NaNoWriMo – jag är nöjd nu och vad jag lärde mig

I fredags ställde jag mig själv vid ett vägskäl, kötta på och skriva 10 000 ord under helgen för att nå målet i NaNoWriMo eller släppa taget? Jag kom in ganska sent i NaNoWriMo och tänkte först, äsch, det grejar jag ändå men vid det där vägskälet i fredags så kände jag – varför fortsätta, varför pressa när stressen kommer?  Jag är ju redan nöjd. Det är ganska skönt att ge upp. Vara nöjd. 40 000 ord fick jag till. Det hade jag ju inte fått till om jag inte provat NaNoWriMo.

Att skriva 50 000 ord på en månad är häftigt, det är en utmaning som pressar den där spärren, den där spärren när man sitter och skriver och börjar redigera innan det ens kommit ut vettig text. Jag kom till 40 000 extra ord i mitt projekt i Kreativt Skrivande kursen. Det är faktiskt riktigt jäkla bra. Nöjd, nöjd, nöjd, människan här bakom tangenterna är nöjd.

Det jag lärde mig av NaNoWriMo:

  • Att skriva disciplinerat
  • Att planera mitt skrivande (hur mycket ska jag skriva? När?)
  • Att hantera skrivarrelaterad stress
  • Att våga skriva skit för det är då guldet kommer

Jag har även för första gången dödat en karaktär.

(!)

(!!!)

(!!!!!!)

Satt och skrev som en raket när det kom till mig, den där karaktären måste tyvärr dö. Det bara är så. Det blev bra för texten men kändes också sorgligt. Jättemärklig känsla.

Vad gjorde jag istället för att kötta på med skrivandet i helgen? Gick ut i skogen. Ah. Det var så skönt. Som att bada själen. Sedan läste jag, pysslade och bakade. För hur mycket jag än älskar skrivandet så kommer alltid livet före. Jag måste leva för att kunna skriva.

Och jag ger ju inte upp förstås på själva projektet! Det vill jag vara tydlig med. Nu fortsätter jag skriva på ungdomsboken i en lugnare takt men ändå mer produktivt än innan NaNoWriMo.

Brottningsmatchen: kramp och glöd

Jag har ganska ofta flyt, skriver då i racerfart, det är kul, fantastiskt till och med. Då glöder jag, känner mig levande och hoppas att jag då också skriver levande. Skrivkramp har jag också, det är som en brottningsmatch mellan glöd och kramp och lika häftigt är det varje gång, när den där tomheten, hopplösheten, svårigheten vänder. Jag samlar alltid på mig knep, vad fungerade just den här gången för att ta mig ur svackan?

Idag kände jag mig omotiverad som fan. Riktigt bottennapp. Hade ingen lust! Men skrivande är inte bara lust, jag pluggar skrivande, ser det som mitt arbete, det är bra, ständiga övningar i disciplin och att öva upp en tilltro till min förmåga, att det löser sig, sätter jag igång så kommer det att gå.

Det som hjälpte mig idag var att dels skriva lite skit. Det är en bra början. Skriva en riktigt skitdålig dialog som är platt, ful och fel och så helt plötsligt tittar en mening tillbaka på mig från skärmen och den är bra. Ett frö, ett frö kan man vattna och jag vattnade fröet med research. Använde eniro för att rita ut en promenadväg där karaktärerna går, googlade naturreservat i den aktuella staden där berättelsen just nu utspelar sig och så hittade jag också ett hus som passade berättelsen och så googlade jag kaffetermosar (!) för jag tänkte att min berättelse behövde en snygg sådan. Haha. Man kan ju också fastna i det där, bara rota runt berättelsen, hålla på med rekvisita så då kanske det snarare stjälper än hjälper, med skrivande är det ju som så att jag som skrivande människan kan ju min process bäst, precis som med allt annat i livet. Man vet nog oftast bäst vad man själv behöver.

Så även idag blev det ord ändå. 1-1 mellan glöden och krampen.

NaNoWriMo – jag måste tacka min timer

times

Idag har jag skrivit 11 000 ord. Det är till stor del tack vare min timer och spellistan för ungdomsboken som får min skrivarhjärna att glöda och producera. Mitt bästa skrivtips just nu är timer. Tjugo minuter eller fyrtiofem minuter brukar vara lagom för mig. Sätter jag tjugo minuter brukar jag bli irriterad när timern ringer för då är jag ju on fire och vill fortsätta. I så fall är det bättre att ta en längre tid från början. Efter att timern ringt får jag kolla klipp, läsa spännande bok, slappa, springa, se Dr Phil, diska, måla om en stol, planera kommande veckan, svara på mess eller vad jag nu får mig att jag ska göra istället för att skriva. Efter. Inte före och under. Timertiden är helig. 

När timern ringer så blir jag förvånad, det kom ord ändå! Fastän jag trodde att det skulle stå still. Disciplin och en timer. Det kommer man långt med.

Statusrapport för NaNoWriMo. Jag har skrivit 19 000 av 50 000 ord. Det är 18 dagar kvar. Jag är i kapp!