Vad gör man när man pluggar kreativt skrivande?

Den här hösten och våren som kommer pluggar jag kreativt skrivande 3 vid Luleå Tekniska Universitet. Under denna kurs ska jag skriva ett längre projekt och då har jag valt att ta tag i mitt gamla unga-vuxna projekt som jag kallar Freja-boken. (Den har en titel men den håller jag för mig själv 🙂 ) Förutom att skriva på boken så gör man ju lite annat när man pluggar kreativt skrivande. Det är responsarbete med andra kursdeltagares texter och så har vi en del kurslitteratur om att skriva som vi ska reflektera och diskutera kring. Just nu läser vi Maria Küchen, Bodil Malmsten och Elisabet Rynells skrivarböcker, se bokhögen på bild ett. Mazzarella också. Men hennes ”Att berätta sig själv” har jag ju redan plöjt igenom så nu gäller det bara att plöja resten av högen för att vara i fas.

Till våren kommer kursen gå in på skrivandets entreprenörskap med en del roliga uppgifter. Jag har ju faktiskt tjuvstartat med detta i och med den här bloggen, för det kommer faktiskt vara en uppgift till våren men jag kände, varför vänta och glad är jag för det. Det är faktiskt riktigt roligt att skriva små blogginlägg då och då om skrivandet, samt förstås att följa andra skrivande människors väg till sina böcker.

Nu fortsätter söndagen med kurslitteratur, och en liten söt fågel som tittar på. ❤

Annonser

Att berätta sig själv

I kreativt skrivande 3 vid LTU så ingår Merete Mazzarellas Att berätta sig själv i kurslitteraturen. Det är en inspirationsbok för den som vill skriva sitt liv.

”Det är inte så att skrivandet är en enkel tvåstegsprocess där man först bestämmer sig för vad man vill säga och sedan säger det. Tvärtom vet vi ju alla att man skriver därför att man inte vet vad man vill säga.”
så citerar Mazzarella den sydafrikanska nobelpristagaren Coetzee.

Jag stämmer in! Det där glappet mellan att veta vad man vill berätta till att det faktiskt kommer ner ord på ett papper, det glappet kan vara stort, tungt, frustrerande, spännande.

Det är samtidigt som jag skriver som jag kommer på vad jag ska skriva! Jag skriver fram det. En rörelse vid datorn, vid pennan och ibland i huvudet någon helt annanstans  men det mesta sker när jag sitter och skriver på något som känns riktigt dåligt för jag har ingen aning om vad jag säger och sedan PANG kommer det, orden som jag vill få ur mig från allra första början.

Jag har läst lite mer än hälften av Mazzarellas bok och det jag kan säga om det jag läst är att det finns många bra tips apropå gestaltning (show, don’t tell), kronologi och processen. Det jag bär med mig från Mazzarellas bok är att mat, måltiderna, säger mycket om människor och en familj.

Det får mig att fundera på vilken roll maten har i min egen självbiografiska roman. Jag tror att jag har med någon korv stroganoff, men inte så mycket mer i matväg… 🙂 I min historia har inte jag så starka minnen kopplade till mat när jag tänker efter. Eller så ska jag fundera ett varv på om det kanske finns sådana minnen, som jag inte tänkt på. Det skulle väl vara den där korv stroganoffen då, men då är det snarare frånvaron av den som väcker minnen i mig, när min pappa blev så sjuk att han inte kunde laga mat.  Kanske ska jag satsa på att skriva lite mer om smaken av pappas pulverstroganoff, vi får se.

Nä nu kommer jag på! I min självbiografiska roman har faktiskt morötter en väldigt stor betydelse. Se där. Den som varit på en föreläsning med mig vet exakt vad jag menar, den som inte varit det får hålla till godo med vad morötter kan betyda i ett sjukdomshelvete.