsa mer om i nästa del av Skrivboken.

 

Skrivprocessen

Klar! Men inte färdig

BOOM! Vilket race! Jag är klar. Med början, mitt och slut på mitt ungdomsboksmanus. Skrev de sista orden för exakt en minut sedan. Men absolut inte färdig. För här ska redigeras, tänjas, skrivas om, uppdateras, förbättras och trollas med trollspö. Men ändå, känslan, att ha ett råmanus. Ännu ett! Det är andra gången jag skriver klart ett längre bokmanus, klart i bemärkelsen av råmanus alltså.  En berättelse som vet vart den ska sluta och ett slut som leder till andra berättelser. Hurra, hurra, hurra! Så nu ska jag njuta av att vara klar en liten stund, i eftermiddag börjar jag med jobbet med det som inte alls är färdigt. Äntligen redigera, redigera, redigera.

Skrivprocessen

Skrivarglädjen får aldrig dö

Jag har haft en deppig skrivperiod. En sådan där vill-inte-kan-inte-känsla. Det vill säga en fas av icke-skrivande och av icke-lust.

Men skrivarglädjen får aldrig dö.

Dock så tror jag att det är naturligt att lusten inte är konstant, att den svajar, växlar, men jag har kommit till insikt att skrivandets kärna är att inte ge upp, inte sluta och att personligen så är min medicin mot det här tvivlet att jag måste leva utanför skrivandet. Göra andra saker.

Som jag alltid återkommer till, jag skriver inte för att leva, jag måste leva för att kunna skriva. Det vill säga ha ett liv utanför texten. Annars går det inte för mig. Jag har accepterat bakslaget i just den här skrivprocessen och sedan låtit det få vakna igen, försiktigt, trevande för att sedan explodera i massa nya ord. Hur hittade jag kärleken igen?

Jo jag åkte buss. Lyssnade på konversationer.
Jag läste böcker.
Jag gjorde helt andra saker och då kom idéerna tillbaka, kanske är det så jag lösa den där jävla mittendelen av ungdomsboken för att det ska bli något av det…

För när glädjen var döende så hjälpte det inte för mig att fortsätta tvinga mig till att skriva, jag blev så less bara. Jag behövde gå utanför texten för att kunna komma tillbaka till den. Och nu är jag så där nykär i min text så det här blev ett bra uppgång och fall och sedan uppgång igen.

Skrivprocessen

Tips för struktur

Jag vill ha superdupermegastruktur på mitt skrivande i vår. Jag vill ha stenkoll! Så nu har varje bokprojekt jag slutfört/håller på med fått en egen pärm. Här kommer mina strukturtips för att få koll på ett större skrivprojekt:

Kapitelsammanfattningar. Jag skriver en summering för varje kapitel med de saker som läsaren får veta i det kapitlet och som är bärande för berättelsen, vilka karaktärer som är med i det kapitlet och liksom i vilket stadie av sin utveckling de är i. Det ger mig koll när jag bläddrar bland sammanfattningarna och ser vilka trådar som hänger lösa och vilka som knutits samman. Jag skriver också upp saker som jag vet men som inte läsaren vet.

Karaktärsbeskrivningar. I min ungdomsbok har jag en hel klass att hålla reda på. Nu har jag koll på vilka de är och vad de heter. I ungdomsboken har jag delat in karaktärsbeskrivningarna efter: ”klassen”, ”lärarna”, ”familj”, ”huvudkaraktärer”, ”bikaraktärer”.

Dramaturgi. I Kreativt Skrivande 3 så är det här min akilleshäl skulle jag säga så jag tänkte se över berättelsens konflikter och hur de portioneras ut.

Viktig information. Jag upptäckte att jag skrivit olika dagar för huvudkaraktärens simträning (simning är ett tema i boken) och det blev ju väldigt mycket pannkaka av det. Så nu skriver jag upp sådana saker så att det blir konsekvent i hela berättelsen. Det ser lite roligt ut, men samtidigt fint att ha en sådan kom-i-håg-lapp över en karaktärs vanor och vardag.

Analogt/digitalt? 
Jag har tidigare försökt gjort liknande struktur i dokument på datorn och först kändes det jättebra men jag använde inte de dokumenten! Så då fungerade det inte. Att ha en fysisk pärm för varje projekt känns dels roligare för jag blir glad av att pyssla med min pärm och se hur den fylls på och dels så använder jag faktiskt den vilket är det väsentliga. Gör som du vill för det viktigaste är att du gör det som behövs för att skrivandet ska bli bra 🙂

Hur strukturerar du ditt skrivande?