Sjukstuga och struktur

Jag älskar min nya skrivarstruktur! ❤ Här sitter jag i min sjukstuga och sammanfattar vad som händer i varje kapitel i ungdomsboken. Bokens spellista låter i bakgrunden och jag vill så gärna sjunga med för jag är på det humöret (är nästan alltid på sjunga-med-humöret) men varje gång jag öppnar munnen och försöker säga något så får jag en hostattack följt av en skrattattack för det är väldigt ovanligt för mig att inte kunna sjunga/prata. Haha 🙂

Ibland är influensor bra

Jag är sjuk. Så där så att det svider i hela kroppen. Det är skönt att tycka synd om sig själv ibland. I helgen har jag feberyrat och känt mig som en survivor varje morgon eftersom jag vaknat varje timme och det är sådär. Jag skulle såklart vilja zappa bort detta tillstånd och ha min vanliga vardag men samtidigt är det här en bra övning för mitt tålamod, att känna självkärlek och ge upp litegrann, dvs att kapitulera inför att kroppen behöver göra det som ska göras när man blir sjuk, en övning som dessutom har gott inflytande på mitt skrivande.

Ibland är en influensa bra, det finns ju värre saker även om när man är mitt i det så känns det hur hemskt som helst. Jag har extra roliga drömmar när jag har influensa vilket på  sätter fart på skrivandet. Ett stort plus. Jag har dessutom pluggat mer disciplinerat, många plus på det, samtidigt som jag fått extra mycket lästid.

Så det är synd om mig samtidigt som det inte alls är synd om mig. Jag äter ju glass och har det bra, tittar längtansfullt ut mot solskenet för att jag kommer vara så tacksam när jag är frisk igen och då ska jag ut och gå långt och länge. Sedan tittar  jag på min hög med snorpapper och tänker sådana där spännande feberyriga tankar igen: undrar hur det skulle se ut om alla snorpapper under ett helt liv skulle samlas i ett rum? Hur stort skulle det rummet behöva vara? Har jag sagt att jag är fruktansvärt bra på att roa mig själv? Och sedan smattrar tangenterna.