Saker jag lär mig när jag redigerar

Att redigera texten är otroligt utvecklande, det jag lär mig genom research omvandlas till berättelse.

Jag har till exempel provat att rensa texten på tillbakablickar och fokusera på en text som står starkt och stadigt i nuet. Som research har jag nämligen läst en del ungdomsböcker och märkt att det verkar vara uppskattat just att det inte kommer långa stycken som bryter av stämningen, att om något som tidigare har hänt ska nämnas kanske det nämns på någon eller ett par rader och inte en hela sida som jag ibland haft nu (ooops!). Läsning är verkligen utbildande, särskilt för en som skriver.

Jag har också lärt mig om startpallar, regler för medley, insim, stretchövningar och annat relaterat till att tävla i simning.

Jag lär mig och får ständigt fortsätta lära mig att lufta till texten så allting inte ligger som en tjock gröt som blir alltför mastig att som läsare ta in.

Jag kommer till stora insikter om att jag behöver gå in mer i karaktärernas reaktioner på det som händer för att inte texten ska bli platt eller kylig.

Spännande är det! Och nu är jag inne i en sån där välsignat bra fas då jag kan förhålla mig hyfsat neutral till texten och det underlättar arbetet enormt.

Allting stämmer, ingenting fungerar överhuvudtaget

Så här kan jag bäst sammanfatta den redigeringsperiod jag befinner mig i just nu:

Allting stämmer. Ingenting fungerar överhuvudtaget.

Jag fyller på med tålamod, bokens spellista och jävlar anamma. Och te. Heligt mycket te.

Skrivprocessen. Det är klurigt, det är roligt, det är frustrerande, det är utmanande. Tusen anledningar till att jag skriver, den främsta anledningen:  det är ett märkligt äventyr.

Skrivarmål 2017

  • Redigera klart ungdomsboken och skicka in till förlag innan sommaren
  • Plugga klart Kreativt skrivande 3 (också under våren)
  • Göra mer research
  • Skriva råmanus till feel-good romanen
  • Skriva fler noveller
  • Skriva mer poesi
  • Boka in skrivardejter med mig själv och skriva in dem i almanackan så att det faktiskt blir av
  • Skriva så hjärtat glöder, alltid ❤

Att kräkas på sin text / att älska sin text

Redigera, redigera, redigera.

Att vissa dagar kräkas på texten.

Att vissa dagar få så fantastisk respons så att jag känner mig som världens rikaste människa. (Tack Anna!)

Att vissa dagar sjunga i huvudet av att det är så härligt, finns ju en anledning till att jag skriver från första början, jag ÄLSKAR det.

Att känna förväntan, oro, och pepp.

Att växa genom att se texten växa.

Idag har jag en välsignad dag då jag tycker min text är fantastisk och då jag äter choklad när jag redigerar med känslan: denna dag, ett liv.

Papper överallt!

redigera_papper_papper
Så här kan det ser ut när jag redigerar. PAPPER! ÖVERALLT! Tankar. Klotter. Kom i håg. Bland annat en tankekarta över köket då min testläsare Anna tycker jag behöver få mer med miljöer och jobba med rummen i berättelsen. 🙂

På skrivarkursen hittade jag en farmor

hittafarmor

Sommaren 2015 gick jag på en kortare skrivarkurs, fem dagar, på Västerbergs folkhögskola i natursköna Storvik utanför Sandviken. Innan dess hade jag skrotat omkring med ett halvtaskigt råmanus som mest kändes gnälligt och saknade riktning, jag hade bara skrivit av mig och visste inte hur jag skulle gestalta den historien jag ville berätta. Så fattade jag ett beslut våren 2015. Berättelsen ska ut ur kroppen. För jag vet att jag behöver det, och jag  har en stark övertygelse att berättelsen om anhörigskap är värd att berättas. Min självbiografiska roman handlar om vad som händer när hjärnan inte längre fungerar. Mer om det finns att läsa under fliken ”om Jenny Eriksson” längst upp här på bloggen.

På skrivarkursen blev jag modig. Gemenskapen, att jag satte av tid till att skriva, lärarna, upplägget. Precis det jag behövde! Jag plockade fram den berättarröst jag visste att jag hade gömt undan någonstans och jag tog mod till mig att göra research, att ta en kontakt, hitta en gravsten och skriva fram en farmor som jag aldrig har träffat men som ju ändå är mina rötter, utan henne, ingen pappa, utan pappa, så finns ju inte jag. Tog bussen till Storvik- hittade en farmor – i ett fotografi med tre lager.

Sedan sommaren 2015 har det hänt mycket. Jag har hittat en skatt av fotoalbum på den farmor jag bara hade en bild av. Med den skatten känner jag att hon kanske en dag är värd en egen berättelse, men det står på min lista med ”skrivarprojekt jag vill göra någon gång”.

Nu står farmor i silverram på köksbordet bland Katja-äpplen och tittar medan jag skriver. Hon har en viktig roll i berättelsen. Jag har redigerat 145 av 190 sidor. Snart min kära testläsande awesome vän Anna ska du få läsa mitt nöjd-manus! I am on fire! 

Himmel och helvete

Redigering är himmel och helvete.

För ena stunden/dagen älskar jag min bok. Jag sittdansar, firar och håller drömmen vid liv.

Nästa stund/dag: avgrund och ångest, alla orden bara sticker, äcklar, blir patetiska och obetydliga. Alla sidor som jag producerat fram stör mig.

Då är det tur att jag har vänner som testläser och skriver så fin respons, jag sparar deras pepp och läser den om och om igen när det känns svårt. Tack Anna! Tack Malin!

Mest himmel ändå. För responsen ger mig moln att sväva på och jag påminner mig om min motivation, varför jag bestämt mig för att skriva en självbiografisk roman. För att historien måste ut ur min kropp. Bara måste.

Ett mål är en en dröm med deadline på. Innan jul ska jag ha ett självbiografiskt manus att skicka in till förlag, ett manus jag står för och är stolt över, som antagligen är operfekt men som innehåller min röst, mitt språk och den historien jag känner att jag måste berätta.

Höstterminen börjar NU.

P.s
Så ska jag ju vara lite kreativt tokig den här hösten och skriva en till bok parallellt med redigeringen av den självbiografiska romanen. Jajamän. I en kurs som heter Kreativt Skrivande 3 ska jag få färdigt ett gammalt bokprojekt. Det kommer ni kunna följa på den här bloggen. Äntligen ska jag skriva en fiktiv historia!