#BOU2017 Augusti = en bok med pronomen i titel

FullSizeRender-9

BoU-utmaningen 2017

När du blundar tittar jag av Gunnar Ardelius är en mycket inspirerande bok för en skrivande människa. Redan på första sidan får jag stanna upp för att anteckna. ”En man i svart kostym står och äter pommes ur en skrynklig påse.” Det är effektivt målade bilder som skapar mycket stämning i denna korta kärnfulla bok om kärlek och icke-kärlek, att vara tillsammans med någon, att vara ensam med någon, att vara ifrån den man älskar, att kunna äta cement om den man älskar skulle be en om det. Och om en pappa som inte riktigt klarar av att vara pappa, istället för att prata med sin son slänger han pengar genom brevinkastet. Fast mest tycker jag om boken för språket, handlingen blev på något vis sekundär för jag tyckte så mycket om stilen på språket och gestaltandet, detaljerna, karaktärerna som skymtar förbi. En favoritkaraktär är huvudpersonens farfar. Jag kan inte riktigt redogöra för händelseförloppet i boken men är du en person som tycker om korta böcker som säger mycket, läs!

Den gyllene hårnålen

FullSizeRender-9Den gyllene hårnålen
av Maria Gustavsdotter

År 1550. Märta Svantesdotter blir övergiven av sin mamma och lämnas på Gripsholms slott när hon är tio år gammal. Hon är en oäkta dotter som nu ska uppfostras bland kungligheter, inte som en jämlike men ändå inte som en främling. Prinsessan Cecilia och Märta blir vänner och det ska de alltid vara. Men när vänskapen blir åtrå och förälskelse så närmar sig den dag då Cecilia tvunget kommer att tillhöra en man och allt kommer att förändras.

”Maria Gustavsdotter har ännu en gång lyckats levandegöra en spännande period i svensk historia” står det på baksidan och jag lånar det citatet då jag tycker att ordet levandegöra verkligen beskriver min upplevelse av den här boken. Jag är absolut intresserad av historia men har ibland svårt för att läsa historiska romaner då jag inte riktigt fastnar,  men här gör jag det, för här blir historien levande, skimrande, lätt som silke och tung som mörka slott av sten där det drar kallt om nätterna. Berättelsen känns: den luktar, värker, svider, glittrar och har många nyanser av människor. Berättelsen utgår från verkliga personer i 1500-talets svenska kungahus där Cecilia Gustavsdotter av ätten Vasa får stå i centrum. Märta är en fiktiv karaktär. Berättelsen läses förstås som fiktion snarare än historielektion vilket gör berättelsen gott och jag tycker att författaren har lyckats med konsten att göra bra research utan att få texten att kännas som att fakta stoppats in bara för att. Det känns medvetet och jag gillar hur kvinnorna lyfts och får vara hjältar i sina egna berättelser.

Cecilia är en väldigt spännande karaktär, stundtals dryg, oaktsam, snål och ignorant, stundtals glittrande, kärleksfull, beskyddande. Vänskapen och kärleken mellan Cecilia är stundtals destruktiv, stundtals vacker som en saga.  Berättelsen knyts ihop och intrigen är spännande och förvånande. Alldeles i början finns en nyckelhändelse som beskrivs på ett sätt som verkligen griper tag i mig som läsare, hur stor inverkan små saker kan ha på en människas liv utifrån den historiska kontexten: Cecilia tappar en av sina gyllene hårnålar och är helt förkrossad, Märta hittar den och får vara hjälte en kort stund innan hon tappar den igen. Alla känslor av skräck och skam som Märta känner då, att det kommer vara hennes fel, hennes skuld… Den gyllene hårnålen vävs sedan in i berättelsen som en återkommande symbol för relationen mellan Cecilia och Märta.

Vill absolut läsa fler böcker i liknande stil som denna så har ni något tips, boktipsa gärna i kommentarerna 🙂 

Våra kemiska hjärtan

kemiskaHjartanVåra kemiska hjärtan
av Krystal Sutherland

”För att jag aldrig tidigare vetat att kärleken till en person kan uppstå på samma sätt som kärleken till en sång. Att en människas toner först inte tycks påverka dig alls, de är bara en obegriplig räcka ljud. Men snart nog blir de en symfoni som ristas in i din hud, en psalm i dina ådrors nät, en melodi av stygn som tråcklats i din själ.”

Henry har ännu inte upplevt den stora kärleken, den första, den vilda, den vackra men när Grace haltar (bokstavligen, hon har käpp) in i hans liv i smutsiga för stora kläder så händer det någonting oförklarligt i Henry.  Det är kemi hjärnan. Denna mystiska varelse som är en annan människa på sin facebookprofil jämfört med i verkligheten är en speciell människa, fylld av både stjärnstoft och kaos. Det blir vilt, vackert och Henry håller nästan på att gå sönder för att få vara älskad, för att göra ett undantag och våga älska en människa som inte klarar av att släppa det förflutna.

Den här boken innehåller känslor stora som galaxer. Språket växlar mellan djupt, känslosamt, skarpt, intelligent och roligt.  Jag hade ganska höga förväntningar innan men det löste sig bra, det här är nämligen en av de bästa böckerna jag läst hittills i år. Rekommenderar den särskilt till alla som gillar Förr eller senare exploderar jag och Pappersstäder, varsågod här är två nya karaktärer att bli kär i.  ❤  ❤   ❤

 

Den röda adressboken

bokbildDen röda adressboken 
av Sofia Lundberg

Det finns böcker som flyttar in i själen för att stanna för evigt. Så kände jag när jag läste den här bokpärlan. Jag tror den passar den som gillar feel-good, lite historiskt och böcker om människors livsöden. Det finns vissa scener som var de finaste jag någonsin läst, utan att överdriva. Det gick bara rakt in.

Boken handlar om Doris och hennes liv berättas utifrån en röd adressbok. I den finns det människor som passerat under hennes liv, vänner, kärlekar, familj och kollegor. Många människor är överstrukna. De är döda. Doris talar ofta själv om döden vilket hennes systers barnbarn Jenny inte tycker om. För Doris är ju inte färdig ännu.

Doris är en underbar karaktär, hon skildras med en rikt tanke – och känsloliv i en ganska mekanisk vardag med hemtjänst. Något förändras när hennes ordinarie hemtjänstkvinna är på semester. Vikarien är helt underbar, mjukare, vänligare och hon hjälper Doris hantera de minnen som gör ont och de minnen hon vill bevara. När Doris tittar på sina fotografier vid köksbordet får vikarien en idé. Alla fotografier som gör Doris glad och väcker bra minnen ska hon lägga i en ask, alla de  fotografiersom gör hennes ledsen ska hon lägga i en annan ask. Asken med de ledsna fotografierna tejpar de in med all tejp som finns i hushållet. Den scenen satte stort avtryck i mig. Det var så jävla fint.

Vi får följa Doris ungdom och liv utifrån adressbokens personer. Hennes modellkarriär under tjocka lager av smink och med sårig hårbotten av omild behandling, ideal och krav, vi får följa henne i Paris, under kriget, i USA, England och så i Stockholm där hon bor hos den excentriske konstnären Gösta som målar tavlor i en bubbla som ingen kan nå honom i.

När Doris, på äldre dagar hamnar på sjukhus efter ett fall så försöker hon hävda sin integritet, hon hur hon vill leva sin sista tid i livet, på Bastugatan. Datorn är hennes käraste ägodel för med den är hon inte utestängd från världen. Hon pratar med Jenny  via datornoch kanske är Jenny den enda som förstår vad Doris behöver, vad som ska få henne att tänka på det som finns kvar och inte bara på det som försvunnit.

ÅH! SLUTET! Jag grät som ett störtregn. Sedan kunde jag inte släppa taget om boken rent fysiskt för den här boken blev en vän. Det är den finaste berättelsen om kärlek som jag läst. Den innehöll så mycket livsklokheten också. Bland annat om choklad:

choklad

Bokbild: Bullet Point Publishing

Svärmödrar utan gränser

Svärmödrar utan gränser
av Anna Jansson

Det här är fortsättningen på Ödesgudinnan på Salong d’Amour. Men det finns en liten introduktion i början av boken som gör att jag tycker den här fungerar att läsa fristående också. Den första boken var gudomlig men den här är för tusan GUDOMLIGAST!

Ödesgudinnan heter Angelica Lagermark och hon är frisör men också en slags änglalik matchmaker med så mycket värme för sina medmänniskor att boken faktiskt lyser som en sommarsol på Gotland. På hennes frisörsalong parar hon i ihop människor som behöver känna tillit igen, som behöver lära sig varför man inte driver med kärlek och som är livrädda för att vara ensamma. Det här är feel-good på bästa nivå, snyft och skratt, comfort food och citronkladdkaka, karaktärer som är färgstarka på riktigt och en sagolik miljö på Gotland + så mycket KÄRLEK. Kärlek till vänner, kärlek till en livspartner, kärlek mellan förälder och barn och kärlek till den som inte längre finns med på jordelivet. Hoppfull och varm är denna roman!

Jag är väldigt lyrisk. Det är när jag läser sådana här böcker (jag läste ut den här på samma dag som jag började för jag ville inte sluta läsa) som jag förstår varför jag läser. Jag kan känna mig läkt och omhändertagen när jag läser feel-good.

Det sjunger i isen

Recensionsexemplardetsjunger

Det sjunger i isen
av Linnea Dunér

Inez, hennes systrar Elsa och Gertrud, mor och far bevaras i början av den här berättelsen i ett fotografi. När de lämnar ateljén vet ingen av dem vad som kommer hända med Inez inte så långt därefter. Att hon kommer försvinna och att det enda som kommer finnas kvar av henne är en sjal som ligger intill isen vid den ökända sjön Bottenlösan och hennes allvarliga blick i fotografiet.

Mellan åren 1869 och 1872 får vi veta vad som hände Inez som försvann och systrarna som blev kvar. Det är en berättelse om just att vara systrar, om skogen, om giftermål, om onda och goda män. Om demonen från Svartmyr som högg av sin egen arm. Om orättvisan i rättvisan. Om kärlek som ingen annan kan förstå än de som älskar varandra. Om fina fasader som döljer hemska hemligheter.

En välskriven historisk roman. Jag får känslan av att varje ord är valt med omsorg. Otroligt stämningsfullt språk. Känns äkta!

Det var väldigt, väldigt längesedan som en bok höll mig vaken. Jag brukar oftast läsa en timme på kvällen men jag kunde inte gå och lägga mig innan jag visste hur denna slutade. Det här är början på en triologi, en början på något väldigt bra.

Bokbild: Humle förlag