Redigera, Skrivarliv

Ett mål är en dröm med deadline

Jag har bestämt mig för att jag ska klicka i väg och posta i väg mitt självbiografiska manus den 20:e december. Pröva nålsögat.

Varför just den 20:e ?

Jo.

Det är ett datum.
Det är innan jul, skönt.
Det är innan det här året är över.
Det är tillräckligt snart för att det ska bli av.
Det är tillräckligt långt fram för att jag inte ska bli stressad.

Det är ett väldigt konkret mål. Hela det här året egentligen har ju själva berättelsen, innehållet, varit klart. Men redigeringen har behövt ha mycket tid på sig. Dels för att kolla av med mig själv, hur mycket vill jag lämna ut? Dels för att låta berättelsen mogna. Efter många vilopauser börjar det nu bli något jag känner att jag kan stå för med hela min själ och hela mitt hjärta.

Jag jobbar ganska bra mot deadline märker jag. Igår redigerade jag fyrtio sidor för just nu är jag i kill your darlings mode och jag har dessutom börjat prata ett väldigt internt författarspråk när jag bollar redigering med min vän och vapendragare Anna.  Jag säger sådana saker som: ”är den här metaforen användbar? Vad tillför det här till berättelsen? Äh jag ska nog döda den där darlingen litegrann.”

Bara sedan i somras har mitt skrivande mognat enormt och jag känner att jag börjat hitta en trygghet i att jag kan uttrycka mig, att min berättelse är värd att berättas. Nu pirrar och brusar det i systemet, det här känns så bra! Jag längtar efter släppa taget om det här manuset och låta det flyga.

Annonser
Skrivprocessen

Delmål uppnått i redigeringen: nöjd-manuset

192 sidor.

70 451 ord.

Sprängfullt med kärlek, ilska, anhörigskap frustration, lycka, elände.

Ett uppnått delmål, mitt nöjd-manus ombearbetat och redigerat med fokus på bättre gestaltning har nu landat i två testläsares händer och jag ska ta och vila och äta äpplen en stund innan jag styr om fokus till mer plugg och mer slipa, spackla väggar.

Och med spänning invänta, responsen…

Efter responsen så väntar: kan jag stå för det här kollen? och det grammatiska och språkliga då jag ska leta efter alla spännande, pinsamma, märkliga fel som kan infinna sig i en text.

Skrivarliv

På skrivarkursen hittade jag en farmor

hittafarmor

Sommaren 2015 gick jag på en kortare skrivarkurs, fem dagar, på Västerbergs folkhögskola i natursköna Storvik utanför Sandviken. Innan dess hade jag skrotat omkring med ett halvtaskigt råmanus som mest kändes gnälligt och saknade riktning, jag hade bara skrivit av mig och visste inte hur jag skulle gestalta den historien jag ville berätta. Så fattade jag ett beslut våren 2015. Berättelsen ska ut ur kroppen. För jag vet att jag behöver det, och jag  har en stark övertygelse att berättelsen om anhörigskap är värd att berättas. Min självbiografiska roman handlar om vad som händer när hjärnan inte längre fungerar. Mer om det finns att läsa under fliken ”om Jenny Eriksson” längst upp här på bloggen.

På skrivarkursen blev jag modig. Gemenskapen, att jag satte av tid till att skriva, lärarna, upplägget. Precis det jag behövde! Jag plockade fram den berättarröst jag visste att jag hade gömt undan någonstans och jag tog mod till mig att göra research, att ta en kontakt, hitta en gravsten och skriva fram en farmor som jag aldrig har träffat men som ju ändå är mina rötter, utan henne, ingen pappa, utan pappa, så finns ju inte jag. Tog bussen till Storvik- hittade en farmor – i ett fotografi med tre lager.

Sedan sommaren 2015 har det hänt mycket. Jag har hittat en skatt av fotoalbum på den farmor jag bara hade en bild av. Med den skatten känner jag att hon kanske en dag är värd en egen berättelse, men det står på min lista med ”skrivarprojekt jag vill göra någon gång”.

Nu står farmor i silverram på köksbordet bland Katja-äpplen och tittar medan jag skriver. Hon har en viktig roll i berättelsen. Jag har redigerat 145 av 190 sidor. Snart min kära testläsande awesome vän Anna ska du få läsa mitt nöjd-manus! I am on fire! 

Plugga skrivande

Att berätta sig själv

I kreativt skrivande 3 vid LTU så ingår Merete Mazzarellas Att berätta sig själv i kurslitteraturen. Det är en inspirationsbok för den som vill skriva sitt liv.

”Det är inte så att skrivandet är en enkel tvåstegsprocess där man först bestämmer sig för vad man vill säga och sedan säger det. Tvärtom vet vi ju alla att man skriver därför att man inte vet vad man vill säga.”
så citerar Mazzarella den sydafrikanska nobelpristagaren Coetzee.

Jag stämmer in! Det där glappet mellan att veta vad man vill berätta till att det faktiskt kommer ner ord på ett papper, det glappet kan vara stort, tungt, frustrerande, spännande.

Det är samtidigt som jag skriver som jag kommer på vad jag ska skriva! Jag skriver fram det. En rörelse vid datorn, vid pennan och ibland i huvudet någon helt annanstans  men det mesta sker när jag sitter och skriver på något som känns riktigt dåligt för jag har ingen aning om vad jag säger och sedan PANG kommer det, orden som jag vill få ur mig från allra första början.

Jag har läst lite mer än hälften av Mazzarellas bok och det jag kan säga om det jag läst är att det finns många bra tips apropå gestaltning (show, don’t tell), kronologi och processen. Det jag bär med mig från Mazzarellas bok är att mat, måltiderna, säger mycket om människor och en familj.

Det får mig att fundera på vilken roll maten har i min egen självbiografiska roman. Jag tror att jag har med någon korv stroganoff, men inte så mycket mer i matväg… 🙂 I min historia har inte jag så starka minnen kopplade till mat när jag tänker efter. Eller så ska jag fundera ett varv på om det kanske finns sådana minnen, som jag inte tänkt på. Det skulle väl vara den där korv stroganoffen då, men då är det snarare frånvaron av den som väcker minnen i mig, när min pappa blev så sjuk att han inte kunde laga mat.  Kanske ska jag satsa på att skriva lite mer om smaken av pappas pulverstroganoff, vi får se.

Nä nu kommer jag på! I min självbiografiska roman har faktiskt morötter en väldigt stor betydelse. Se där. Den som varit på en föreläsning med mig vet exakt vad jag menar, den som inte varit det får hålla till godo med vad morötter kan betyda i ett sjukdomshelvete.