Inspiration

Favoritord

d-001Det finns många ord som jag tycker hemskt mycket om. Det kan vara hur orden låter eller innebörden. Helst båda delarna. Jag tänkte berätta om mina två favoritord. Tillsammans låter de som ett coolt bandnamn: Isbjörk & Kardemumma.

Isbjörk
Jag hittade ordet på en promenad i en skog där trädens sorter står på skyltar. Jag tycker om björkar. Fast inte på våren för då ger de mig allergiska besvär. Okej jag tycker om björkar även på våren för att de är vackra så det är ändå värt besväret. Isbjörk låter så krispigt och är ett ord som inspirerar mig. Jag älskar sammansatta ord förövrigt.

Kardemumma
Jag hittade ordet när jag förstod vad det är som gör bullar så goda. Inte bara kanelen – vi ska inte underskatta betydelsen av kardemumma! Nu har jag kardemumma på och i allt matigt typ. Nädå. Men i pannkakor, yoghurt och ibland på mackan. Jag gillar ordet för att det är en fin blandning av hårt och mjukt och det är ett ord som liksom smakar.

Vilka är dina favoritord? 

Annonser
Övningar

10 höstövningar: honung och smärta. 

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.42.57

Varsågod och kicka ass med din prestationsångest och bara skriv. Det grejar du! 10 höstövningar, varför inte göra en om dagen? Tolka fritt vad gäller längd, innehåll och form. Have fun!

1. Skriv en text om snor och eufori.

2. Skriv en text om lidande och prinsesstårta .

3. Skriv en text om honung och smärta.

4. Skriv en text om tröst och ärtsoppa.

5. Skriv en text om grus och förhoppningar.

6. Skriv en text om regnbågar och melankoli.

7. Skriv en text om omtanke och kompost.

8. Skriv en text om kärlek och influensa.

9. Skriv en text om uppbrott och sammet

10. Skriv en text om frihet och dörrar.

Gästbloggare

Gästblogg: ”Att skriva är att andas”

Maria 2

”Jag ska bli författare när jag blir stor!” Åttaåriga Maria var säker på sin sak. Ett sådant där barn som inte kunde gå de få stegen till bilen utan att ha näsan i en bok. Som prioriterade bort kompisar en solig dag för att sitta i garderoben och läsa. Och det lästa gav ständigt inspiration till eget skrivande.

Orden kom att ta en stor plats i mitt vuxenliv också, i arbetet som språkforskare, universitetslärare och läromedelsförfattare, men det skönlitterära skrivandet hade jag tappat bort. En fyrtioårskris ledde till en blogg, och här startade min resa tillbaka till ett friare skrivande – med helt andra teman än pronomen och prepositioner.

Så ställdes livet på ända, när beskedet om min fjärde graviditet landade samtidigt som min mammas demensdiagnos. Som anhörig simmade jag i ett hav av känslor – oro, frustration, skuld, skam – och kämpade för att räcka till för alla. Jag letade efter berättelser att känna igen mig i, men hittade inget om det jag upplevde, att samtidigt vara mamma till små barn och till sin egen mamma. Jag bestämde mig för att skriva boken jag själv saknade.

Det dröjde innan jag kom igång. Av integritetsskäl skrev jag inte medan mamma fortfarande levde, och det fanns inget bra slut förrän jag själv upplevt den försoning som hennes bortgång medförde. Jag var lite rädd också; det var så längesen jag skrivit skönlitteratur. Min syster, som är NLP-coach, hjälpte mig att visualisera hur jag gick in ”Muséet för gamla övertygelser” och från dammiga krokar plockade ner mina tvivel. Och minsann, orden flödade på där på skrivretreaten i Älvdalen där jag drog igång.

Jag bestämde tidigt att det skulle bli en roman, inte en självhjälpsbok. Att hitta på berättelser var något jag saknat, och jag föreställde mig att läsare lättare skulle kunna ta till sig känslorna jag ville gestalta inuti en annan människas historia. Samtidigt ville jag inte skriva en självbiografi – jag behövde skapa distans till mina egna upplevelser, även om de gav mycket inspiration.

Nästan två år tog skrivprocessen, med alla genomläsningar och omarbetningar. Trots det tunga ämnet var det roligt att skriva. En enda gång körde jag fast, och då intervjuade jag helt enkelt min huvudkaraktär och fick den hjälp jag bad om!

En februaridag 2015 postade jag mitt manus till de femton förlag jag föreställde mig skulle kunna vara intresserade, med lika delar skräck och förväntan. Först kom den stora tystnaden under flera månader, och sedan kom första mejlet. En standardrefusering.

Det fortsatte på samma spår. För varje refuseringsmejl sjönk mitt mod, och när det sista kom hade jag helt tappat tron på mig själv som romanförfattare, trots att jag under den här tiden fått fem egna noveller, liksom två barnböcker skrivna tillsammans med min äldsta dotter, antagna.

Det var tack vara den dottern som det alls blev en roman till sist. Hon gav ut en översatt bok på eget förlag, och när jag såg hur smidigt det gick och hur bra det blev bestämde jag mig: min bok vill ut till världen och om ingen fattar det får jag själv se till att det blir så.

citat_Maria_Estling_vannestalHela boken manglades igenom igen med ögon som vilat i över ett år. Jag fick också hjälp av den där multikompetenta dottern; hon målade omslagsbilden, gjorde layout och satte boken. Efter hennes positiva erfarenheter av utgivning via Publit valde jag dem. Vi laddade upp omslag och inlaga, satte försäljningspris, anmälde till Bokinfo – som AdLibris & co beställer via – och köpte hem ett gäng böcker att sälja själv. Klart! Lagom till vår lokala bokmässa i november kom den, min debutroman, Lex Katarina, om att leva i ”sandwichgenerationen”.

Vilka är då för- och nackdelarna med att ge ut en bok på eget förlag? Eftersom jag har lång erfarenhet av förlagsutgivning också kan jag jämföra.

Den största fördelen – förutom att en bok som andra förlag inte bedömer har tillräcklig säljpotential ändå kan få ett existensberättigande – tycker jag är att jag har full kontroll över utgivningsprocessen. Jag behöver inte kompromissa med det som är viktigt för mig. Ofta har det funkat bra även på förlag, men jag har också upplevt att en novellantologi jag deltog i fick en oproffsig layout och att en fackbok fick ett omslag jag inte alls gillade. Jag behöver inte heller stressa inför deadlines som någon annan har satt upp.

Den största utmaningen är att nå ut, eftersom vi egenutgivare ofta varken har kanaler, kontakter eller stora marknadsföringsmuskler. När min första förlagsutgivna barnbok fick en fin recension hos Bibliotekstjänst köptes boken exempelvis raskt in till massor av bibliotek. Lex Katarina har inte ens fått en recension, vilket egenutgivna böcker tyvärr ofta råkar ut för. Biblioteken får bara veta att den finns om jag kontaktar dem personligen. Det står på min långa att-göra-lista …

Och trots att boken nominerats till Selmapriset, rekommenderats av Demensförbundet, fått jättefin läsarrespons och en hel del medial uppmärksamhet, bl.a. genom medverkan i Hemmets veckotidning och SVT:s Go’Kväll, har jag inte sålt mer än trehundra böcker, varav hälften till vänner och bekanta.

Alla som skriver böcker har förstås inte heller tillgång till det stöd i form av korrekturläsning, layout och annat inom familjen som jag har. Det är dyrt att ta hjälp, och tyvärr har jag sett många exempel på egenutgivna böcker med såväl dåligt språk som oproffsigt utseende.

Om man som jag ger ut på ett Print-On-Demand-förlag som Publit, så blir priset per bok också relativt högt. Jag slipper sitta på ett kostsamt boklager, men det kan vara svårare att hitta återförsäljare och locka köpare. Genom att trycka fler böcker i taget kan du pressa priset rejält, men då gäller det att både ha resurserna och tilliten till att böckerna blir sålda.

Trots utmaningarna är jag oerhört glad över att min bok fick se dagens ljus till sist, inte minst när läsare berättar hur mycket den har betytt för dem. Nu jobbar jag med en uppföljare, och snart kommer tredje barnboken om Lovis Ansjovis.

För mig hänger skrivandet ihop med själva överlevnaden. Om jag inte får skriva får jag inte tillräckligt med luft för att må bra. Jag skriver, alltså andas jag.

Lex Katarina 1.JPG
Författarfoto: Malin Enestubbe
Bokfoto: Marias privata
Text: Maria Estling Vannestål
Läsa mer: Marias hemsida 

Skrivarliv, Skrivprocessen

101 saker att göra för ditt skrivande nr 13-25

IMG_6556
Nr 1- 12 

13. Skriv med en kompis
Turas om att komma på en första mening som texten måste börja med. Bestäm en deadline, gärna två veckor, och skriv på varsitt håll. En A4 är lagom ungefär. Maila texterna till varandra och ge feedback. Det här gör jag med min fina vän Malin och texterna blir magiska.

IMG_7508

14. Utforska staden och dess omnejd
Någonstans i den stad du bor finns det säkert en plats som du aldrig har varit på. Gå dit. Åk dit. Bussens ändhållplats. Den där skogen bakom industriområdet. Stadsdelen som du inte växte upp i. Vad är det för en plats? Vad händer där? Är det en tråkig plats? En bra eller dålig plats? Vilka människor bor där? Vad gör de om dagarna? Fantisera. Spana. Skriv ner sånt som dyker upp eller bara fundera.

15. Bjud vänner på middag och dialog med eventuellt sjuk humor
Ska du bjuda några du känner på middag/fika? Toppen! Föreslå denna roliga skrivarövning men kalla det för en ”kul grej” så det inte blir prestationskrav. Alla ska ha ett varsitt A4-papper. Alla skriver en replik (vad som helst, övertänk inte, ta det som kommer upp) högst upp på pappret och skickar vidare till nästa person. Nästa gång viker ni undan det översta så att bara en replik syns i taget när ni skickar runt. Svara på replikerna så att dialogen på pappret fortsätter, låt det gärna gå fort och skriv det som dyker upp spontant, det blir roligast så. När ni är less eller pappret är fullt, öppna upp dialogerna och kör högläsning. Det kan bli sjukt kul och samtidigt övar ni skills i att skriva dialog på ett fritt sätt.

16. Gå barfota i skogen om du aldrig gjort det förut
Om du någon gång vill skriva om en människa som gör en viss sak så kan det ibland, när det är genomförbart, vara givande att testa själv. Kommer din karaktär springa barfota i skogen? Prova själv!

17. Eller googla dig fram till nya erfarenheter
I ungdomsboken som jag skriver förekommer alkohol. Jag har aldrig druckit alkohol och  tänker inte göra det heller. Hur kan jag då beskriva hur alkohol smakar? Jo jag har intervjuat människor som förtärt alkohol samt googlat. I forum som Flashback och Familjeliv kan du hitta förvånansvärt mycket givande information om allt möjligt som kan finnas i ett liv.

18. Loppisfynda en karaktärs garderob
Vill du gå all in för karaktärsbygge? Besök en second hand butik eller en loppis och välj ut en outfit som är din karaktärs stil. Fotografera av den eller köp hem den (är det en second hand med välgörande ändamål så skänker du ju samtidigt pengar till något viktigt).

IMG_7458

19. Läs tecknade serier
Till exempel något av Åsa Grenvall, Lina Neidestam eller Sofia Olsson, dels för att det är bra serier och dels för att se samspel mellan bild och text, hur människor reagerar/ser ut när de pratar, vad ansiktet säger. Jag tycker att det är väldigt inspirerande att ta del av bild även för mitt skrivande, hur kan jag få fram det som bilden kan visa med streck med mina ord? 

20. Beskriv den där sömnlösa kvällen Proust-style
Svårt att somna en kväll? Gör en Proust och skriv väldigt många sidor om en ganska kort episod i ditt liv. Tööööj ut, associera, följ tankegångarna, stanna kvar i ögonblicket och se vad som händer i ditt skrivande.

21. Läs Proust 
Läsningens uthållighetsprov. Jag får varje sommar ett ryck, en passionerad dragningskraft till bokhyllan och ett kall att nu ska jag läsa På spaning efter den tid som flytt. Jag börjar… Jag stryker under, det finns många guldkorn, men sedan blir den där långsamheten svår. Någon gång ska det gå. Kanske är det denna sommar som du lyckas ta dig igenom första delen? Jag siktar på nästa sommar, Proust 2018…

22. Samla alla dina bokidéer
Gör en anteckning på mobilen eller ett dokument på datorn och skriv ner alla bokidéer som snurrar i ditt huvud, eller olika berättelser vars handling som du bara snuddat vid, vårda dina idéer, de är värdefulla, alla idéer kommer inte bli böcker men någon idé kan vara början på något riktigt, riktigt bra. Nästa gång du vill skriva men inte vet vad så väljer du den bästa idén från listan och bara kör. 

23. Gör en bucket list för ditt skrivande 
Kanske har du en bucket list med saker du vill göra i livet. Gör en bucket list för ditt skrivande också! Dina mål och drömmar helt enkelt. Det kan vara att våga skicka in ett manus till förlag, läsa upp en dikt på en poesikväll, signera din bok på en bokhandel, vara med på bokmässan som författare eller precis vad just du skulle vilja få uppleva i ditt skrivande liv.

24. Lyssna på musik som du aldrig lyssnar på
Om du alltid lyssnar på en viss genre eller en viss artist, ge dig själv en utmaning att aktivt lyssna på något helt annat. Jag brukar vidga mina vyer ibland genom att gå utanför listan vad spotify rekommenderar för mig, det är kul att hitta musik som jag inte ens visste fanns och så kommer jag ut ur filterbubblan en stund. 

25. Och gör en lista med den mest dramatiska musik du kan hitta (soundtrack till ditt skrivande)
Har du någon gång öppnat ett dokument och börja skriva text till tonerna av Do the people sing från Les Misérables? Inte? Då har du en mäktig upplevelse framför dig! Särskilt om det ösregnar utanför och volymen på musiken är HÖG.
Gör en lista med den mest dramatiska musik du kan hitta, tips: filmmusik tycker jag triggar någonting i skrivarnerverna. Här är något att börja listan med: musiken från Fantastiska vidunder och var man hittar dem.

Fortsättning följer..

Bli utgiven

Funderar på omslag

FullSizeRender

Nästan det roligaste ju och ändå en viss nervositet. Bokomslag är ju bland det bästa som finns. Bokens ansikte, det som ska locka, intressera och samtidigt representera berättelsen. Nu gäller det att inte få prestationsångest för det finns ju så galet fina omslag, jag kollar på nätbokhandlarna och inspireras men försöker också tänka att det inte går att jämföra, min berättelse ska ha sitt omslag, något som representerar det jag skrivit. Ska bli så otroligt kul att bolla med förlaget och att få ha önskemål, idéer, förslag etc. Plockade fram minnessaker, pappas klocka, danspris, glasögon och en inramad morotstavla självklart, för att få den rätta känslan. Så ritade jag en hjärna. Ah! Det känns som att jag vill ha med en hjärna på något sätt… Vi får se vad det blir 🙂

Skrivprocessen

Varsågod och titta i min skrivbok! Del ett: att börja baka ut den jäkla surdegen

08
Jag presenterar nu ett inslag på bloggen som ni kommer få möta under ytterligare tre tisdagskvällar framöver: min skrivbok. Det här blir som ett slags backstage där jag delar med mig av några utvalda milstolpar under processen med att skriva en självbiografisk roman. Låt oss öppna skrivboken och titta på vad som gjorde att fröken Eriksson äntligen tog tag i surdegen och faktiskt bakade ett vettigt bröd av den. Brödet som ni får äta, jag menar läsa, hösten 2017. Ja jag älskar metaforer. Ja jag går väldigt ofta för långt med mina metaforer.

02

Jag gick på en kort skrivarkurs  sommaren 2015 och det blev mitt sätt att sluta jäsa självtvivel och börja skriva på den självbiografiska romanen. Alltså att göra aktiva val. Vad vill jag berätta i den här självbiografiska romanen? Vad ska jag göra för att inte fastna? Vad ska jag göra för att skriva klart?

Vi fick skriva till ett fotografi som vi hade mer ur fem olika perspektiv varav ett var i du-form. Jag valde då att i en version tala till personen i fotografiet, min farmor, men också att skriva en version där jag själv kliver in i bilden  och talar till mig själv. Det här berörde mig starkt för det verkligen blev som att öppna en dörr till mina egna känslor inför ett fotografi på en mystisk farmor. Jag behövde börja berätta henne för att kunna berätta pappa.

”Du når henne inte, även om ni står i samma bild så är tiden ett hinder, en glasruta mellan intensiven och väntrummet.”

Jag behövde inte bara få fart på skrivandet i bemärkelsen att trycka på tangenter och skapa meningar. Jag behövde ett konkret mål. Varför skriver jag just den här boken? Flera punkter skulle leda mig dit bland annat att besöka min farmors gravsten för jag ville försonas med henne även om pappa aldrig kunde göra det.

03

Jag formulerade alltså mitt mål under en rast på skrivarkursen.

Sluten cirkel.

Jag ville skriva mig till den punkt där jag kände någon slags frid med min berättelse. Med målet formulerat så fick jag styrkan att skicka iväg ett mycket viktigt sms till en person som har varit en viktig pusselbit i berättelsen. Det får ni läsa mer om i nästa del av Skrivboken.

 

Inspiration, Research

Att söka efter berättelsen

DSC_7288

Under skrivprocessen med den självbiografiska romanen så fick jag flera fotoalbum i mina händer. Det var våren 2016. Albumen hade legat i ett förråd under min barndom. Pappa ville aldrig kolla. Han kunde aldrig förlåta sin mamma. På bilden ovan sitter hon på främre raden, andra från vänster. Tror jag. För det här är det spännande detektivarbetet och sökandet efter berättelsen.

DSC_7295
Min farmor, pappas mamma; Inger, har alltid varit ett mysterium.

DSC_7283Varför kunde pappa aldrig förlåta sin mamma? Det var en av frågorna jag besvarade under tiden jag skrev boken. 1981 dog Inger, troligen hade hon också en demenssjukdom.

DSC_7278Och kvar finns dessa mystiska album. Med brudpar, fabriksarbetare, uppställda porträtt, allvarliga miner, lyckliga bilder, fest och vardag.

DSC_7282När jag skrev klart boken tänkte jag att jag var färdig med dessa album.

DSC_7273

Men uppenbarligen är jag det inte. På kylskåpet sitter nu en skara bilder som inspirerar mig. Triggar någonting i skrivarhjärnan. Väcker frågor. Känsla. Pusselbitar. Jag tror att det här kan bli en berättelse om några år. Jag skulle vilja utgå från verkligheten, min farmor, och söka en helt påhittad berättelse. Skapa en karaktär som är något eget men inspirerat av hennes liv.

Jag har dock en del annat att göra skrivarmässigt först. Men jag älskar att samla på idéer för framtiden. Just nu känns det som att jag aldrig någonsin i livet kommer hamna i ett läge där jag inte vet vad jag ska skriva. Det verkar alltid finnas någonting som vill berättas.

Skrivarliv

Löste tematiska trasseltrådar på tåget när jag vilade, om mellanrummen

benutrymme

Mitt liv idag är väldigt annorlunda från förr.

Jag brukade jobba som en tok på varje ledig stund. Jag menar varje ledig stund. Resor, på toaletten, ALLTID. Efter en rejäl omställning är det otänkbart för den jag är idag att göra så. Tack och lov.

Idag har jag suttit många sköna timmar på tåg på väg till en föreläsning jag ska hålla om anhörigskapet (demens) i Skellefteå imorgon. Jag har låtit timmarna vara just sköna. För det skulle få vara en sådan dag utan någon form av prestation utan bara följa vad själen vill, behöver, samla energi inför något som är viktigt. Tanka. Själens bensin. Kraft. Genom serier, musik, lyssna på ljudbok, choklad, titta på naturen, höra egna andetag, yoga på en tågtoalett och lite sånt där som är livet.Också. Inte bara springa. Stilla också.

Nuet.
Mellanrummet.
Resan.
Från en plats till en annan men ändå kvar i sig själv.

Det händer magiska saker i hjärnan när jag sitter en stund, det ploppar upp tanketrådar ovettiga och vettiga. Och i vilan kan det ibland hända att saker löser sig. Som några trassliga teman till ungdomsboken, är de för många? Är de tydliga? Är de väsentliga? Det är ju tankar som snurrar i bakgrunden under skrivprocessen och jag behöver ibland låta processen vara i fred för att sedan lyssna på den.

Helt plötsligt kommer så smarta saker fram, just ja, åh jaha, kan jag skriva så? HERREGUD VAD BRA.  JAG VET HUR JAG SKA FÅ TILL SLUTET. Hur jag ska komma dit. JAG VET DET NU, WOW!!!! Så antecknar jag på mobilen och sparar det till torsdag då det är skrivdag. Bygger upp längtan igen. Tänker på resan, färden, mellanrum, att tid då jag inte skriver också är skrivtid, processen i bakhuvudet, den är lika viktig.

Idag var det vilans, chokladens, och lyssna till de egna andetagens dag. Kanske särskilt för att det är alla hjärtans dag, en dag som man kan tolkas på många sätt. Men kanske skulle vi kunna bli bättre på att göra till det en dag då vi ger och får kärlek till de som står oss nära men också oss själva?  Genom att inte pressa så jäkla hårt. Tro på sin förmåga men inte köra slut på den, för det har jag provat och det är aldrig värt det. Förmågan ska tas om hand med varsamhet och du, lite choklad hjälper faktiskt, just saying.

Läsning

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

”Stockholm var en kokande gryta, ett spöregn. En myrstack. Hästspann kom i en aldrig sinande ström från alla håll och försvann snabbt och målmedvetet i motsatt riktning medan nya dök upp bakom krönet. Springpojkar, tidningsförsäljare, skoputsare och på en timme fler bilar än Signe dittills sett i hela sitt liv, kom och försvann inför hennes åsyn. Om Uppsala var en vårbäck, så var Stockholm ett dånande vattenfall.” 

Jag har precis avslutat en magisk läsupplevelse. Tillbaka till henne är en roman där jag som läsare i nutiden får följa arbetsförmedlaren Hanna som inte verkar så där jättelycklig precis och Signe som i nittonhundratalets början är en folkskolelärarinna som kämpar för rösträtt.  Hanna börjar ledsna på sitt förhållande med Johan och Signe, nästan hundra år tidigare känner stor passion för Anna. Så man kan säga att till en början är det inte mycket med Signes och Hannas liv som hänger samman.

Men egentligen börjar berättelsen med fyra föremål: en linjal, ett par glasögon, ett par skor och en brosch. Efter en cykelolycka hamnar dessa föremål i Hannas händer och de rör upp något i henne. Föremålen kommer leda henne till brev och dagböcker och genom dessa hör hon det förflutna som ett eko genom henne själv, kanske vill Signe berätta något för henne?

En magisk läsupplevelse, suveränt språk som imponerar mig gång på gång. Verkligen inspirerande för mig som skrivande människa. Berättelsen är fiktiv men lyfter fram människor och kampen från de förflutna på ett vackert sätt och det berör mig som läsare hur Hanna växer i sökandet, att det väcks en glöd i henne utifrån fyra föremål.

Plugga skrivande

Att berätta sig själv

I kreativt skrivande 3 vid LTU så ingår Merete Mazzarellas Att berätta sig själv i kurslitteraturen. Det är en inspirationsbok för den som vill skriva sitt liv.

”Det är inte så att skrivandet är en enkel tvåstegsprocess där man först bestämmer sig för vad man vill säga och sedan säger det. Tvärtom vet vi ju alla att man skriver därför att man inte vet vad man vill säga.”
så citerar Mazzarella den sydafrikanska nobelpristagaren Coetzee.

Jag stämmer in! Det där glappet mellan att veta vad man vill berätta till att det faktiskt kommer ner ord på ett papper, det glappet kan vara stort, tungt, frustrerande, spännande.

Det är samtidigt som jag skriver som jag kommer på vad jag ska skriva! Jag skriver fram det. En rörelse vid datorn, vid pennan och ibland i huvudet någon helt annanstans  men det mesta sker när jag sitter och skriver på något som känns riktigt dåligt för jag har ingen aning om vad jag säger och sedan PANG kommer det, orden som jag vill få ur mig från allra första början.

Jag har läst lite mer än hälften av Mazzarellas bok och det jag kan säga om det jag läst är att det finns många bra tips apropå gestaltning (show, don’t tell), kronologi och processen. Det jag bär med mig från Mazzarellas bok är att mat, måltiderna, säger mycket om människor och en familj.

Det får mig att fundera på vilken roll maten har i min egen självbiografiska roman. Jag tror att jag har med någon korv stroganoff, men inte så mycket mer i matväg… 🙂 I min historia har inte jag så starka minnen kopplade till mat när jag tänker efter. Eller så ska jag fundera ett varv på om det kanske finns sådana minnen, som jag inte tänkt på. Det skulle väl vara den där korv stroganoffen då, men då är det snarare frånvaron av den som väcker minnen i mig, när min pappa blev så sjuk att han inte kunde laga mat.  Kanske ska jag satsa på att skriva lite mer om smaken av pappas pulverstroganoff, vi får se.

Nä nu kommer jag på! I min självbiografiska roman har faktiskt morötter en väldigt stor betydelse. Se där. Den som varit på en föreläsning med mig vet exakt vad jag menar, den som inte varit det får hålla till godo med vad morötter kan betyda i ett sjukdomshelvete.