Research – du måste ju fan känna på vattnet om du ska skriva om det!

researchlistan
Just nu är det icke-skrivande som gäller. Distans och vila från själva texten men komma närmre annat, berättelsen, karaktärerna, miljöerna..  Jag vill göra det här på bästa möjliga sätt så därför har jag satt ihop en researchlista som jag gör mig på väldigt bra humör, särskilt: ”du måste ju fan känna lite på vattnet om du ska skriva om det”, haha.

Du som också skriver, vad gör du för research? 🙂 

Annonser

Skrivarmål 2017

  • Redigera klart ungdomsboken och skicka in till förlag innan sommaren
  • Plugga klart Kreativt skrivande 3 (också under våren)
  • Göra mer research
  • Skriva råmanus till feel-good romanen
  • Skriva fler noveller
  • Skriva mer poesi
  • Boka in skrivardejter med mig själv och skriva in dem i almanackan så att det faktiskt blir av
  • Skriva så hjärtat glöder, alltid ❤

Och så var det gjort

Det här är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.

Jag blev klar. ❤

Jag bestämde mig för att vara nöjd.

Jag bestämde mig för att lita på berättelsen.

Seriöst, idag låg jag faktiskt i fosterställning ett tag och tänkte JAG ORKAR INTE SKRIVA MER PÅ DEN HÄR BOKEN, NU FÅR DEN VARA KLAR!

Sedan såg jag på mitt manus med varma ögon och kärlek.

Läste allt en sista gång.

Tryckte på skicka.

Jag känner en frid i denna väntan, för det spelar ingen roll vad som händer sen, om något förlag vill ha berättelsen, eller jo det spelar massa roll 😉 Annars hade jag ju inte skickat in. Jag vill ju verkligen. Från hjärtat. Se en tryckt bok.

Men det viktigaste är att jag

  1. skrev klart
  2. och skickade in

Pappa, hur stolt är du nu över din dotter som la ett pussel över ditt liv? Så jäkla stolt hoppas jag! För det här är en hyllning till dig och din stund på jorden.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR kära skrivande människor för nu tar den här författaren ledighet och kommer tillbaka 2017 (fast det blir lite läsupplevelse-relaterad-blogg under julen, för nu går jag in i min läsbubbla.)

Ett mål är en dröm med deadline

Jag har bestämt mig för att jag ska klicka i väg och posta i väg mitt självbiografiska manus den 20:e december. Pröva nålsögat.

Varför just den 20:e ?

Jo.

Det är ett datum.
Det är innan jul, skönt.
Det är innan det här året är över.
Det är tillräckligt snart för att det ska bli av.
Det är tillräckligt långt fram för att jag inte ska bli stressad.

Det är ett väldigt konkret mål. Hela det här året egentligen har ju själva berättelsen, innehållet, varit klart. Men redigeringen har behövt ha mycket tid på sig. Dels för att kolla av med mig själv, hur mycket vill jag lämna ut? Dels för att låta berättelsen mogna. Efter många vilopauser börjar det nu bli något jag känner att jag kan stå för med hela min själ och hela mitt hjärta.

Jag jobbar ganska bra mot deadline märker jag. Igår redigerade jag fyrtio sidor för just nu är jag i kill your darlings mode och jag har dessutom börjat prata ett väldigt internt författarspråk när jag bollar redigering med min vän och vapendragare Anna.  Jag säger sådana saker som: ”är den här metaforen användbar? Vad tillför det här till berättelsen? Äh jag ska nog döda den där darlingen litegrann.”

Bara sedan i somras har mitt skrivande mognat enormt och jag känner att jag börjat hitta en trygghet i att jag kan uttrycka mig, att min berättelse är värd att berättas. Nu pirrar och brusar det i systemet, det här känns så bra! Jag längtar efter släppa taget om det här manuset och låta det flyga.

NaNoWriMo – jag är nöjd nu och vad jag lärde mig

I fredags ställde jag mig själv vid ett vägskäl, kötta på och skriva 10 000 ord under helgen för att nå målet i NaNoWriMo eller släppa taget? Jag kom in ganska sent i NaNoWriMo och tänkte först, äsch, det grejar jag ändå men vid det där vägskälet i fredags så kände jag – varför fortsätta, varför pressa när stressen kommer?  Jag är ju redan nöjd. Det är ganska skönt att ge upp. Vara nöjd. 40 000 ord fick jag till. Det hade jag ju inte fått till om jag inte provat NaNoWriMo.

Att skriva 50 000 ord på en månad är häftigt, det är en utmaning som pressar den där spärren, den där spärren när man sitter och skriver och börjar redigera innan det ens kommit ut vettig text. Jag kom till 40 000 extra ord i mitt projekt i Kreativt Skrivande kursen. Det är faktiskt riktigt jäkla bra. Nöjd, nöjd, nöjd, människan här bakom tangenterna är nöjd.

Det jag lärde mig av NaNoWriMo:

  • Att skriva disciplinerat
  • Att planera mitt skrivande (hur mycket ska jag skriva? När?)
  • Att hantera skrivarrelaterad stress
  • Att våga skriva skit för det är då guldet kommer

Jag har även för första gången dödat en karaktär.

(!)

(!!!)

(!!!!!!)

Satt och skrev som en raket när det kom till mig, den där karaktären måste tyvärr dö. Det bara är så. Det blev bra för texten men kändes också sorgligt. Jättemärklig känsla.

Vad gjorde jag istället för att kötta på med skrivandet i helgen? Gick ut i skogen. Ah. Det var så skönt. Som att bada själen. Sedan läste jag, pysslade och bakade. För hur mycket jag än älskar skrivandet så kommer alltid livet före. Jag måste leva för att kunna skriva.

Och jag ger ju inte upp förstås på själva projektet! Det vill jag vara tydlig med. Nu fortsätter jag skriva på ungdomsboken i en lugnare takt men ändå mer produktivt än innan NaNoWriMo.