Läsupplevelsen som fastnade: jag drömde att jag var Sofia Bauman

Sektens barnSektens-Barn-2017
av Mariette Lindstein

Det här är sista delen av en triologi. Att läsa den sista delen i en bokserie är det bästa och värsta på en och samma gång. Det är tur att det finns flera bokserier för att fylla tomheten som uppstår efter en avslutad läsupplevelse. Om du inte läst tidigare delar så får du blunda för här kommer kanske en och en annan spoiler.

Sektens barn utspelar sig femton år efter att Sofia Bauman flydde från sekten på Dimön. Hon har familj och jobbar med att stötta avhoppare från sekter. I den här boken har sektledaren Franz Oswald avtjänat sitt straff och charmar världen med sin återkomst. Boken är fiktion men den här sortens maktmissbruk som boken skildrar är verkligt, hur en karismatisk person kan måla upp en verklighetsbild som inte stämmer men som folk ändå tror på.  Det är skrämmande hur Franz får medierna på sin sida och hur kvinnornas han skadat ignoreras och skuldbeläggs. Samtidigt som Franz målar upp en bild av att ha sonat sina brott och blivit en bättre människa så planerar han värre saker än världen kan föreställa sig. Med sina gränslösa planer startar han en skola som ska uppfostra barn i Via Terras anda. Barn som sedan kan bli hans soldater och eliminera de som står i vägen för hans planer.

Men det är inte bara nya planer som Franz sysslar med. Han har inte släppt tankarna om Sofia. Och han har ögonen på hennes dotter…

Den här bokserien kan vara det mest spännande jag läst. Mariette Lindstein har ett driv i sitt berättande och portionerar ut överraskningarna och vändningarna på ett magiskt sätt. Boken läser jag dels som en spännande läsupplevelse men samtidigt lämnar boken också kvar ett ont i magen. Känslan av att en person kan göra så mycket skada… Det gör verkligen ont i mig att det jag läser som fiktion är någon annans hemska verklighet. Vi behöver prata om maktmissbruk. Därför läser jag boken också som kunskap om sekter ur ett inifrån-perspektiv.

En vecka efter att boken lästs ut så drömde jag att jag var Sofia Bauman och flydde från sekten. Det var så verkligt. Jag vaknade lättad. Tänk hur en läsupplevelse kan etsa sig fast! Dessa böcker är lätta att flyga igenom och svåra att glömma.

Läs också: 

  • Sekten på Dimön
  • Sekten som återuppstod

Bokbild: Forum

Funderar på omslag

FullSizeRender

Nästan det roligaste ju och ändå en viss nervositet. Bokomslag är ju bland det bästa som finns. Bokens ansikte, det som ska locka, intressera och samtidigt representera berättelsen. Nu gäller det att inte få prestationsångest för det finns ju så galet fina omslag, jag kollar på nätbokhandlarna och inspireras men försöker också tänka att det inte går att jämföra, min berättelse ska ha sitt omslag, något som representerar det jag skrivit. Ska bli så otroligt kul att bolla med förlaget och att få ha önskemål, idéer, förslag etc. Plockade fram minnessaker, pappas klocka, danspris, glasögon och en inramad morotstavla självklart, för att få den rätta känslan. Så ritade jag en hjärna. Ah! Det känns som att jag vill ha med en hjärna på något sätt… Vi får se vad det blir 🙂

101 saker du kan göra för ditt skrivande nr 1 – 12

På sommaren vill vissa skriva klart romanen för att tiden finns, heja er! Och så finns det skrivande själar som vill hitta inspiration till något nytt eller något annat, vila, re-starta hjärnan (JAG!). Ibland går skrivandet vilse och då tror jag att det finns saker vi kan göra för att hitta tillbaka.

Självklart är det enda sättet att faktiskt skriva en bok eller berättelse att trycka in bokstäver på tangenter eller med en penna på papper. Men för mig behövs mycket påfyllnad för att klara av att göra det. Jag behöver samla intryck, hjälpa min hjärna att orka vara kreativ och tänka ut smarta saker och framförallt så behöver jag läsa. Här har ni några grejer att prova göra i sommar som kanske kan plocka fram gamla eller nya berättelser.

unnamed
1. Gå till en skog
Sök upp naturreserverat nära du bor (eller låååångt bort) och ta med dig det som gör en liten tur trevlig: vatten, något att skriva på om idéer kommer upp så du slipper hålla dem i huvudet och kanske något att äta. Gå omkring. Känns stressen rusa genom dig om du inte är van att pausa, känn att stressen kan rusa ut ur dig och kvar finns en känsla som inte behöver vara frid, namaste och lyckligt lugn men något som kanske känns… annorlunda. Skogen är en bra plats för idéer, ströva omkring, inga krav på att du ska upptäcka tidernas bästa romanidé utan låt hjärnan tänka fritt. Det fina är att saker ibland löser sig i skogen. De flesta problemen i mitt skrivande har jag löst i skogen. Kanske de flesta problem i livet också.

2. Åk tåg undercover
Se det som ett undercover-uppdrag, du är författaren i rollen som den vanliga resenären, perfekt läge för tjuvlyssnande eller allmänt spånande kring karaktärer. Roa dig med att komma på scener som skulle kunna inträffa på ett tåg.

3. Boka in skrivarcirkel i höst 
Kolla upp vad som händer i din stad i höst. Skrivarkurser på studieförbund eller skrivarcirklar på bibliotek? Skriv in i almanackan. Längta!

4. Läs en klassiker
Nån gång i livet ska jag läsa… Äsch! Prova nu. Låna från bibblan och läs den först raden. Nu har du börjat läsa en klassiker, coolt va? Det fina med böcker är att om de är dåliga kan du slänga dem i väggen. Om du tvekar kan du utmana dig själv och bestämma, jag ska läsa tre kapitel för att se om jag tycker det verkar vara en bra läsupplevelse. Klassiker kan lära oss mycket om stora teman och hur de kan berättas. Men du måste inte gilla en bok bara för att den är klassiker. Hett tips! Det finns otroligt bra lättlästa bearbetningar av klassiker som är lättare att ta sig till språkligt men som ger dig samma berättelse. Kolla på bibliotekets hylla för lättläst. Läs till exempel: Hemsöborna, Mor gifter sig eller Kejsarn av Portugallien.

5. Ät!
Hur bra fungerar din hjärna om du är hungrig egentligen? Var lite snäll mot dig själv och gör någon bra brainfood! Även vuxna behöver mellis. Googla recept. Prova något du inte provat förut. En gång blev jag exalterad för att jag provade bre mandelsmör på en äppelhalva.

6. Ät litterärt!
Lev dig in i litteraturen! Baka madeleinekakor och  införskaffa lindblomste (På spaning efter den tid som flytt), ät salmiaktabletter och spana efter mysterier (Tordyveln flyger i skymningen) eller baka en citronkladdkaka (Svärmödrar utan gränser). Sök upp mat som förekommer i litteraturen och reka den ultimata läsupplevelsen! Äta + läsa = upplevelse!

7. Besök en biblioteksfilial
Biblioteksfilialerna är mindre än stadsbiblioteken och därför kan det vara lättare att hitta något spontant eftersom urvalet är mindre. Om du brukar gå till bibliotek så kanske du alltid går till samma bibliotek, prova då ett annat! Går du aldrig till biblioteket? Det är dags nu, för du har missat något som är gratis och fantastiskt. Gå till en hylla, dra ut en bok på måfå och låna hem. Det kan bli ditt livs bästa eller sämsta läsupplevelse. Passa på att uppleva en annan stadsdel också!

8. Läs barnböcker
Jag vill råda varje vuxen människa att inte sluta fantisera bara för att du har blivit myndig. Läs till exempel Astra och rymdkakorna och inspireras av ordleken eller Liv & Lo, fallet med den sista chokladbollen bara för att det är kul. Läs om böckerna du älskade när du var barn. Fråga dina vänner vilka böcker de läste när de var små. Gör en nostalgitripp. Läs Astrid Lindgren. Läs Tove Jansson. Läs för ditt barn. Läs barnböcker även om du inte har barn. Även om du skriver skönlitteratur för vuxna så kan barnböcker vara inspiration, tänk till exempel hur bilderböcker med några få meningar i kombination med bild kan träffa på exakt rätt punkt om viktiga teman som döden, ensamhet, flykt, familjen, sorg och tillhörighet. Läs till exempel: Mina två filtar, Hoppfull, Jane, räven och jag och Adjö herr Muffin.

9. Delta i en novelltävling
Det är bra motivation att ha en deadline och ett tema. Det kan ge dig något att bita i om du vill skriva i sommar men vill vila från ett längre projekt. Eva Ullerud  är snabb på att länka till nya tävlingar på sin blogg.

10. Gå samma väg som du alltid går – men åt andra hållet
Brukar du alltid gå en viss väg när du ska någonstans? Och du går den alltid åt just det hållet? Inte jättespännande. Världen blir liksom bara tråkigare och tråkigare. Autopiloten styr. Prova att gå samma väg åt andra hållet, ibland blir jag förvånad när jag gör detta hur det nästan blir som en annan gata/skog/stad. Och då märker jag att jag också tänker andra tankar eller lägger märke till andra saker.


11. Djupstudera och kludda i en bok (som du äger)
På loppis hittar du böcker billigt, ibland kan jag blir förvånad över hur nya böcker som kan hittas och även gamla pärlor. Jag köpte ett exemplar av Stolthet och fördom med syftet att kludda i boken. Jag ritar nycklar i marginalen där jag känner att viktiga bitar för helheten förekommer. När kommer karaktärerna in för första gången i berättelsen? Hur sätts känslan? Jag skriver kommentarer och stryker under. Det här utvecklar både mitt skrivande och läsande och ärligt talat: det är lite kul att skriva i böcker när jag faktiskt får göra det. En bok köpt för en tia känns heller inte så dum att kludda i.

unnamed

Vem har haft den här resväskan?

12. Berätta om ett loppisföremål
Besök en secondhand-butik eller en loppis. Helst en skrotig loppis med massa gömmor för de är mest spännande (när jag skriver skrotig menar jag med all kärlek, de är de bästa loppisarna). Välj ut ett ett föremål, du behöver inte tycka att det är fint. Köp föremålet om det känns rätt eller om du rentutav blir kär i det. Eller nöj dig med att fotografera föremålet, gå sedan hem och berätta berättelsen, om hur föremålet hamnade på loppis och vem som hittade det… Perfekt tillfälle att öva på att beskriva ett föremål på ett kreativt sätt.

 

Fortsättning följer…

Sommarboktips: tre roliga

boktips

Här kommer en underbar trio för stora och små. Aldrig bliva stur!

Jag, Plumgdog. Min dagbok. Av Emma Chichester Clark
Det här är en dagbok om hunden Plumgdog och hans kompisar, om wienerbrödssmulor, skämmiga twitteruppdateringar och vad människor har för sig för konstigheter. Det är en charmig bok med roliga knorrar som träffar mitt i prick.

Lisbet och sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson 
Jag älskar Barbro Lindgrens Loranga för att det är så underbart knasigt. Den här boken är som en släkting till Loranga som är ÄNNU knasigare och det är underbart, underbart, underbart. En farmor (jag menar sambakung) äter geléhallon till frukost under bordet givetvis och den här boken handlar om allt som sambakungen vill hinna uppleva tillsammans med sitt barnbarn Lisbet innan skolan börjar och fantasin kanske försvinner för gott. Den här boken är svårslagen! ”Jag ritade laxar som dansade discodans, maränger som regnade från kakmoln, fnissiga sockerkakor som klättrade i träd. På mina teckningar var alla lyckliga.”

Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen av Anders Sparring och Per Gustavsson
Familjen Knyckertz har tjuvandet som livsstil, pappa Bove, mamma Fia och Kriminellen (som kallas för bara Ellen) ska göra sitt bästa för att uppfylla Tures stora önskan, till sin födelsedag vill han ha den STORA polkagrisklubban från godsaffären. Det kluriga är att Ture är en väldigt snäll pojke som inte vill tjuva som sin syster, mamma och pappa. I familjen finns också en hund som heter Snuten och grannen är en sur människa som såklart vill sätta ditt familjen för allt konstigt de håller på med. Perfekt högläsningsbok skriven med magisk närvaro från första kapitel.

 

#BOU2017 Juli = En bok vars författare inte kommer från Europa

fortrolladfrukt

BoU-utmaningen 2017

”Jag kunde gå i timmar innan jag hittade en historieberättare” säger John Kilaka i efterordet till Förtrollad frukt. Kileka tar i sitt författar – och konstnärsskap vara på muntliga berättelser. Förtrollad frukt är en saga om att inte underskatta någon som är mindre, storheten sitter inte i yttre egenskaper utan inuti, kanske i tålamodet och ihärdigheten. Färgerna i illustrationerna är fantastiska och jag älskar sköldpaddans kroppsspråk! Läs också: Färsk fisk och Vilken vän. 

 

Jag känner mig upplyst! Summering av juni i sommarens feministiska läsutmaning

Att läsa är att resa. Ibland in i fiktiva världar, ibland rätt in in verkligheten som en käftsmäll av kunskap. I sommarens feministiska läsutmaning har jag valt ut tio titlar jag vill ta mig an just för göra en kunskapsresa och nu ska juni summeras med sju lästa titlar från listan. Jag känner mig väldigt upplyst! Tröstad. Utmanad i mitt tankesätt. Friare. Läsning som gör nytta för själ och huvud. Böcker jag varmt kan rekommendera.

Bitterfittan 2 av Maria Sveland. 
Åh den här boken ville jag inte släppa taget om. Jag tror att under ett läsande liv så möter läsaren böcker som förändrar läsaren som person, hjälper hen att utvecklas och i slutet av livet kommer de böckerna vara en del av det som formade ens identitet. Det här är en sådan bok. En hyllning till vänskapen.

Ett eget rum av Virginia Woolf
Jag trodde att den här boken skulle vara snårigare men läsningen flöt på bra. Det är den första boken jag läser av Woolf och jag blev väldigt pepp på att läsa Orlando. Woolf beskriver kvinnorna som saknade ett eget rum, för egna tankar och egna behov, kvinnorna som skrev stora romaner i sällskapsrummet, alltid redo att avbryta för att det egna jobbet (skrivandet, självförverkligandet) inte var viktigt nog. Jag tycker om att Woolf tar upp diskussionen om vad som är värt att berätta, att vissa teman i böcker ges automatisk status medan andra teman och historier ses som mindre värda att berättas.

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson 
Den här romanen är ljuvlig. den börjar med två kvinnor som badar och det provocerar något enormt. Sedan får vi följa mor Sofis (en av kvinnorna som badade) ättlingar Sally och Ellen när de möts. En rik roman med ljuvligt språk, många fina och djupa tankar om skogen, att vara människa, strävan, meningen och om att föda barn när det är krig. En bild som särskilt fastnade är barnet som sparat en kaka i ett halvår och berättar att hon endast gnagt lite på hörnet, hörnet smakade apelsin. Moa Martinsson fångar detaljer, människor och berättar historierna som inte alltid berättades, om kvinnorna och barnen. Och hon berättar bra!

Svart kvinna av Fanna Ndow Norrby
Läs den, bara läs den. Och blunda inte. Läs med ögonen öppna. Och gå sedan ut i världen och bemöt alla medmänniskor med respekt.

Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
Tung läsning rent innehållsmässigt, om strukturella övergrepp mot kvinnor som pågår och pågår. Jag blir så ledsen. Boken är viktig. Också en läsning med hopp om förändring. Essäerna är väldigt bra skrivna.

Under det rosa täcket av Nina Björk 
Den här boken var en resa att läsa. Jag tycker den ger mig som råkar vara född kvinna ett större spelutrymme att få vara människa på. Att inte behöva leva ett liv utifrån ett färdigskrivet könsmanus, färgen på täcket, utan att istället få skriva sitt eget livsmanus oavsett vilket kön en har.

Gudarna av Elin Cullhed
Det här är än gyllene ungdoms/unga vuxna/alla åldrar-bok. Den handlar om Janne (Jane), Bita och Lilly som bor i Tierp (beskrivs som en förort till rymden) och de bestämmer sig för att avskaffa ordet tjej och ersätta det med gudar. De är gudarna som inte kuvar sig. Nu tar de tillbaka makten. Läsupplevelsen är en språklig fest. Rått och rasande bra!

Titlar som är kvar på listan: Jane Eyre, Glaskupan och Pennskaftet.

27:e juni 19:59 flög tordyveln i skymningen…

tordyveln

Jag har deltagit/deltar i något väldigt spännande, ett slags bokcirklande på Facebook i ”realtid”. Maria Gripes Tordyveln i Skymningen utspelar sig nämligen (dess början) den 27.e juni, en tisdag, klockan 19:59 börjar den mystiska resan med till synes slumpmässiga händelser som kanske inte är så slumpmässiga. Och i år inföll sig den 27:e juni just på en tisdag. Det var en mäktig känsla att läsa berättelsen just när den utspelar sig. Och inledningen är bland den bästa, se bild ovan, Gripe bjuder verkligen in läsaren så att jag känner mig utvald. Mycket mäktigt! Och snyggt skrivet!

Det är första gången jag läser Tordyveln flyger i skymningen och jag har nu läst ett par kapitel, det är en väldigt speciell berättelse som blandar Davids mystik…

”Jag drömde om den här trädgården i natt. Jag kom gående samma väg som vi gick nyss. Det var därför jag kände igen mig. Jag har gått omkring i den här drömmen.”

…med Johans humoristiska ton. Som när han gör reportage i träden, då skrattade jag. 🙂 Kombinationen tycker jag ger berättelsen både humor och vibbar av skräck. Ska bli spännande att se hur berättelsen utvecklar sig och var mystiken tar vägen.

Skrivboken del 4 en hyllning till min bästis och halleluja moments

07

Skrivboken del 1
Skrivboken del 2
Skrivboken del 3

Det här blir det sista inlägget i min lilla bloggserie Skrivboken då jag bjuder in er till att titta backstage i processen att skriva en självbiografisk roman. Den här anteckningen är från 2016 och under den här tiden hade jag ett råmanus som var väldigt rått som jag bollade med min bästa kompis som måste ha lektörsgener för hon är GRYM på respons och att hitta måsskitar i en text. Hon kan både få mig att skoningslöst stryka och fritt tänja. Faktum är att hon just nu letar måsskitar åt mig i en mycket bättre version av Försvinner och stannar kvar. Tacksamheten är stor Anna! Du är bäst!!

Jag ska inte bara skriva om hur bra min kompis är i detta inlägg utan jag ska skriva om en av de lärdomar som jag tar med mig från Annas och min process.

Hur skilja på guld och skit?
Det här är spännande för saker som jag tänkte plocka bort kan ju någon annan ä-l-s-k-a så allting som har plockats bort i boken finns i ett dokument på datorn som heter: ratade rader. Jag har även ett annat dokument som heter Nu har du dikter för resten av mitt liv det är mycket ironiskt eftersom där finns mina skämsmetaforer som faktiskt bara var krystade men det är ändå kul att spara dem.

Sedan hamnade jag i en panikfas då jag rensade bort även sånt som egentligen var bra på grund av rent självtvivel. Då skrev jag den här sidan i skrivboken som detta inlägg pryds av. Rader som Anna gillar. En rad som jag dömde ut finns nu faktiskt kvar i boken. De är de där myrstegen som kliar i det variga anhörighjärtat. De är ju jätteviktiga. För det är på det sättet jag kan beskriva den infekterade känslan av att vilja vara nära en människa som har en svår sjukdom men samtidigt brottas med skuld, skam och sorg.

Med det här vill jag helt enkelt uppmuntra till: kill your darlings men spara darlings också. Om inte annat så kanske det kan användas till något annat. Fråga gärna flera personer vad de hittar för guldkorn i texten. Det går inte att göra alla nöjda men det är berikande att se vad olika människor fastnar för. Det här hjälper också självkänslan för en som skriver, självklart vill jag veta ALLT som är knas i min text för att göra den så bra som möjligt men jag behöver också veta vilka meningar som är guldkornen i skiten.

 

Ihärdighet

Det pratas om grit.
Grit är trendigt.
Jag tycker det svenska ordet ihärdighet är mycket vackrare.
Ihärdighet är en viktig grej när jag skriver.
Att fortsätta trots motvind, tvivel och problem som dyker upp längst med vägen.
Att tåla att titta på samma text miljoner gånger.
Att gå igenom hela känslospektrat inför samma text och ändå stanna kvar.
Att förlåta sig själv.
Att inte be om ursäkt över sig själv.
Att kämpa mot ett mål.
Att ge upp och sedan inte ge upp.
Fortsätta. Fortsätta. Fortsätta.
Ihärdighet.
Stanna kvar.
Jag upprepar det som ett mantra. Du är ihärdig, du är ihärdig, du är ihärdig. Tillsist blir det sant.
Jag är född envis.
Ihärdigheten övar jag på.
Övar på att se att det är något jag kan.

Synonymer till ihärdighet: trägenhet, envishet och uthållighet. Trägen är också ett mycket vackert ord.

Rullande pennan

rullanderullande2

Rullande pennan är ett berättar – och skrivarcafé i Gävle som verkligen tillåter skrivandet att andas. Kravlöst, levande och generöst. Ledarna är Bengt Söderhäll och Liselotte Fluhr. Caféet byter plats varje gång därav titeln rullande (och ja vi skämtar om ALLT som kan rulla på dessa träffar, kaffet rullar, pennorna rullar, äpplena rullar och chokladbollarna rullar).

Några av de texter som skrivits under hösten och våren har blivit ett litet häfte med modiga texter. Min text handlar om vad mitt berättande utgår från. Skogen där jag växte upp. Det måste alltid börja där. I rädslan, friheten, ångesten och omsorgen. Jag längtar efter nästa omgång av Rullande pennan och är stolt över att vara med i detta fina häfte. Det är alltid lyckobrus att se mina ord tryckta på papper.