Hur ska jag välja vad jag ska skriva sen?

FullSizeRender-3

Jag har ett väldigt trevligt problem. Ett sånt där kärt icke-problem. Varför kallar jag det ens problem? Jag har snarare ett antal olika möjligheter och ska försöka välja något. Vad ska jag satsa på att skriva sen när Försvinner och stannar kvar ges ut? Mina alternativ:

  • Redigera första delen i min ungdomsbokstrilogi och skriva råmanus till andra delen. Göra klart hela den trilogin innan jag påbörjar något annat längre skrivprojekt.
  • Göra en avstickare och skriva på den där barnboksidén för slukaråldern som rusar runt i huvudet…
  • Fortsätta gräva i gamla journaler och skriva en roman.

Vissa författare gör planer för flera år. Kanske vore något för mig. Alltså att planera sitt skrivande långsiktigt. Det är som sagt ett trevligt problem detta, inser att jag väldigt sällan har ont om idéer.

Hur har ni det med idéer och skrivarplaner? Någon som gör långsiktiga planer för sitt skrivande? Dela gärna med er av hur ni tänker när ni ska välja ett nytt projekt att ta er an. 🙂 

 

p.s När detta inlägg skrivits klart fick jag ytterligare en mycket bra idé på en roman. D.s

Annonser

Funderar på omslag

FullSizeRender

Nästan det roligaste ju och ändå en viss nervositet. Bokomslag är ju bland det bästa som finns. Bokens ansikte, det som ska locka, intressera och samtidigt representera berättelsen. Nu gäller det att inte få prestationsångest för det finns ju så galet fina omslag, jag kollar på nätbokhandlarna och inspireras men försöker också tänka att det inte går att jämföra, min berättelse ska ha sitt omslag, något som representerar det jag skrivit. Ska bli så otroligt kul att bolla med förlaget och att få ha önskemål, idéer, förslag etc. Plockade fram minnessaker, pappas klocka, danspris, glasögon och en inramad morotstavla självklart, för att få den rätta känslan. Så ritade jag en hjärna. Ah! Det känns som att jag vill ha med en hjärna på något sätt… Vi får se vad det blir 🙂

Sjukstuga och struktur

Jag älskar min nya skrivarstruktur! ❤ Här sitter jag i min sjukstuga och sammanfattar vad som händer i varje kapitel i ungdomsboken. Bokens spellista låter i bakgrunden och jag vill så gärna sjunga med för jag är på det humöret (är nästan alltid på sjunga-med-humöret) men varje gång jag öppnar munnen och försöker säga något så får jag en hostattack följt av en skrattattack för det är väldigt ovanligt för mig att inte kunna sjunga/prata. Haha 🙂

Ibland är influensor bra

Jag är sjuk. Så där så att det svider i hela kroppen. Det är skönt att tycka synd om sig själv ibland. I helgen har jag feberyrat och känt mig som en survivor varje morgon eftersom jag vaknat varje timme och det är sådär. Jag skulle såklart vilja zappa bort detta tillstånd och ha min vanliga vardag men samtidigt är det här en bra övning för mitt tålamod, att känna självkärlek och ge upp litegrann, dvs att kapitulera inför att kroppen behöver göra det som ska göras när man blir sjuk, en övning som dessutom har gott inflytande på mitt skrivande.

Ibland är en influensa bra, det finns ju värre saker även om när man är mitt i det så känns det hur hemskt som helst. Jag har extra roliga drömmar när jag har influensa vilket på  sätter fart på skrivandet. Ett stort plus. Jag har dessutom pluggat mer disciplinerat, många plus på det, samtidigt som jag fått extra mycket lästid.

Så det är synd om mig samtidigt som det inte alls är synd om mig. Jag äter ju glass och har det bra, tittar längtansfullt ut mot solskenet för att jag kommer vara så tacksam när jag är frisk igen och då ska jag ut och gå långt och länge. Sedan tittar  jag på min hög med snorpapper och tänker sådana där spännande feberyriga tankar igen: undrar hur det skulle se ut om alla snorpapper under ett helt liv skulle samlas i ett rum? Hur stort skulle det rummet behöva vara? Har jag sagt att jag är fruktansvärt bra på att roa mig själv? Och sedan smattrar tangenterna.