Skrivboken del 3 Att ta vara på respons från skrivarkurs

 

Här kan du läsa del 1 i Skrivboken.
Och del 2.

Den skrivarkursen som jag gick i samband med att jag bestämde mig för att skriva klart innehöll respons. Upplägget var att ta emot respons utan att ”försvara” eller tycka till på en gång utan just öva på att istället bara ta emot och lyssna. Otroligt nyttigt! Vi fick respons både från varandra och kursledare.

När du får respons så har du möjlighet att välja hur du ska använda den för att förbättra din text. Självklart vill jag höra bra saker om min text men ännu mer intressant är det ju vad den som ger responsen ser som frågetecken i texten eller vill veta mer om. För vid textrespons rör det ju sig inte om en färdig bok utan det är ett work in progress som just behöver den där kärleken att någon faktiskt tar sig tid att tala om vad som kan bli bättre.

Ovan ser ni skrivboken och några av de saker jag skrev ner utifrån responsen. ”Hon får leva vidare när någon skriver om henne.” (Texten jag lämnade in på kursen var en scen med min farmor).

Jag fick konkreta och otroligt användbara råd från min handledare.

Frågorna som ställs, behålla som författare och texten blir svar.
Vad är det starkaste att förmedla med texten, det viktigaste, KÄRNAN, centrum.

Just att hitta kärnan blev en så viktig lärdom. Det är så lätt att spreta. Men att hitta något slags centrum, eller vi kan också kalla det för en röd tråd och jag tror faktiskt jag lyckades med det efter en lång process efter kursen. Men utan den responsen så hade jag nog inte kommit på den tanken att jag behöver ett centrum i berättelsen. I början var min text fylld av frågor. De staplades på varandra. Ett klokt råd var då att behåll dem som författare och låt texten bli svar. Så jag har rensat mycket på frågorna.

Nästa del i skrivboken som också är den sista i detta backstagetema på bloggen kommer fortsätta på temat respons och om att ta vara på halleluja moments i texten.

 

Annonser

Saker jag lär mig när jag redigerar

Att redigera texten är otroligt utvecklande, det jag lär mig genom research omvandlas till berättelse.

Jag har till exempel provat att rensa texten på tillbakablickar och fokusera på en text som står starkt och stadigt i nuet. Som research har jag nämligen läst en del ungdomsböcker och märkt att det verkar vara uppskattat just att det inte kommer långa stycken som bryter av stämningen, att om något som tidigare har hänt ska nämnas kanske det nämns på någon eller ett par rader och inte en hela sida som jag ibland haft nu (ooops!). Läsning är verkligen utbildande, särskilt för en som skriver.

Jag har också lärt mig om startpallar, regler för medley, insim, stretchövningar och annat relaterat till att tävla i simning.

Jag lär mig och får ständigt fortsätta lära mig att lufta till texten så allting inte ligger som en tjock gröt som blir alltför mastig att som läsare ta in.

Jag kommer till stora insikter om att jag behöver gå in mer i karaktärernas reaktioner på det som händer för att inte texten ska bli platt eller kylig.

Spännande är det! Och nu är jag inne i en sån där välsignat bra fas då jag kan förhålla mig hyfsat neutral till texten och det underlättar arbetet enormt.