Inspiration, Läsning

”Att läsa är ju faktiskt att leva inuti en annan människas ord”

lasa_laka-Leva_ninafrid2016

Jag har läst Nina Frids bok om biblioterapi och läsfrämjande. Boken påminner mig om varför jag vill bli bibliotekarie och jag tror banne mig att jag ska köpa den också för att aldrig glömma varför jag pluggar biblioteks – och informationsvetenskap och vad mitt uppdrag är.

Boken inleder med ett intressant resonemang om läsning och biblioteken. Till exempel att ordet bibliotekarie kan framkalla olust eller skam och få personer att känna en otillräcklighet över att de inte läser tillräckligt mycket. ”Om biblioteket framkallar samma känsla så är det inget konstigt med alla de människor som vi inte ser på biblioteket ” Precis som folk vet att det är bra att träna så vet nog de flesta om att det är bra att läsa. Jag tänker att det handlar om att kasta bort pekpinnarna eftersom behovet att läsa måste komma inifrån, som det också står i just den här boken. Och bibliotekariens uppdrag blir då att väcka ett sånt behov. Ett ärofyllt uppdrag ser jag det som.

Rubriken i detta inlägg är ett citat av Siri Hustvedt som nämns på sida 95 i Nina Frids bok. Jag som är kär i läsning nickade saligt när jag läste just de orden för JA!!! Det är därför jag läser. Det är en ynnest för mig att ta del av fantastiska läsupplevelser. Att leva i en annan människas ord, att liksom få låna någon annans hjärna en stund och på så sätt utvecklas ju jag i min identitet också.

Läsning kan vara choklad eller segel. Och får vara både och! Nina Frid skriver ”Men trots att jag vet vad som är segel, har erfarit det som genomblåser, förvandlar, öppnar upp, tänker jag aldrig förakta choklad. Ibland är det precis choklad jag behöver.”

chokladochsegel
s.13

Jag tänker heller aldrig förakta choklad. Jag älskar att läsa choklad. Nöjesläsning är otroligt viktig för mig. Böcker att fly in. Böcker att slappna av till. Jag behöver verkligen det. Sedan behöver jag också segel. Böcker som stimulerar något mer i min hjärna. Ett djupare plan. Utmaningar där jag kan växa med litteraturen och faktiskt känna att jag kan ta till mig kanske ett klurigare språk eller något snårigare. Böcker som utbildar mig. Men det är jag. Mina behov.  Och jag tror läsning handlar om att hitta den läsning som matchar ens egna behov. Läsning är aldrig kul om det är förenat med krav, prestation eller normer om vad man ska tycka är bra eller inte. Jag tänker ungefär så här: har du läst en bok du tyckte var bra? Kul! Härligt! Då är det bra läsning.

Sedan tänker jag också att skiljelinjen mellan vilken läsning som är choklad och segel, det kan väl vara diffust. Böcker som någon ser som skräplitteratur kan ju vara böcker som gör mig rik emotionellt och intellektuellt. För att vi är olika! För mig är det ofta så att oavsett vad jag läser känner jag mig lite rikare om det är en läsupplevelser som matchar mig, var jag är i livet just nu och vad jag kan ta till mig. Och att jag tänker snarare att den här boken var inte rätt för mig än att den är helt fel i sig. Det är därför jag fokuserar på läsupplevelser. 

Nina Frids bok fortsätter sedan in på det mycket spännande ämnet biblioterapi som gör mig nästan överexalterad. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer en utbildning i Sverige inom biblioterapi såsom det finns i Finland. Jag skulle verkligen vilja jobba med läsning som läkning och hur samtalet om böcker kan hjälpa människor på olika sätt.

Böcker kan betyda så mycket. Jag vet att böcker har hjälpt mig att överleva i många svåra situationer. Jag har läst för att känna igen mig. Jag har läst för att förstå något som jag inte tidigare förstått. Jag har läst för att läka min hjärna. Jag har kraschat min hjärna och sedan tagit mig tillbaka till läsningen genom att börja med korta texter och sedan växa, nästan som att lära om från början. Innan jag blev sjuk i utmattningssyndrom så hade jag faktiskt en annan syn på läsning som jag idag inte är ett dugg stolt över. Jag ville läsa det som ansågs vara bra och kvalitativ läsning. ”Sånt man bör ha läst.” Jag ville läsa vad andra ”godkänt”. Jag tvingade mig igenom böcker som jag inte tyckte var bra, även om böckerna gav mig huvudvärk så fortsatte jag och tänkte att det var ju mig det var fel på. Detta rekommenderar jag inte för någon. Don’t try this at home för det här är receptet på hur du effektivt kan döda din läslust.

Under kraschen skaffade jag mig min princip för läsande som utgår från lust och vilja. Om jag inte tycker att en bok är bra så stänger jag den och lägger ifrån mig den. Ibland bestämmer jag mig för att den här boken ska jag testa igen någon dag. Ibland konstaterar jag att den här boken inte var bra för mig men att kanske någon annan kan gilla den. Ibland utforskar jag snarare än tvingar mig att fortsätta och ser om det är en förståelse som kan växa fram. Men min princip är idag att jag ska inte läsa böcker för att leva upp till något eller för att läsning ”ska” vara på ett visst sätt. Det här förhållningssättet gör att jag numera nästan aldrig tappar läslusten och att jag har en ganska stor bredd i min läsning som jag upplever just gör mig rik på språk och berättelser. Det gör mitt liv bättre helt enkelt.

Jag läser för att bli arg. För att gråta. För att bli glad. Jag läser fint och fult, stort och litet, nytt och gammalt, klassiskt och populärt, underskattat och hyllat. Och det är ett damn good läsande liv!

PS! Sedan kommer ju boken in på biblioterapi och skrivande också. ♥ OH YEAH. ♥ Det är också sånt jag drömmer om att arbeta med. På min bucket list står bland annat utbilda mig till skrivarpedagog. Jag tror att biblioteket verkligen skulle kunna vara både en demokratisk och själsligt läkande arena för skrivande och att människor får uttrycka sina berättelser.

Annonser
Läsning

Svensk läsklassiker – Mor gifter sig

Jag deltar i något som Sandvikens folkbibliotek ordnar under 2017 – en svensk läsklassiker. ”Att ta sig an en klassiker kan vara som att delta i ett motionslopp. Det krävs både viljestyrka, motivation och uthållighet.”

Ett år – fyra böcker.

Första boken i en svensk läsklassiker är Mor gifter sig av Moa Martinsson. Jag gick idag i mål i den första etappen av detta äventyr och min hjärna är fylld av intryck, tankar, känslor och reflektioner.

Mor gifter sig är en självbiografisk roman som är den första delen i en triologi om Mia. Utspelar sig omkring 1900-talet. Det är en roman om klass, fabriksfolk, stadsbarn, bruksbarn, ordentliga människor och människor som inte kan bete sig. Det handlar också mycket om våld och alkohol. Mycket stryk, ris och uppklådda ungar. Olyckliga människor som dricker. Ett huvudtema i boken som aldrig går ur tiden är hur ett barn kan uppleva det när ens förälder träffar en ny partner. Och hur ett barn upplever att se sin förälder blir slagen. Det här stycket stirrade jag bra länge innan jag klarade av att läsa vidare (sida 168):

citat_morgiftersig

Den här boken skildrade barn och kvinnor i en tid då barn och kvinnor inte var huvudpersoner i berättelserna. På baksidan står det ”Den skrevs som motvikt till de ‘pojkbiografier’ som 1930-talet var så rikt på, och dessutom unik i svensk litteratur genom sin dynamiska mor-dotterskildring.” Den här boken har så väldigt många nyanser av en barndom, glädjen i bröstsocker ”alla barns förförelsemedel omkring 1902”, sorgen över att känna sig bortbytt eller bortvald när ens förälder uppmärksammar någon annan, förvåningen när barnet äntligen blir sett av en vuxen och känner sig viktig, all denna rädsla, rädslan för att se sin mamma bli utsatt för våld. Att också vara rädd för hur mamma ska reagera om barnet, Mia,  inte gör det hon lovat, om att hitta en tjugofemöring under bron och vad ska Mia göra med den så att mamma inte blir arg? Att vara ensam och bara umgås med vuxna. Att träffa andra ungar men nästan ha glömt bort hur det är att leka. Jag som läsare får möta både Mia och hennes mamma Hedvig i alla sinnesstämningar.

En rik läsupplevelse, till en början krävde den långsamhet av mig som läsare. Det var utmanande för mig, kanske är det därför jag drar mig för att läsa klassiker, van vid att det ska gå fort, att sidorna ska svepa förbi.Jag läste de första femtio sidorna med ett svagt motstånd i mig, ett par sidor varje kväll men andra böcker lockade mer. Sedan blev boken liggande som ett dåligt samvete på vardagsrumsbordet tills jag bestämde mig för att med vissa böcker är det som att ta sig ut och springa, man måste pusha på lite och se att det blir gjort! När jag väl tog tag i läsningen igen så  växte ett stort engagemang i mig för berättelsen. Resterande 200-någonting-sidorna läste jag ut på två dagar.

Den här texten är väldigt späckad, läser man snabbt så går man miste om så mycket men om man ger den här texten sin långsamhet så ger den mycket tillbaka. På slutet går det mycket fortare och det ”händer” mer. Men jag tycker heller inte att början ska underskattas, klassrumsskildringarna, 25-öringen under bron, det är också sånt som stannar kvar i mig som läsare.

Jag känner mig rikare på historia efter den här läsupplevelsen. Var fanns de här skildringarna när jag läste historia på gymnasiet? Känner också att jag vill läsa mer klassiker överlag, de hjälper mig att förstå samtiden eftersom för att kunna förstå samtiden behöver vi förstå dåtiden.

Nästa bok i En svensk läsklassiker är Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf.

Läsning

Den röda adressboken

bokbildDen röda adressboken 
av Sofia Lundberg

Det finns böcker som flyttar in i själen för att stanna för evigt. Så kände jag när jag läste den här bokpärlan. Jag tror den passar den som gillar feel-good, lite historiskt och böcker om människors livsöden. Det finns vissa scener som var de finaste jag någonsin läst, utan att överdriva. Det gick bara rakt in.

Boken handlar om Doris och hennes liv berättas utifrån en röd adressbok. I den finns det människor som passerat under hennes liv, vänner, kärlekar, familj och kollegor. Många människor är överstrukna. De är döda. Doris talar ofta själv om döden vilket hennes systers barnbarn Jenny inte tycker om. För Doris är ju inte färdig ännu.

Doris är en underbar karaktär, hon skildras med en rikt tanke – och känsloliv i en ganska mekanisk vardag med hemtjänst. Något förändras när hennes ordinarie hemtjänstkvinna är på semester. Vikarien är helt underbar, mjukare, vänligare och hon hjälper Doris hantera de minnen som gör ont och de minnen hon vill bevara. När Doris tittar på sina fotografier vid köksbordet får vikarien en idé. Alla fotografier som gör Doris glad och väcker bra minnen ska hon lägga i en ask, alla de  fotografiersom gör hennes ledsen ska hon lägga i en annan ask. Asken med de ledsna fotografierna tejpar de in med all tejp som finns i hushållet. Den scenen satte stort avtryck i mig. Det var så jävla fint.

Vi får följa Doris ungdom och liv utifrån adressbokens personer. Hennes modellkarriär under tjocka lager av smink och med sårig hårbotten av omild behandling, ideal och krav, vi får följa henne i Paris, under kriget, i USA, England och så i Stockholm där hon bor hos den excentriske konstnären Gösta som målar tavlor i en bubbla som ingen kan nå honom i.

När Doris, på äldre dagar hamnar på sjukhus efter ett fall så försöker hon hävda sin integritet, hon hur hon vill leva sin sista tid i livet, på Bastugatan. Datorn är hennes käraste ägodel för med den är hon inte utestängd från världen. Hon pratar med Jenny  via datornoch kanske är Jenny den enda som förstår vad Doris behöver, vad som ska få henne att tänka på det som finns kvar och inte bara på det som försvunnit.

ÅH! SLUTET! Jag grät som ett störtregn. Sedan kunde jag inte släppa taget om boken rent fysiskt för den här boken blev en vän. Det är den finaste berättelsen om kärlek som jag läst. Den innehöll så mycket livsklokheten också. Bland annat om choklad:

choklad

Bokbild: Bullet Point Publishing

Läsning

Det sjunger i isen

Recensionsexemplardetsjunger

Det sjunger i isen
av Linnea Dunér

Inez, hennes systrar Elsa och Gertrud, mor och far bevaras i början av den här berättelsen i ett fotografi. När de lämnar ateljén vet ingen av dem vad som kommer hända med Inez inte så långt därefter. Att hon kommer försvinna och att det enda som kommer finnas kvar av henne är en sjal som ligger intill isen vid den ökända sjön Bottenlösan och hennes allvarliga blick i fotografiet.

Mellan åren 1869 och 1872 får vi veta vad som hände Inez som försvann och systrarna som blev kvar. Det är en berättelse om just att vara systrar, om skogen, om giftermål, om onda och goda män. Om demonen från Svartmyr som högg av sin egen arm. Om orättvisan i rättvisan. Om kärlek som ingen annan kan förstå än de som älskar varandra. Om fina fasader som döljer hemska hemligheter.

En välskriven historisk roman. Jag får känslan av att varje ord är valt med omsorg. Otroligt stämningsfullt språk. Känns äkta!

Det var väldigt, väldigt längesedan som en bok höll mig vaken. Jag brukar oftast läsa en timme på kvällen men jag kunde inte gå och lägga mig innan jag visste hur denna slutade. Det här är början på en triologi, en början på något väldigt bra.

Bokbild: Humle förlag

Läsning

Mina läsupplevelser hösten 2016

Trots många svackor då jag inte läst alls under flera veckor så har det blivit många fina läsupplevelser hösten 2016. Särskilt mot slutet av åren! Under sommaren inledde jag nästan varje dag med att ta med en kopp te till sängen och läsa dagens första vakna timme innan jag klev upp på riktigt. Så gör jag även på julledigheten.

För att det är kul att minnas tillbaka så kommer här listan med vilka böcker jag läste från augusti 2016 – december 2016 (i den ordningen jag läste dom). Favoriter är märkta med ett hjärta men alla de här böckerna var bra 🙂  Det är en blandning av romaner, tecknade serier, barnböcker och bilderböcker.

  1. Det opålitliga hjärtat ❤
  2. Ödesgudinnan på salong de amour
  3. Amulett bok 1 (tecknad serie)
  4. Dränkta
  5. Hej hej vardag (tecknad serie)
  6. Tantbalans
  7. Alternativet (tecknad serie)
  8. Smulklubbens skamlösa systrar ❤
  9. Fiolen från Auscwitz
  10. Bitterfittan
  11. Du kanske inte vet om det men döden spelar inte handboll (ungdomsbok)
  12. Och bingo är bara för de förlorade (ungdomsbok)
  13. Lustans tivoli
  14. Sekten som återuppstod ❤
  15. Hon som älskade honom
  16. Bakomvärlden (bilderbok)
  17. Jippi jag har adhd (bilderbok)
  18. Mina två filtar (bilderbok)
  19. Lyckan i det lilla ❤
  20. Vid ögonblickets slut ❤
  21. George ❤ (ungdomsbok)
  22. Jag tar samma som hon
  23. Tillbaka till henne ❤
  24. En vintersaga (tecknad serie)
  25. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske
  26. Flickan, mamman och demonerna (barnbok)
  27. Själv. Kraften i egentid
  28. Hela Kakan
  29. Störst av allt ❤
  30. Den befriade familjen ❤
  31. Listigt (bilderbok)
  32. Ett bipolärt hjärta
  33. Till min dotter
  34. När mörkret viker undan för livet ❤
  35. Det magiska hjärtat ❤ (barnbok)
  36. Veronica bestämmer sig för att dö ❤
  37. Blodet isar (tecknad serie)
  38. Jetlag
  39. Jag är en sån som bara vill ligga med dig (dikter)
  40. Only väg is up (ungdomsbok)
  41. Brida  ❤
  42. Dålig karma ❤
  43. Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
  44. Bortom portalen (noveller)

 

Har du någon bästa läsupplevelse från 2016? 

Läsning

Björnstad

Björnstad bjornstad-inb-3d.png
av Fredrik Backman

En av mina favoritförfattare är Fredrik Backman. Jag tycker att han har ett inspirerande språk och han använder ord på sätt som förvånar och gör mig glad. När jag såg att han släppt ny bok så ställde jag mig genast i kö på bibblan. Började sedan läsa på vad boken handlade om. Ishockey. Backmans allvarligaste roman hittills. Jag kände blandade känslor inför temat.

Jag är ganska svalt intresserad av ishockey. Men jag är intresserad av det som berättas på ett intressant sätt. Jag är nyfiken och jag tror att en berättelse kan utvidga ens uppfattning om saker.

Björnstad är berättad på ett otroligt intressant sätt. Jag är inte så intresserad av fotboll heller men uppskattade ändå Britt-Mari var här då ett tema också, precis som i Björnstad,  var hur idrotten påverkar människor. Idrottskulturen. Samhället. Människorna. Hur idrotten kan föra samman och förgöra. Plocka fram det bästa och det sämsta. Vara en gemenskap och vara ensamhet.

”- Det enda idrotten ger oss är ögonblick. Men vad fan är livet, Peter, mer än ögonblick.”

I Björnstad lever man inte. Man överlever. ”Skogen äter ett övergivet hus eller två per säsong.”  Det finns stora planer för dem som har björnen i sig. Hockeykillarna som ska få samhället att blomstra igen. Om de vinner, kanske kan det då bli ett hockeygymnasium och ett konferenscenter, en shoppinggalleria! Allting hänger på björnen. Den som har björnen i sig. Hockeyn som är Björnstads syre, hjärta och själ. Laget före individer. Att aldrig svika. Att alltid stå enade. Oavsett vad.

I omklädningsrummet haglar de grova ”skämten”. Hur påverkas killarna av att de får hålla på som de gör? På en fest sker en våldtäkt. En tjej som för alltid förlorar en bit av sig själv och för alltid kommer vara rädd för mörkret. Han som våldtar är lagets hjälte, Kevin. Polisen hämtar honom från en buss på väg till lagets viktigaste match och ett hat fyller Björnstad, en farlig ilska, men vems sida ställer sig folket i Björnstad på när det verkligen gäller?

En fantastisk roman med stora känslor. Även om du inte känner att du är så intresserad av hockey så har den här romanen så många lager värda att upptäcka. Om föräldrar som gör allt för att skydda sina barn. Om föräldrar som lever ut sina sorger och besvikelser genom sina barn. Om människor i ett samhälle som kommunicerar med drycker istället för ord. Om människor som tar rygg på varandra och sluter sig samman, om människor som säger i från. Om våld, om oförlåtliga övergrepp, om smärta, om att vara den sämsta förloraren och om att vara den som vinner och är kung. Hur världen ser ut när en är på isen mitt i ögonblicket och när en kliver av.

Jag ser framemot att läsa mer om Björnstad.

Bokbild: Piratförlaget.

Läsning

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

”Stockholm var en kokande gryta, ett spöregn. En myrstack. Hästspann kom i en aldrig sinande ström från alla håll och försvann snabbt och målmedvetet i motsatt riktning medan nya dök upp bakom krönet. Springpojkar, tidningsförsäljare, skoputsare och på en timme fler bilar än Signe dittills sett i hela sitt liv, kom och försvann inför hennes åsyn. Om Uppsala var en vårbäck, så var Stockholm ett dånande vattenfall.” 

Jag har precis avslutat en magisk läsupplevelse. Tillbaka till henne är en roman där jag som läsare i nutiden får följa arbetsförmedlaren Hanna som inte verkar så där jättelycklig precis och Signe som i nittonhundratalets början är en folkskolelärarinna som kämpar för rösträtt.  Hanna börjar ledsna på sitt förhållande med Johan och Signe, nästan hundra år tidigare känner stor passion för Anna. Så man kan säga att till en början är det inte mycket med Signes och Hannas liv som hänger samman.

Men egentligen börjar berättelsen med fyra föremål: en linjal, ett par glasögon, ett par skor och en brosch. Efter en cykelolycka hamnar dessa föremål i Hannas händer och de rör upp något i henne. Föremålen kommer leda henne till brev och dagböcker och genom dessa hör hon det förflutna som ett eko genom henne själv, kanske vill Signe berätta något för henne?

En magisk läsupplevelse, suveränt språk som imponerar mig gång på gång. Verkligen inspirerande för mig som skrivande människa. Berättelsen är fiktiv men lyfter fram människor och kampen från de förflutna på ett vackert sätt och det berör mig som läsare hur Hanna växer i sökandet, att det väcks en glöd i henne utifrån fyra föremål.