När man blir man färdig då?

Den här boken har haft många ups and downs, som livet självt. Självbiografiska romanen alltså. Min vän Anna har sett boken gå från fragmentarisk till mer boklig. Det var magiskt, när textskruttarna inte längre bara var små skruttar utan faktiskt kunde broderas ut och att jag faktiskt har förmågan och kunskapen, att kunna tänja en text, gestalta och så vidare. Författarpower!

Nu heter mitt bokmanusdokument nr 6.

Sjätte versionen.

Och innan dess.. Ni vill inte veta hur många som funnits innan! Jo kanske vill ni, men ärligt talat vet jag inte själv. Tio, femton? De allra första raderna jag skrev när jag var tio. Min pappa har alzheimer och…
Sedan klarade jag inte mer.

Nu har jag början, mitten och slut men jag är inte färdig.

Detta ska inte bli ett evighetsprojekt, det kan ju lätt bli det. Jag skulle ju lika gärna kunna sitta vid den här bloggen om femtio år och säga strax är den färdig, bara lite till putsa/fixa/pynta. Men så ska det ju inte bli.

Så här är min lista för att jag ska känna mig färdig att skicka mitt manus till förlag:

  • Jag ska göra ett nöjd-manus, som jag är nöjd med. Det betyder inte att jag tycker att det är perfekt. Men jag ska vara nöjd.
  • Det ska vara ett manus som jag kan stå för. Jag ska ge av mig själv det som jag vill ge, inte mer.
  • Trådarna ska hänga samman i berättelsen, det ska inte finnas några större luckor som stör.
  • Jag ska kolla språket och grammatiken minst två gånger mer än vad jag tror är nödvändigt.
  • Jag ska känna mig stolt. Apropå första. Nöjd. Och stolt.

Sedan är jag färdig med det första steget: ett manus som kan pröva lyckan. 

Annonser