Mina böcker

Intervjun på play

23799971_1622388887782744_2863130827421984607_o

Tack för allt stöd och kärlek under dagen. Allt gick bra och jag är stolt. Du hittar intervjun på Tv4play.

Annonser
Mina böcker

Boken är här!

23559426_2200553669970680_9062029990843692927_n

Köp här .

Boken är här nu. Jag har ännu inte hållt den i handen. Det får jag göra på torsdag då jag får en leverans med tjugofem kilo (!) böcker. Längtar. Det är häftigt. Att den går att köpa. Att den kommer landa i folks brevlådor. Det är vackert. Och jag är så lycklig och stolt över recensionen från BTJ. Och tacksam över mitt fina förlag.

På söndag ser ni mig i nyhetsmorgon. 8:35 cirka. Hoppas ni tittar. Nu tycker jag att vi börjar prata om hjärnor. ♥

Läsning

Resa & läsa

läsaärattresa
När jag ska åka bort så funderar jag alltid först på: vilka böcker ska jag packa? Hur många hinner jag läsa? Och jag kommer oftast fram till att det är bättre att ha med fler böcker än för få. Så idag har jag klurat utifrån min att-läsa-hög och försökt komma fram till vilka böcker jag vill ska hänga med mig nästa vecka. Massa fina att välja på så det är svårt, men också kul, tänk att det finns så många berättelser som lockar..

Vad läser du nu?

Läsning

En svensk läsklassiker etapp 4 – Den allvarsamma leken

img_0700

Mållinje! Jag minns starten av En svensk läsklassiker. Hur Moa Martinssons bok Mor gifter sig låg på mitt vardagsrumsbord som ett dåligt samvete. Att boken krävde långsamhet av mig och först gjorde det att jag hellre läste annat. Men sedan lovade jag boken min tid – och det var värt det! Mor gifter sig titulerar sig numera som en av mina favoritböcker.

Den fjärde boken som rundar av En svensk läsklassiker är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. 

Det är en berättelse om kärlek men egentligen mer en berättelse om frustration. Vi möter Lydia som helst badar ensam, och senare i boken helst vill få låta sitt namn stå ensamt på en mässingsplåt utanför dörren. Hon är konstnärsdottern som Arvid Stjärnholm kysste bakom syrenhäckarna. Det är kärlek. Men det är flyktigt. Arvid vill ju egentligen inte gifta sig och Lydia vill men törs inte. De skiljs åt och möts flera år senare på teatern – där Arvid recenserar opera och Lydia är fru. Gift med någon annan.

Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika litet sin hustru eller sina älskarinna eller sina barn.

Senare gifter sig Arvid med en kvinna som han inte älskar. Det är luthersk kärlek som han säger. Inte passion, inte åtrå, inte den där känslan av att vilja bli gammal med någon. Han förklarar för Dagmar innan de går in i äktenskapet att han är en människa som har ett stort behov av ensamhet. Han vill börja och avsluta dagen ensam. Att tänka ensam. Sova ensam. Han tror inte att han passar för äktenskap.

I familjelivet söker han sig tillbaka till Lydia som i sin tur söker sig bort från sitt familjeliv. Men då är vi där vid mässingsplåten utanför lägenheten där det står Lydia Stille. Inget mer. Lydia vill ha det så. Sitt eget namn. Sin egen person.

Kärleken är komplicerad. Det finns åtrå och längtan men både Lydia och Arvid värnar om sin individualitet och frihet. Berättelsen fortsätter i en febrig kärleksdans som kommer att visa vem som älskar mest  – och vem som kommer att bli sårad.

Jag tyckte att den här boken var mest intressant i de delar som skildrar möten mellan Lydia och Arvid, där finns det verkligen en nerv. I övrigt tyckte jag att den var helt okej men inte fantastisk. I vissa ögonblick finns det språkliga diamanter och jag gillar ironin.  Boken väcker tankar om könsroller och synen på kvinnan, mannen och relationer.

24:e november är det filmvisning och samtal om Den allvarsamma leken på Sandvikens folkbibliotek. 

Gästbloggare

Gästblogg: Att skriva är att göra saker större

image1

Just nu när jag skriver till denna blogg jag så vänligt bjudits in till så lyssnar jag på jazz någonstans här på Östersjön. Det är jazzkryssning och musiken är på topp, välkomstdrinkar och grillbuffé. Stämningen hög och varm.

Jag älskar jazzen för friheten och improvisationen, och så funkar den bra att skriva till. Att lyssna på musik, såväl live som i hörlurar på tunnelbanan, och att få röra mig bland barer och i städer ger näring till mitt liv och skrivande.

Som författare händer det att man får frågan varför man skriver. Och vad svarar man på det liksom? En fråga som har lika många svar som det finns vågor på Östersjön. För mig handlar skrivandet om att få ur mig berättelser som pockar och kräver ro, och om expandering. Att göra saker större, mer, i både min inre som yttre verklighet. Att stå i ett tomt vitt rum där man får blåsa så hårt man vill i de färger och toner som känns bra för dagen. Det är en underbar ynnest.

För mig handlar skrivandet om att få ur mig berättelser som pockar och kräver ro, och om expandering. Att göra saker större, mer, i både min inre som yttre verklighet.

Att skriva är rätt egoistiskt egentligen, för man gör det för sin egen skull, för att kanske någon gång hitta de befriande ögonblicken där man skrattar och gråter i sin ensamhet. Att få expandera och finna tröst genom leken och fantasin. Allting blir så fjuttigt annars.

Minns att det var någonstans i gymnasiet som jag kände att läsandet och skrivandet var en del av mig.

Hur glad var jag inte när jag fick en skrivmaskin som min mamma räddat hem från soporna på sitt arbete. Men skrivandets väg är inte en enkel väg. Man måste ligga i och ha rutiner och disciplin. Spotta i nävarna och greppa släggan och slå sig fram genom bergsväggarna, för att ibland hitta de gömda ädelstenarna. Även när blåsorna ömmar som mest.

Idén till min debutroman Brajabiblioteket kom på ett synnerligen tråkigt personalmöte på biblioteket där jag jobbade då. Jag skrev på texten under några intensiva höstmånader och skickade sedan in manuset till ett par förlag. Efter en tid fick jag refuseringar men påhejad av en god vän slipade jag på texten och provade att skicka iväg den igen. På resa i Colombia kom det stora ögonblicket – ett meddelande om att manuset antagits på förlag. North Chapter var förlaget som nappade. Jag tjöt och tjoade som en dåre och firade med billigt bubbel med vänner i hettan utanför Bogota. Sedan följde några månader med manus-bollande med en redaktör. Ändringar och tillägg och omläsningar, om och om igen. Kämpigt och lärorikt, men hela tiden glädjefullt. Att få ha någon med sig som också ville polera och få berättelsen att gnistra som ett tomtebloss. Det gav en grym boost. Och råden och tänket har även gett så ovärderligt mycket i mitt fortsatta skrivande.

Brajabiblioteket släpptes på Litt fest i Umeå i mars i år, och blott flygturen dit upp gav mig känslan av att vara rockstjärna. För en dröm som blir sann känns både overklig och varmt underbar. Att min text dög, att någon vilt främmande tyckt den var värd att tryckas, var förstås fantastiskt och även oerhört viktigt för mig. Det bekräftade och peppade. Mest förvånad blev jag när salen för min presentation blev fullsatt, särskilt när jag fick veta att Björn Ranelid i samma stund pratade i salen bredvid.

Nu har boken precis givits ut som ljudbok på bland annat Bookbeat och Storytel. Inläst av en skådespelare och med ett mycket fint omslag framtaget av förlaget. I ärlighetens namn var jag inte alls särskilt inblandad i det hela. Man bockar av tacksamhet och förvåning, med ett litet öga upp mot himlen. Ibland verkar onåbara saker bara ske av sig självt. Helt plötsligt och bara så där.

Nåväl. Skrivandet fortsätter. Från vuxensatir har jag nu precis avslutat en skräckhistoria för barn. En pojke blir besatt av anden efter en död elak rektor. Sedan ska jag ge mig på en berättelse om unga människor och kärlek. Visst är det märkligt det här med att skriva? Att göra resor mellan världar. Nej, nu lutar jag mig tillbaka och lyssnar på ett boppigt saxofonsolo från scenen. Tack för att ni har läst och ha en fin kommande vinter där ute!

Text: Per Berg
Foto: Privat
Läsa mer: Pers hemsida

Skrivarliv

Yoga för dig som skriver

DSC_7812
Tack för fin respons på yogatemat tidigare i höstas! Här finns alla övningar samlade. För de där sårbara kroppsdelarna som kan bli lite vresiga när vi skriver mycket hukade vid en dator: handlederna, axlarna och nacken. För de där kroppsdelarna som vi kanske inte tänker påverkas så mycket av sittandet: höften och benen. För våra awesome hjärnor som behöver vila för att orka skriva fantastiska berättelser.

Del 1 Hjärnan (Här skriver jag också om att inte skada sig i yogan och bra saker att ha när du yogar).
Del 2 Axlar och nacke.
Del 3 Nacke och rygg
Del 4 Trettio viktiga sekunder för hela kroppen
Del 5 Andningen och godbitarna
Del 6 Ben, höft och rygg.
Del 7 Dödsstilla och stressdödaren.

❤ Jag tror att yoga handlar om att acceptera kroppens möjligheter och gränser. Att respektera kroppen precis som den är samtidigt som jag tror på att min kropp kan bli starkare, modigare, rörligare om kroppen får utvecklas i egen takt. Hitta dina favoriter bland övningarna för din yoga är den yoga som gör gott för din kropp. Känn dig fri att mixa samman olika övningar från de olika delarna. Ett tips är att testa göra en yogagrej per dag. En andningsövning, en position eller bara att lägga sig i barnets ställning (det är inte så bara!). ❤

Inspiration

Novemberinspiration

Downloads
Fredrik Backmans sommaprat ger konkreta råd för skrivande. Sommapratet var så bra att jag avbröt lyssnadet efter halva tiden ungefär för att sätta mig och skriva. Ska fortsätta lyssna sedan. Backman berättade om någon klok människa som sagt något i stil med: om du gråter när du läser nåt så är det för att författaren grät när hen skrev det. Vad jag lär mig av det: släppa fram mer känslor när jag skriver. Våga känna det som känns i texten för att kunna göra fiktiva karaktärer mer verkliga.

”Vi vill bry oss, vi vill känna någonting, vi vill att det ska hända någonting i oss.”

Här hittar du sommarpratet. 

Läsning

#BOU2017 november = del 1 i en serie

IMG_0839BoU-utmaningen 2017

Hundkusinerna av Kenth Hultqvist är Göteborgsk hund-feelgood! Det är en varm berättelse om två kusinhundar som är olika men ändå lika. Semlan är den jordnära mopsen som prioriterar mat och skoj, hon är ganska spontan av sig och får för sig att köra spårvagn till Liseberg. Stella är spetsen som som har pluggat på universitet och håller koll på saker. Båda hundarna är snälla, varma och goa varelser som i denna bok ger en rejäl dos av ren berättar – och livsglädje.

Boken är illustrerad av Johan Lantz.

Research

Research på museum – nycklar till berättelsen!

Jag var i Växjö förra veckan för att examinera pedagogisk undervisning i bibliotekarieutbildningen och gjorde samtidigt research till ett kommande romanprojekt. En regnig onsdag letade jag på sjukhusområdet efter det museum som finns i utkanten av Sankt Sigfrids: psykiatrihistoriska museet. Ni som följer mig på sociala medier har fått se lite bilder från detta tillfälle men jag ville också dela med mig av lite mer tankar för det är just väldigt tankeväckande att göra research.

För det första: museifolk är ofta guld!♥ Kunskap, erfarenhet, generositet och gästvänlighet. Jag var lite nervös innan jag besökte museet och hade ”pep talk” med mig själv på hotellrummet. Det här blir kul, kom igen! Det är någonting med mig och research, jag älskar det men samtidigt har det varit så mycket förknippat med rädsla att aktivt söka kunskap hos andra människor och faktiskt stå stadig och säga: jag skriver en bok. Men det blir lättare ju mer jag gör sånt här.

Eftersom jag inte bokat någon visning så räknade jag med att traska runt själv och titta på museet men när jag klev innanför dörren så fick jag genast frågan  ”vad är du intresserad av?” och sedan pratade vi (jag & museivärden)  i mer än en timme (!). Jag fick otroligt bra material till min research. Nycklar till berättelsen. Som sagt: museifolk är guld! På bilden ser ni en nyckelknippa som använts av vårpersonal och jag fick en fantastisk storytelling om hur det kunde gå till när personalen hämtade ut sin nyckelknippa första dagen på jobbet.

Men allra först fick jag en historisk bakgrund om hur psykiatrin utvecklats i Småland från 1700-talet då de som kallades dårar låstes in i lador och gömdes undan för världen till anstalterna som blev som egna världar. Sankt Sigfrids var verkligen som en egen värld, med en mur runt omkring.

Passade på att ställa frågor om behandlingsmetoder, jag är ju särskilt intresserad av att skriva om lobotomi så där fick jag lite mer info till min research om just det (många bäckar små! Varje bit information räknas).

Karaktärernas kläder och att få till tidsandan är svårt när jag skriver om en tid som jag själv inte levde i (50-talet) så då var det perfekt att det faktiskt fanns klädexempel från den tiden och jag passade på att snappa upp sånt som rörde just tidsandan, värderingar och samhällsklimat.

Det sista rummet var ett rum med patientkonst, det var bilder och ord som berörde mig djupt och jag skulle vilja åka tillbaka till museet för att spendera mer tid i just det rummet. Av respekt valde jag att inte fotografera i det rummet men jag rekommenderar ett besök på museet så ni får uppleva det live, ta sedan en fika med en kompis och diskutera. Vi behöver prata mer om psykiatri. Om själen och måendet.

Tips till dig som ska göra research på museum för en sagolik upplevelse!

  • På mindre museum kanske du får en liten rundtur även om du inte bokat visning, det har hänt mig på de flesta små museum jag varit på men det beror förståss på resurser och från person till person men om du vill bli garanterad att någon hänger med runt och visar och berättar: maila eller ring innan! På vissa museum kostar visningar så kolla upp sånt.
  • Måndagar brukar vara en dag generellt som museum har stängt. Det museet jag besökte hade bara öppet på onsdagar. Det är hemskt tråkigt om man gör researchresa och kommer fram till något som är stängt så checka av öppettiderna innan för det kan verkligen vara olika från museum till museum. Samma sak med entréavgifter. Skönt att ha koll innan. Psykiatrihistoriska museet i Växjö är gratis så åk dit vetja!
  • Fundera över vad du vill få ut av besöket. Jag skrev ner olika rubriker i mitt anteckningsbok: historik, personalens perspektiv, patientens perspektiv och behandlingsmetoder.
  • Att få fotografera saker är inte självklart på museum, var schysst och fråga om fotopolicy.
  • Våga fråga! Finns det böcker om ämnet som du kan använda till fördjupning? Museifolk har ofta bra skills inom detta!
  • Våga berätta att du skriver en bok! Är det något jag ständigt lär mig i min research så är det att folk (oftast) vill hjälpa till och tycker det är kul att bidra med kunskap.
  • Renskriv anteckningarna så snart du kan efter besöket, det blir lätt rörigt när man antecknar i farten.

Här hittar du mer information om Psykiatrihistoriska museet i Växjö.