Bli utgiven

Hela jäkla resan – en tillbakablick

qJag började läsa gamla inlägg på bloggen. För ett år sedan satt jag nämligen i en soffa hos min bästa kompis och läste texten som nu strax är en riktig bok. Vi skrattade hysteriskt åt totalt ologiska metaforer och bristande miljöbeskrivningar (känns så skönt nu att jag faktiskt löste alla de där problemen i texten!). Det var hopp och det var ångest. Jag vågade inte riktigt tro att det skulle gå. Hopp & hopplöshet i symbios. Men ihärdigheten bar mig. FORTSÄTT, BARA FORTSÄTT! Hur ska man annars orka skriva? Skrivande är en jäkla resa. Ett hårt jobb. Nu när jag har den stora glädjen att vara igenom nålsögat och om bara några veckor hålla min debutroman i handen så vill jag berätta om den här resan för er som kämpar.  Jag har rotat fram de inlägg som visar processens uppgång och fall. Längre fram kommer jag skriva fler inlägg  ”behind the scenes” om att bli utgiven och alla hållplatser på vägen dit. Men vi börjar där allting måste börja: författarens process vid tangenterna.

Följ resan från beslutet att redigera klart till att faktiskt göra det också – och skicka in.

December 2016
Och så var det gjort
”Det här är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.
Jag blev klar. ❤
Jag bestämde mig för att vara nöjd.”

Papper överallt
”Bland annat en tankekarta över köket då min testläsare Anna tycker jag behöver få mer med miljöer och jobba med rummen i berättelsen. ”

Att kräkas på sin text/att älska sin text
Redigera, redigera, redigera.
Att vissa dagar kräkas på texten.”

Ett mål är en dröm med deadline
”Jag har bestämt mig för att jag ska klicka i väg och posta i väg mitt självbiografiska manus den 20:e december.”

November 2016
Kärlek
”Jag känner att jag har stort stöd i redigeringsprocessen av den självbiografiska romanen. Jag får kärlek, tillåter mig själv att ta emot den, inte putta bort utan omfamna. Anna, min vän och testläsare som jag brukar säga har förläggargener, hon ger den bästa konstruktiva responsen och hjälper mig att ta bort ointressanta och ologiska saker i texten samtidigt som hon öser kärlek över processen, vi har haft en bokträff i veckan då vi gått igenom det senaste utkastet. Det blir en till sån träff nästa vecka också.”

September 2016
Delmål uppnått i redigeringen: nöjd-manuset
”192 sidor.
70 451 ord.
Sprängfullt med kärlek, ilska, anhörigskap frustration, lycka, elände.”

På skrivarkursen hittade jag en farmor
”Sommaren 2015 gick jag på en kortare skrivarkurs, fem dagar, på Västerbergs folkhögskola i natursköna Storvik utanför Sandviken. Innan dess hade jag skrotat omkring med ett halvtaskigt råmanus som mest kändes gnälligt och saknade riktning, jag hade bara skrivit av mig och visste inte hur jag skulle gestalta den historien jag ville berätta. Så fattade jag ett beslut våren 2015. Berättelsen ska ut ur kroppen.”

Augusti 2016
Att berätta sig själv

”Det där glappet mellan att veta vad man vill berätta till att det faktiskt kommer ner ord på ett papper, det glappet kan vara stort, tungt, frustrerande, spännande. (…) I min historia har inte jag så starka minnen kopplade till mat när jag tänker efter. Eller så ska jag fundera ett varv på om det kanske finns sådana minnen, som jag inte tänkt på. Det skulle väl vara den där korv stroganoffen då, men då är det snarare frånvaron av den som väcker minnen i mig, när min pappa blev så sjuk att han inte kunde laga mat.  Kanske ska jag satsa på att skriva lite mer om smaken av pappas pulverstroganoff, vi får se.”

Himmel och helvete
”Nästa stund/dag: avgrund och ångest, alla orden bara sticker, äcklar, blir patetiska och obetydliga. Alla sidor som jag producerat fram stör mig.”

Annonser
Redigera

Allting stämmer, ingenting fungerar överhuvudtaget

Så här kan jag bäst sammanfatta den redigeringsperiod jag befinner mig i just nu:

Allting stämmer. Ingenting fungerar överhuvudtaget.

Jag fyller på med tålamod, bokens spellista och jävlar anamma. Och te. Heligt mycket te.

Skrivprocessen. Det är klurigt, det är roligt, det är frustrerande, det är utmanande. Tusen anledningar till att jag skriver, den främsta anledningen:  det är ett märkligt äventyr.

Skrivprocessen

Klar! Men inte färdig

BOOM! Vilket race! Jag är klar. Med början, mitt och slut på mitt ungdomsboksmanus. Skrev de sista orden för exakt en minut sedan. Men absolut inte färdig. För här ska redigeras, tänjas, skrivas om, uppdateras, förbättras och trollas med trollspö. Men ändå, känslan, att ha ett råmanus. Ännu ett! Det är andra gången jag skriver klart ett längre bokmanus, klart i bemärkelsen av råmanus alltså.  En berättelse som vet vart den ska sluta och ett slut som leder till andra berättelser. Hurra, hurra, hurra! Så nu ska jag njuta av att vara klar en liten stund, i eftermiddag börjar jag med jobbet med det som inte alls är färdigt. Äntligen redigera, redigera, redigera.

Bli utgiven

Och så var det gjort

Det här är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.

Jag blev klar. ❤

Jag bestämde mig för att vara nöjd.

Jag bestämde mig för att lita på berättelsen.

Seriöst, idag låg jag faktiskt i fosterställning ett tag och tänkte JAG ORKAR INTE SKRIVA MER PÅ DEN HÄR BOKEN, NU FÅR DEN VARA KLAR!

Sedan såg jag på mitt manus med varma ögon och kärlek.

Läste allt en sista gång.

Tryckte på skicka.

Jag känner en frid i denna väntan, för det spelar ingen roll vad som händer sen, om något förlag vill ha berättelsen, eller jo det spelar massa roll 😉 Annars hade jag ju inte skickat in. Jag vill ju verkligen. Från hjärtat. Se en tryckt bok.

Men det viktigaste är att jag

  1. skrev klart
  2. och skickade in

Pappa, hur stolt är du nu över din dotter som la ett pussel över ditt liv? Så jäkla stolt hoppas jag! För det här är en hyllning till dig och din stund på jorden.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR kära skrivande människor för nu tar den här författaren ledighet och kommer tillbaka 2017 (fast det blir lite läsupplevelse-relaterad-blogg under julen, för nu går jag in i min läsbubbla.)

Skrivprocessen

Kärlek ❤

Jag känner att jag har stort stöd i redigeringsprocessen av den självbiografiska romanen. Jag får kärlek, tillåter mig själv att ta emot den, inte putta bort utan omfamna. Anna, min vän och testläsare som jag brukar säga har förläggargener, hon ger den bästa konstruktiva responsen och hjälper mig att ta bort ointressanta och ologiska saker i texten samtidigt som hon öser kärlek över processen, vi har haft en bokträff i veckan då vi gått igenom det senaste utkastet. Det blir en till sån träff nästa vecka också.

Jag har också frågat ett par personer som finns i texten om de är okej att nämnas vid sina riktiga namn och även där har jag fått kärlek över de bitar ur texten som de fått tagit del av. Det motiverar mig som fan. Ja jag måste svära för känslan är så otroligt, otroligt stark. Nu händer det, nu får det hända. Jag ska bli klar. 20:e december ska jag posta/maila/släppa taget och låta texten flyga över till ett par förlag och se om jag tar mig genom nålsögat. Sedan blir det mer fokus på skrivarkursen och ungdomsboken.

Men nu är jag ruggigt taggad på sista spurten. Berättelsen som måste ut ur kroppen. Snart, snart där. Heja!