Skrivboken del 4 en hyllning till min bästis och halleluja moments

07

Skrivboken del 1
Skrivboken del 2
Skrivboken del 3

Det här blir det sista inlägget i min lilla bloggserie Skrivboken då jag bjuder in er till att titta backstage i processen att skriva en självbiografisk roman. Den här anteckningen är från 2016 och under den här tiden hade jag ett råmanus som var väldigt rått som jag bollade med min bästa kompis som måste ha lektörsgener för hon är GRYM på respons och att hitta måsskitar i en text. Hon kan både få mig att skoningslöst stryka och fritt tänja. Faktum är att hon just nu letar måsskitar åt mig i en mycket bättre version av Försvinner och stannar kvar. Tacksamheten är stor Anna! Du är bäst!!

Jag ska inte bara skriva om hur bra min kompis är i detta inlägg utan jag ska skriva om en av de lärdomar som jag tar med mig från Annas och min process.

Hur skilja på guld och skit?
Det här är spännande för saker som jag tänkte plocka bort kan ju någon annan ä-l-s-k-a så allting som har plockats bort i boken finns i ett dokument på datorn som heter: ratade rader. Jag har även ett annat dokument som heter Nu har du dikter för resten av mitt liv det är mycket ironiskt eftersom där finns mina skämsmetaforer som faktiskt bara var krystade men det är ändå kul att spara dem.

Sedan hamnade jag i en panikfas då jag rensade bort även sånt som egentligen var bra på grund av rent självtvivel. Då skrev jag den här sidan i skrivboken som detta inlägg pryds av. Rader som Anna gillar. En rad som jag dömde ut finns nu faktiskt kvar i boken. De är de där myrstegen som kliar i det variga anhörighjärtat. De är ju jätteviktiga. För det är på det sättet jag kan beskriva den infekterade känslan av att vilja vara nära en människa som har en svår sjukdom men samtidigt brottas med skuld, skam och sorg.

Med det här vill jag helt enkelt uppmuntra till: kill your darlings men spara darlings också. Om inte annat så kanske det kan användas till något annat. Fråga gärna flera personer vad de hittar för guldkorn i texten. Det går inte att göra alla nöjda men det är berikande att se vad olika människor fastnar för. Det här hjälper också självkänslan för en som skriver, självklart vill jag veta ALLT som är knas i min text för att göra den så bra som möjligt men jag behöver också veta vilka meningar som är guldkornen i skiten.

 

Skrivboken del 3 Att ta vara på respons från skrivarkurs

 

Här kan du läsa del 1 i Skrivboken.
Och del 2.

Den skrivarkursen som jag gick i samband med att jag bestämde mig för att skriva klart innehöll respons. Upplägget var att ta emot respons utan att ”försvara” eller tycka till på en gång utan just öva på att istället bara ta emot och lyssna. Otroligt nyttigt! Vi fick respons både från varandra och kursledare.

När du får respons så har du möjlighet att välja hur du ska använda den för att förbättra din text. Självklart vill jag höra bra saker om min text men ännu mer intressant är det ju vad den som ger responsen ser som frågetecken i texten eller vill veta mer om. För vid textrespons rör det ju sig inte om en färdig bok utan det är ett work in progress som just behöver den där kärleken att någon faktiskt tar sig tid att tala om vad som kan bli bättre.

Ovan ser ni skrivboken och några av de saker jag skrev ner utifrån responsen. ”Hon får leva vidare när någon skriver om henne.” (Texten jag lämnade in på kursen var en scen med min farmor).

Jag fick konkreta och otroligt användbara råd från min handledare.

Frågorna som ställs, behålla som författare och texten blir svar.
Vad är det starkaste att förmedla med texten, det viktigaste, KÄRNAN, centrum.

Just att hitta kärnan blev en så viktig lärdom. Det är så lätt att spreta. Men att hitta något slags centrum, eller vi kan också kalla det för en röd tråd och jag tror faktiskt jag lyckades med det efter en lång process efter kursen. Men utan den responsen så hade jag nog inte kommit på den tanken att jag behöver ett centrum i berättelsen. I början var min text fylld av frågor. De staplades på varandra. Ett klokt råd var då att behåll dem som författare och låt texten bli svar. Så jag har rensat mycket på frågorna.

Nästa del i skrivboken som också är den sista i detta backstagetema på bloggen kommer fortsätta på temat respons och om att ta vara på halleluja moments i texten.

 

Tvekar du när du skriver?

Min favoritfunktion i word är hitta och ersätt. Du kan söka på ett ord och se hur många gånger du använt ordet i texten. Det var så jag gjorde med ordet ju. Jag har upptäckt ett till ord som jag överanvänder. Det är mycket vackert ord men ett ord som tvekar.

Skärmavbild 2017-06-06 kl. 09.46.39

Det här är ett ord som är mycket bra att använda men som ibland kan visa på min egen osäkerhet har jag märkt snarare än att ordet betyder något för berättelsen. Osäkerhet tänker jag är en naturligt del av skrivprocessen men när text ska bli bok så behöver jag komma tillrätta med den osäkerheten och bli stadig i min text. Att jag faktiskt själv tror på och står för det jag skriver och gör medvetna val av mina ord. Och vågar lita på att jag inte måste ha hängslen och livrem med ett kanske instoppat lite för ofta.

Så ett kul experiment är att se efter, tvekar du när du skriver? Kryddar du med alldeles för många kanske när det egentligen inte behövs? Prova ta bort vissa kanske och se vad som händer. Det här är så fascinerande med korrektur och textredigering. Att rensa bland vissa ord kan verkligen göra stor skillnad för helheten.

Skrivboken del 2: Research om sin egen förälder

06

Här kan du läsa del 1 i Skrivboken.

Research. Att träffa andra skrivande människor kan ge kraft och mod. För research kan vara läskigt. Att ha ett mål gav mig styrkan att faktiskt ta vara på mina bästa egenskaper: strategiska Jenny och envisa Jenny. Jag behövde fler bilder av pappa för att kunna skriva. Gå utanför mitt eget huvud. Våga göra obekväma saker. Våga research!

Jag skickade ett sms till en person jag inte kände men som kände min pappa. Det var ett sånt där sms som jag tänkte: jag kommer ALDRIG våga skicka det här och alltså gör jag det.

För annars är jag bara en liten lort.

Jag fick ett positivt svar och vi bokade in en fika. Med detta vill jag säga: våga fråga levande människor när du skriver! Det kan verkligen leda till något magiskt.

Det var i juli 2015 som jag träffade den här personen. Jag skriver detta inlägg lite kryptiskt  för jag tycker att det är roligast om ni får läsa helheten i själva boken när den kommer men jag ville visa hur det såg ut i min skrivbok. Min tanke med min text har ju varit att jag ville hitta en annan pappa än den sjuka, arga, åskmolnspappan, den jag trodde jag kom i håg från min tidiga barndom. En snäll människa. Samtidigt så ville jag inte bara ha fluffet, framförallt har ju processen att skriva om pappa handlat om att förstå hans mörker och att våga möta det.

Musiken har också varit så viktig för skrivandet. Vad lyssnade pappa på? Jag har ju kassettbanden men de är föremål i plast. Jag föredrar ändå att fråga verkliga människor som inte bara kan återge musiken utan också berätta om musiken. Vad den betydde, när just den låten lyssnades på och så vidare. Jag har en spellista som fyllts på med soundtracket till min pappas liv som sedan mynnar ut i låtar jag själv har viktiga minnen till under pappas sjukdomsresa och efteråt.

Nästa del i skrivboken kommer att handla om att inte bara få respons på en skrivkurs utan också att ta vara på den.

Varsågod och titta i min skrivbok! Del ett: att börja baka ut den jäkla surdegen

08
Jag presenterar nu ett inslag på bloggen som ni kommer få möta under ytterligare tre tisdagskvällar framöver: min skrivbok. Det här blir som ett slags backstage där jag delar med mig av några utvalda milstolpar under processen med att skriva en självbiografisk roman. Låt oss öppna skrivboken och titta på vad som gjorde att fröken Eriksson äntligen tog tag i surdegen och faktiskt bakade ett vettigt bröd av den. Brödet som ni får äta, jag menar läsa, hösten 2017. Ja jag älskar metaforer. Ja jag går väldigt ofta för långt med mina metaforer.

02

Jag gick på en kort skrivarkurs  sommaren 2015 och det blev mitt sätt att sluta jäsa självtvivel och börja skriva på den självbiografiska romanen. Alltså att göra aktiva val. Vad vill jag berätta i den här självbiografiska romanen? Vad ska jag göra för att inte fastna? Vad ska jag göra för att skriva klart?

Vi fick skriva till ett fotografi som vi hade mer ur fem olika perspektiv varav ett var i du-form. Jag valde då att i en version tala till personen i fotografiet, min farmor, men också att skriva en version där jag själv kliver in i bilden  och talar till mig själv. Det här berörde mig starkt för det verkligen blev som att öppna en dörr till mina egna känslor inför ett fotografi på en mystisk farmor. Jag behövde börja berätta henne för att kunna berätta pappa.

”Du når henne inte, även om ni står i samma bild så är tiden ett hinder, en glasruta mellan intensiven och väntrummet.”

Jag behövde inte bara få fart på skrivandet i bemärkelsen att trycka på tangenter och skapa meningar. Jag behövde ett konkret mål. Varför skriver jag just den här boken? Flera punkter skulle leda mig dit bland annat att besöka min farmors gravsten för jag ville försonas med henne även om pappa aldrig kunde göra det.

03

Jag formulerade alltså mitt mål under en rast på skrivarkursen.

Sluten cirkel.

Jag ville skriva mig till den punkt där jag kände någon slags frid med min berättelse. Med målet formulerat så fick jag styrkan att skicka iväg ett mycket viktigt sms till en person som har varit en viktig pusselbit i berättelsen. Det får ni läsa mer om i nästa del av Skrivboken.

 

Tips för struktur

Jag vill ha superdupermegastruktur på mitt skrivande i vår. Jag vill ha stenkoll! Så nu har varje bokprojekt jag slutfört/håller på med fått en egen pärm. Här kommer mina strukturtips för att få koll på ett större skrivprojekt:

Kapitelsammanfattningar. Jag skriver en summering för varje kapitel med de saker som läsaren får veta i det kapitlet och som är bärande för berättelsen, vilka karaktärer som är med i det kapitlet och liksom i vilket stadie av sin utveckling de är i. Det ger mig koll när jag bläddrar bland sammanfattningarna och ser vilka trådar som hänger lösa och vilka som knutits samman. Jag skriver också upp saker som jag vet men som inte läsaren vet.

Karaktärsbeskrivningar. I min ungdomsbok har jag en hel klass att hålla reda på. Nu har jag koll på vilka de är och vad de heter. I ungdomsboken har jag delat in karaktärsbeskrivningarna efter: ”klassen”, ”lärarna”, ”familj”, ”huvudkaraktärer”, ”bikaraktärer”.

Dramaturgi. I Kreativt Skrivande 3 så är det här min akilleshäl skulle jag säga så jag tänkte se över berättelsens konflikter och hur de portioneras ut.

Viktig information. Jag upptäckte att jag skrivit olika dagar för huvudkaraktärens simträning (simning är ett tema i boken) och det blev ju väldigt mycket pannkaka av det. Så nu skriver jag upp sådana saker så att det blir konsekvent i hela berättelsen. Det ser lite roligt ut, men samtidigt fint att ha en sådan kom-i-håg-lapp över en karaktärs vanor och vardag.

Analogt/digitalt? 
Jag har tidigare försökt gjort liknande struktur i dokument på datorn och först kändes det jättebra men jag använde inte de dokumenten! Så då fungerade det inte. Att ha en fysisk pärm för varje projekt känns dels roligare för jag blir glad av att pyssla med min pärm och se hur den fylls på och dels så använder jag faktiskt den vilket är det väsentliga. Gör som du vill för det viktigaste är att du gör det som behövs för att skrivandet ska bli bra 🙂

Hur strukturerar du ditt skrivande? 

Första-kapitlet-känslan

 

Jag gillar att skriva på två projekt parallellt. Så nu när självbiografiska romanen är klar och ivägskickad ville jag komma på en ny idé att skriva parallellt med ungdomsboken och så blev det. När jag var ledig och tog det lugnt så kom en karaktär till mig och sa: ”skriv mitt liv!” Jag blev otroligt inspirerad och kom på många fragment, scener och dialoger.

Nu ger jag mig in i genren feel-good. Det ska bli så kul!! Jag har redan skrivit första kapitlet, på konditori, för sånt skrivande vill jag ha mer av 2017. Mysskrivande med en go macka bredvid.

Papper överallt!

redigera_papper_papper
Så här kan det ser ut när jag redigerar. PAPPER! ÖVERALLT! Tankar. Klotter. Kom i håg. Bland annat en tankekarta över köket då min testläsare Anna tycker jag behöver få mer med miljöer och jobba med rummen i berättelsen. 🙂

Kärlek ❤

Jag känner att jag har stort stöd i redigeringsprocessen av den självbiografiska romanen. Jag får kärlek, tillåter mig själv att ta emot den, inte putta bort utan omfamna. Anna, min vän och testläsare som jag brukar säga har förläggargener, hon ger den bästa konstruktiva responsen och hjälper mig att ta bort ointressanta och ologiska saker i texten samtidigt som hon öser kärlek över processen, vi har haft en bokträff i veckan då vi gått igenom det senaste utkastet. Det blir en till sån träff nästa vecka också.

Jag har också frågat ett par personer som finns i texten om de är okej att nämnas vid sina riktiga namn och även där har jag fått kärlek över de bitar ur texten som de fått tagit del av. Det motiverar mig som fan. Ja jag måste svära för känslan är så otroligt, otroligt stark. Nu händer det, nu får det hända. Jag ska bli klar. 20:e december ska jag posta/maila/släppa taget och låta texten flyga över till ett par förlag och se om jag tar mig genom nålsögat. Sedan blir det mer fokus på skrivarkursen och ungdomsboken.

Men nu är jag ruggigt taggad på sista spurten. Berättelsen som måste ut ur kroppen. Snart, snart där. Heja!

NaNoWriMo – jag måste tacka min timer

times

Idag har jag skrivit 11 000 ord. Det är till stor del tack vare min timer och spellistan för ungdomsboken som får min skrivarhjärna att glöda och producera. Mitt bästa skrivtips just nu är timer. Tjugo minuter eller fyrtiofem minuter brukar vara lagom för mig. Sätter jag tjugo minuter brukar jag bli irriterad när timern ringer för då är jag ju on fire och vill fortsätta. I så fall är det bättre att ta en längre tid från början. Efter att timern ringt får jag kolla klipp, läsa spännande bok, slappa, springa, se Dr Phil, diska, måla om en stol, planera kommande veckan, svara på mess eller vad jag nu får mig att jag ska göra istället för att skriva. Efter. Inte före och under. Timertiden är helig. 

När timern ringer så blir jag förvånad, det kom ord ändå! Fastän jag trodde att det skulle stå still. Disciplin och en timer. Det kommer man långt med.

Statusrapport för NaNoWriMo. Jag har skrivit 19 000 av 50 000 ord. Det är 18 dagar kvar. Jag är i kapp!